Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gråaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 GRÅ
Gammal och g. — 3) G-ll i g-lt kallas en
målning, som endast är målad med hvitt och svart
i dess olika blandning och nyansering,
hvarigenom grått uppkommer. — 4) (tom.) Ovänligt
sinnad, ovänlig. Vara g. på någon^ Hafva g-ll
öga lill någon, vara litet ond på honom. Del
är någol g-ll dem emellan, de äro ej rätt goda
vänner. — 5) Skämtsam benämning på
anhängar-ne af det politiska parti, som vill jemka mellan
absolutister och liberala. Substanlivt säges äfv.
De Grå. — 6) (pop.) Se Gråkall.
GRÅAKTIG, a. 2. Af en färg, som stöter i
grått. — Gråaklighel, f. 3.
GRÅBEN, n. 5. i) Bland allmogen bruklig
benämning på Vargen. — 2) Se Gråbo.
GRÅBERG, n. sing. indef. Se Gråslen, 2.
GRÅBERGSVARP, n. 5. (gruft.) Hög af
gråberg, som blifvit afskild ifrån malmen.
GRÅBLÅ, a. 2. Blå, med en skiftning i grått.
GRÅBO, grå’bö, m. sing. Mångårig växt,
hvaraf finnas tvenne arter: Allmän G. (Artemisia
vulgaris), äfven kallad Gråben, Gråböna, Binka,
Brunrot, Buris, Böna, med rödbruna blommor,
och Hafs-G. (Artemisia coarctata), som växer på
hafsstränder, liknar den föregående, men är större.
GRÅBRUN, a. 2. Brun, med en skiftning i
grått.
GRÅBRÖDER, m. 3. pl. Sc Gråmunk.
GRÅBÖNA, f. 1. Se Gråbo.
GRÅF1NK, m. 2. Se Gråsparf.
GRÅFLÄCKAR, m. 2. pl. (lekn.) Små otäta
ställen i jern, hvilka först vid ett arbetes polering
framkomma som gråa punkter eller ränder.
GRÅFLÄCKIG, a. 2. Som har gråa fläckar.
GRÅGUL, a. 2. Gul, med en skiftning i grått.
— Grågulhet, f. 3.
GRÅGÅS, f. 5. pl. — gäss. En art af
gås-slägtet, 33 tum lång, öfverallt grå, benen gulgrå,
mycket lik den tama gåsen, till hvilken den utgör
stammen, men mindre. Anser cinereus. Kallas
äfv. Vildgås.
GRÅHVIT, a. 2. Hvit, med en anstrykning
af grått.
GRÅHÅRIG, a. 2. Som bar grått hår. En
g. man, gubbe. — Gråhår ighet, f. 3.
GRÅHÅRSMAN, m. 3. pl. — män. Gubbe
med grått hår.
GRÅHÖFDAD, a. 2. Som har grått hufvud.
(Nat. hisl.) G-e Hackspetten, en art af
Hackspett-slägiel, af 12 tums längd, till färgen grön med
grått hufvud, karmosinröd panna och ett fint,
svart streck genom ögat.
GRÅKALL, a. 2. Kall och fuktig, med
mulen himmel. G-t väder. Del är g-t.
GRÅKLÅDD, a. 2. Klädd i grå kläder.
GRÅKRÅKA, f. 1. Den vanliga kråkan.
Cor-vus Cornix.
GRÅLAX, m. 2. En laxart med nästan hvitt
kött, och sämre än Blanklax. Salmo Eriox.
GRÅLLE, m. 2. pl. gråilar. Vanlig
benämning på gråa hästar.
GRÅMUNK, m. 2. Gråmunkar kallades af
svenska allmogen under medeltiden
Franciskaner-munkarne, emedan de buro gråa kåpor.
GRÅMÅLA, v. a. 1. Måla, stryka med grå
färg. — Gråmålande, n. 4. o.
Gråmålning, f. 2.
GRÅNA, v. n. 4. I. 4) Blifva grå, få grå
färg. Hvila stenhus g. med liden. Skägget,
håret g-r. — 2) (om person) Få grått hår.
blifva gammal. G. i förtid. Han börjar redan g.
— Syn. Åldras. — Grånande, n. 4.
GRÅ
GRÅNÅ, v. n. 1. II. (pop. o. fam.) Gifvä
ett dånande eko. Han bultade på porten, så
alt del g-de i hela huset.
GRÅPAPPER, n. sing. Papper, förfärdigadt
af yllelump. (Fig.) Gifva någon afsked på g.,
på skymfligt sätt afskcda någon. — Ss. G-sark,
-somslag, m. fi.
GRÅPRICKIG, a. 2. Som har gråa prickar
på en botten af annan färg. —
Gråprickig-het, f. 3.
GRÅRANDIG, a. 2. Som har gråa ränder på
en botten af annan färg. Brukas isynnerhet om
väfnader och klädespersedlar. En g. väf,
kläd-ning. — Gr år andighel, f. 3.
GRÅSEJ, g rå’ sä’ j, m. 3. Etl slags fisk af
Torskslägtet, på ryggen svarlgrön, mot sidorna
småningom öfvergående i silfvergrålt, längden 2
till 3 fot; saltas och torkas, för alt efter förut
undergången lutning, under namn af Lutfisk,
begagnas till mat. Gadus virens. Kallas äfv. Sej,
Gråsik, Gråsida.
GRÅSIDA, f. 1. Se Gråsej.
GRÅSIK, m. 2. 4) En mjukfenig benfisk af
40 tums längd och deröfver, till färgen grå, med
svart rygg och svarta fenor; förekommer i
Sverige endast i sjön Bolmen. Coregonus Lavarelus.
— 2) Se Gråsej.
GRÅSISKA, f. 4. Fågel af Finkslägtet, 5 tum
lång, med karmosinröd hufva, en svart fläck på
hjessan, samt långa, mjuka, grå och rödaktiga
fjädrar på öfvergumpen. Fringilla linaria. Kallas
äfven Iris, Vinterhömpling och i norra Sverige
Syriska.
GRÅSK1MMEL, m. 2. pl. — skimlar. Säges
om en häst, som är smutsigt hvit, med många
inblandade svarta hår.
GRÅSKINN, n. 3. Oberedt vinlerskinn af
ekorre.
GRÅSKÄCKIG, a. 2. Säges om en bäst, som
har gråa fläckar på ljus botten.
GRÅSKÄGG, n. 5. (fam.) Man med grått
skägg. Brukas skämtvis, stundom föraktligt. —
— Syn. Se Gubbe.
GRÅSKÄGGIG, a. 2. Som har grått skägg.
GRÅSKÄL, m. 2. En art af Hafsskälarnes
slägte, 6 till 8 fot lång, färgen föränderlig efter
åldern, grundfärgen under hvit. ofvanpå grå eller
gråaktig, hos de unga med sammanlöpande svarta
fläckar, hvilka med åren glesna och stundom
alldeles försvinna. Halichoerus griseus. Kallas äfv.
Hafsskäl, Sjöskäl, Utskärsskäl.
GRÅSPARF, m. 2. p\. — spar fvar. Fågelart
af Sparfslägtet, 6 /4 tum lång, hufvudel ofvan
grå-blått hos hanen, brungrått hos honan; öfver
vingen ett hvitt eller hvitlett band. Fringilla
donie-stica. Kallas äfv. Gråspink, Husfink.
GRÅSPINK, m. 2. Se föreg. ord.
GRÅSPRÄCKLIG, a. 2. Liksom öfverslänkt
med små gråa, oregelbundna fläckar, omvexlande
med fläckar af annan färg. —
Gråspräcklig-hel, f. 3.
GRÅSPRÄNGD, a. 2. Isprängd med grått.
G-l hår.
GRÅSTARR, m. sing. (bot.) En art starr.
Carex canescens.
GRÅSTEN, m. 2. 4) (ulan plur.) Benämning
på de stenarler, af hvilka urbergen beslå, näml.
Granit, Gneis och GlimmerskifTer. — 2) Sten af
dylik stenart.
GRÅSUGGA, f. 4. Skorpdjur af
JemnfÖlter-nas ordning, stundom 4 tum lång, grå, med hvila
fläckar. Oniscus asellus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
