Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
GRÖ
GRÖ
GRÖN. a. 2. (Isl. Grænn. af Groa, Gro,
växa) 4) Benämning på den af de sju
hufvudfär-gcrna i den prismai iska solbilden eller i
regnbågen, som befinnes emellan gult och blått, och
bildas genom en blandning af dem begge. Man
antager två hufvudskiflningar deraf: Mörkgrön
och Ljusgrön. Gräs och örter, blad och löf äro
g-a. G. plan, se Gräsplan. G. häck, lefvande
häck. G-a hvalf, konstgjorda hvalf af träd eller
buskar. En g. rätt, af grönsaker. (Fig. talesätt)
Göra sig g., söka ställa sig in genom låtsad
tjenstaktighel. uppmärksamhet, artighet; äfv. söka
tillegna sig äran af andras förtjenster, för att
derigenom ställa sig in hos någon. (Ihre
förmodar delta talesätt härleda sig ifrån fabeln orn
kråkan, som iklädde sig påfågelns gröna fjädrar.)
— Brukas i neutrum ofta substantivi, både i
bestämd och obestämd form, a) G-t, grönsaker.
Låt oss få g-t till middagen. Till stor del
lefva af g-t. — b) Del g-a, det gröna gräset;
äfv. den grönskande naturen, t. ex.: Ligga i del
g-a, spisa i del g-a; lål oss gå ul i del g-a.
— 2) (garf.) G. hud, rå, frisk, d. v. s. sådan den
blifvit afdragen.
GRÖNAKTIG, a. 2. Af en färg, som stöter i
grönt. — G röna kli ghe t, f. 3.
GRÖNFINK. m. 2. Se Gröning.
GRÖNFLÄCKIG, a. 2. Som har gröna fläckar
på botten af annan färg. — Grön fläc kighel,
f. 3.
GRÖNFODER, n. sing. Foder af nyss slaget
gräs eller ännu gröna, ej torkade foderväxter.
GRÖNFODR k, v. a. 4. Fodra kreatur med
grönfoder. — Grönfodring, f. 2.
GRÖNFÄRGA, v. a. 4. Färga (tyger o. d.)
grönt. — Grönfärgande, n. 4. o.
Grön-färgning, f. 2.
GRÖNGRÄSET, grö’ngrä’säll o. gröngrä’sätt,
n. sing. def. (fam.) Det gröna, växande gräset
på marken. Ligga i g. — Syn. Del gröna.
GRÖNGUL, a. 2. i) Gul, skiftande i grönt.
— 2) Af en färg, som ulgör en lika blandning af
gult och blått. — Gröngulhet, f. 3.
GRÖNGÖDNING, f. 2. (landtbr.) Sådan slags
gödning, då man genom åkerns eller gräsvallens
omvändande nedplöjer grönskande växter, hvilka,
sedan de öfvergått till förruttnelse, skola gifva
jorden mera näring.
GRÖNGÖLING, m. 2. En sparffågel. af 13—
44 tums längd; hanen grön med röd hufva. gul
öfvergump; honan mindre; lätet ett gällt och starkt
gi-gi-gi-gi. Picus viridis. Kallas äfv. Grönspett.
Gyllenränna.
GRÖNING, m. 2. SparlTågel, 6 tum lång,
hanen grön med gula vingknotor och vingkanter;
honan brun med grön anstrykning, sljerlen.
pannan och sidor gulgröna. Fringilla cbloris. Kallas
äfv. Grönfink. Svensk Kanariefågel.
GRÖNJORD, f. sing. (geol.) Ett slags
volka-nisk mineralbildning, celadon- eller svartgrön,
finjordig i brottet, mjuk och matt, uppkommen
genom augitens sönderdelning.
GRÖNKÅL, m. sing. (kok.) Kål, tillredd af
nässlor eller molla.
GRÖNLANDSFARARE, m. 5. 1) Skeppare,
som far ut ifrån Europa på hvalfiskfångsl, till
Grönland och Spetsbergen. — 2) Fartyg, som
derlill begagnas. — 3) Sjöman på ett sådant
fartyg.
GRÖNLANDSHVÅL, m. 2. Benämning på
den vanliga Hvalfisken. Balæna Mysticetus.
GRÖNLANDSSKÄL, m. 2. (nat. hist.) Ett
slags Skäl, grå eller hvitaktig, tecknad med större
eller mindre svarta fläckar.
GRÖNLANDSSTEK, n. 5. (sjöl.) Brukas i
stället för helling, alt sammanknopa varp.
GRÖNLING, m. 2. Mjukfenig benfisk af 4—8
tums längd, med nästan trind, glatt och fläckig
kropp. Cobilis barbatula.
GRÖNMÅLA, v. a. 4. Måla, stryka med blå
färg. — G rönmålande, n. 4. o.
Grönmål-ning. f 2.
GRÖNMÅNGELSKA, f. 4. Mångelska, som
säljer grönsaker.
GRÖNPRICKIG, a. 2. Som bar gröna prickar
på en botten af annan färg. — G rön pri cki
g-hel. f. 3.
GRÖNRANDIG. a. 2. Som har gröna ränder
på en botten af annan färg. Brukas isynnerhet
om väfnader och klädespersedlar. En g. väf,
klädning. näsduk. — Grönrandighel, f. 3.
GRÖNRUTIG, a. 2. Som har rulor, antingen
helt och hållet gröna, eller bildade af gröna
ränder på botten af annan färg. —
Grönrulig-hel. f. 3.
GRÖNRÅG, m. 2. På åkern växande råg, som
ännu icke gått i ax.
GRÖNRÖDING, m. 2. En art Röding, som
förekommer i Wettern, af ända till 8—9 markers
vigt, med rödfläckiga sidor, de undra delarna
hvita, fenorna bleka eller gulaktiga. Salmo
pal-lidus. Kallas äfv. Blankröding, Ljusröding.
GRÖNSAKER, f. 3. pl. Alla slags
köks-växter, antingen de användas färska, torkade eller
saltade.
G RÖNS ALT A, v. a. 4. Se Rimsalla.
GRÖNSINKA, f. sing. Ett slags grön
kalksten, som förekommer i Dannemora grufvor.
GRÖNSISKA, f. 4. En sparffågel, 4’/, tum
lång, gulgrön och svarlstrimmig, hufvudet framtill
svart. Fringilla spinus.
GRÖNSJUKA, f. sing. Se Bleksol.
GRÖNSKA, grö’nnska. f. sing. 4) Grön färg
på en lefvande växt; gröna blad. löf. Trädens,
buskarnes, gräsets g. — 2) Gröna växler, örter.
Markens g. G. på bottnen af en sjö.
GRÖNSKA, grö’nnska, v. n. o. GRÖNSKAS,
v. d. 4. Blifva, vara grön. Marken, Iräden g.,
börja alt g. — G rönskande, n. 4 o. G r
önskning, f. 2.
GRÖNSPIK, GRÖNSPETT, m. 2. Se
Gröngöling.
GRÖNSTEN. m. sing. (mineral.) Bergart,
bestående af en intim, finkornig blandning af
horn-blende och felsit, stundom med inmängd fältspat.
eller af hornblendc med schörl och glimmer. af
mörk- eller svartgrå färg. Kallas äfv. Ur- eller
Öfvergångsgrönsten. Aphanit. Diorit.
GRÖNSTRIMMIG, a. 2. Som har gröna
strimmor på en botten af annan färg. —
Grönslrim-mighel, f. 3.
GRÖNSVÅL, m. sing. Se Grässvål.
GRÖNÅDRIG, a. 2. Som har gröna ådror. —
Grönådrighet, f. 3.
GRÖNÅR, n. 5. År, då grödan ej hinner
mogna, till följe af för kall sommar.
GRÖNÖDLA, f. 4. En art af Ödleslägtet, 48
tum lång, hvaraf sljerlen utgör 42; ofvan grön,
inunder gul. Lacerla viridis.
GRÖNÖGD, a. 2. Som har gröna ögon. —
Grönöqdhel, f. 3.
GRÖPA, v. a. 4. o. 2. Emellan ett par
qvarn-stenar groft sönderkrossa säd eller malt. —
Gröpande, n. 4. o. Gröpning, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
