Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gränssten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖ
637
GRÄ
GRÄNSSTEN, m. 2. Sten, upprest, för all
utvisa, hvar cn gräns går fram.
GRÄNSSTRIDIGHET, f. 3. Se Gränstvist.
( GRÄNSTRAKTAT, grä’nnstracktåt, m. 3.
Fördrag emellan stater, rörande gränsen dem emellan.
GRÄNSTVIST, f. 3. Tvist emellan stater,
rörande gränsen dem emellan.
GRÄS. n. 8. 4) (bot.) Agnblommig växt,
vanligtvis med smala blad och en stjelk, kallad Strå
eller Halm, nästan alltid dHad i leder och ihålig.
Båg dr ett g.; likaså klöfver, qvickrot,
svin-gel, m. fl. I plur. säges G-en, för alt beteckna
den växtfamilj, som ulgöres af sådana växter. Till
g-en höra sädesslagen, foderväxterna och
ogräsen. — Syn. Gräsväxt, Gräsart. — 2) (i sing.
kollektivt) Vissa växter af förenämde familj, som
betäcka marken i ängar, betesmarker och på föga
besökta ställen, saml vanligtvis afslås med lie,
för alt begagnas till foder åt boskap och hästar.
Tjockt, högt g. Ligga, gä i g-el. Släppa på
g., att beta på gräsmark. (Fig. talesätt) Han
sitter inte i g-et, han är väl deran, i goda
omständigheter. Bila i g-el, duka under, blifva
öf-vervunnen. Hästen är i fjerde g-et, på fjerde.
året. Ha pengar som g., vara bottenrik,
stenrik. — 3) Benämning på en sädesväxt, innan den
gått i ax. Brukas mest i sammansättningar, t.
ex.: Råggräs, o. s. v. — Ss. G-art, -ax,
-be–växl, -blomma, -fläck, -fäll, -mark,
-rik, -rikhet, -rugge, -slag, -älande.
GRÄSA, v. n. 4. (om styckekulor) Falla på
marken och studsa upp derifrån. — Syn.
Riko-chettera.
GRÄSAKTIG, a. 2. Som lill utseendet liknar
en gräsväxt.
GRÄSAND, f. 3. pl. — änder. Ett slags
fågel af Andslägtct, som är vilda stammen till
Ankorna; med mörkgrön, färgskiftande hals och
hufvud, den förra med en hvit ring. Anas Boschas.
Kallas äfv. Stockand.
GRÄSARTAD. a. 2. Till beskaffenheten
liknande en gräsväxt.
GRÄSAX, n. 5. Ax på en gräsväxt.
GRÄSBOTTEN, m. 2. pl. — botlnar.
Gräsbeväxt botten i sjö.
GRÄSBÄNK, m. 2. Liten uppkastad och
of-vanpå planerad, samt med gräs beväxt jordvall att
sitta på.
GRÄSELIG. m. fl., se Gräslig, m. fl.
GRÄSELIGEN, adv. Sc Gräsligt.
GRÄSENKA, f. 4. (fam. skämtv.) Hustru,
hvars man är frånvarande på resa eller vistas
borta.
Anm- Ordet kommer ej af Gräs, ulan anses
vara sammandraget af Grædesenka, af Gradig,
hungrig, lysten.
GRÄSENKL1NG. m. 2. (fam. skämtv.) Gift
man, hvars hustru är borta på resa eller vistas
borta. — Jfr. Anm. vid Gräsenka.
GRÄSFLY, n. 4. Nattfjäril med grå vingar,
hvars larv är den så kallade Gräsmasken, som
stundom förhärjar ängarna och blir nästan
finger-stor. Phalæna graminis.
GRÄSGRODA, f. 4. Sc Ätlig Groda (under
Groda).
GRÄSGRÖN, a 2. Af en grön färg, liknande
gräsets.
GRÄSGÄNG, m. 2. Gräsbeväxt gång (t. ex.
i trädgårdar, o. s. v.).
GRÄSGÄDDA, f. 4. Gädda af medelstorlek.
GRÄSGÄLD, m. 3. (kameral.) Så kallas det
bö, som bergas af ödeshemman och är anslaget
till underhållande af den soldat, som hemmanet
bör utgöra.
GRÄSHAFVET, n. sing. def. Benämning på
en ganska vidsträckt rymd af Atlantiska Hafvet
utanför Afrikas veslra kust, der hafvets yta är
betäckt af hafsgräs och liknar en grön äng.
GRÄSHOPPA, f. 4. Benämning på ett
allmänt kändl inscktslägtc af ordningen Rätvingade,
med kortare spröt än kroppen och skärande läte;
lefver af gräs. Gryllus. Stora, gröna G-n, se
Vårlbitaren. Se äfv. Tåggräshoppa.
GRÄSLIG, 8. 2. (i fornspråket Greslegr) I
högsta grad ryslig. En g. händelse, olycka,
massaker. — Syn. Se Förskräcklig.
GRÄSLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
gräslig.
GRÄSLIGT, adv. 4) På ett gräsligt sätt.
Framfara g. — Syn. Se Bysligt. — 2) I allra
högsta grad. G. ful. — Syn. Se Ganska.
GRÄSLIK. a. 2. Liknande gräset på marken
eller en gräsväxt.
GRÄSLUPEN. a. 2. neutr. — et. Som blifvit
Öfverväxt med gräs. En g. gård, gala.
GRÄSLÖK, m. sing. En allmänt känd lökart
med purpurröda, stundom hvila blommor, och
trinda, smala, nästan syllika blad. Allium
schæ-noprasum. Kallas på Öland Alvarlök, eljest äfv.
Purlök.
GRÄSMASK, m. 2. Larven af Gräsflyel; jfr.
d. o.
GRÄSMATTA, f. 4. (fig. poet.) Mark, beväxt
mod ett tätt och fint gräs.
GRÄSMÄNAD, m. 3. Benämning på April
månad.
GRÄSNING, f. 2. Händelsen, att en
styckekula gräsar. — Syn. Rikocheltering.
GRÄSPLAN, m. 3. Plan, beväxl med gräs.
GRÄSREN, f. 2. Gräsbeväxt åker- eller
dikesren.
GRÄSSIK. m. 2. Den större arten af Sik.
GRÄSSKÄRA, f. 4. Se Kornknarr.
GRÄSSTRÅ, n. 4. Stånd, stjelk af de
egentliga grässlagen.
GRÄSSTUBB, m. sing. Hvad som af gräs
står q var på marken, sedan del blifvit slaget.
GRÄSSVÄL. m. 2. Öfversta ytan af marken,
der gräset har sina rötter.
GRÄSTORF, m. sing. Det slags torf, som
beslår till det mesta af oförmultnade gräsrötter,
ofta mod slark inblandning af jordarter.
GRÄSTORFVA, f. 4. Se Torfva.
GRÄSVALL, m. 2. 4) Se Gräsplan och
Grds-svål. — 2) Vall (kring en fästning, o. s. v.),
beväxt med gräs.
GRÄSVÄG, m. 2. Väg, beväxt med gräs.
GRÄSVÄXT, m. sing. Gräsets växande.
Befordra g-en. — S. f. Växt, tillhörande gräsens
familj. — Syn. Gräs, Gräsart.
GRÖ. se Gröe.
GRÖDA, f. 4. (af Gro) Allt hvad, som hvarje
år är sådt och växer på åkern till en jordegendom
eller i allmänhet på åkerjorden Öfver hela landet.
G. af säd och jordfrukter. Delta årets g.
Taga emot* ett hemman med växande g. — Syn.
Årsgröda. Årsväxt.
GRÖE, m. sing. Växtslägte af Gräsen, med
utdragna, mångblommiga småax. Poa. Kallas äfv.
Grögräs. Har många arter, såsom Jättegrö,
Man-nagrö, Sandgrö, Fjällgrö, Ängsgrö, Betesgrö,
Berg-grö, Knylgrö, m. fl.
GRÖFRE, GRÖFST, a. kompar. o. superi, af
Grof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
