Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅ
beviljad. — b) Sc Genomgå. — G. ihop: a)
Passa ihop (i fog, o. s. v.). Dessa stycken g. ihop.
Detta stycke går ihop med det der. — b) Sluta
till hvarandra. Tvenne rör, som g. ihop. — c)
Träffas, beröra hvarandra, sammanstöta. Tvenne
linier, vägar, som g. ihop. — d) (om sår) Läka
ihop. — e) öfverensstämma. Hans uppgift går
ej ihop med hvad jag förut inhämtat.
Räkningen går ej ihop, dess särskilta conto, delar,
örvercnsstämma ej med hvarandra. — f) Lyckas,
komma till nöjaktigt slut. Det vill icke g. ihop
för honom. Det går bra ihop. — G. in: a)
Se Ingå. — b) G. in på, bifalla, antaga. Jag
går in på del förslaget, de yilkoren. — G.
inpå’, inö’(ver, sträcka sig inpå, inöfver. —
Porten, dörren går inål, utåt, öppnas inåt, utåt. —
G. méd: a) taga del uti. G. med i ell förelag.
— b} Förloras, förgå, stryka med. Hela hans
egendom gick med för denna olycksaliga
borgen. — G. néd: a) Se Nedgå. — b) Nedtränga.
Regnet har gått en fot ned i jorden. — G. om
bord, gå in, upp på ett fartyg. — G. 6m: a) (om
tid) Förflyta. Det går lång lid om, innan del
kan medhinnas. — b) öfverträffa. Han går
vida om oss i den saken. — c) Sträcka sig
omkring. Skärpet går Ivå gånger om lifvel.
Del går ej om, räcker ej omkring. — d) G. om
med list, bruka list. — e) G. om intet, se Intel.
— G. omkring, se ofvanföre. — G. på: a) Vara
tillräckligt rymlig, vid för något, t. ex.: Hallen
går ej på hufvudet; rocken går ej på (på har
tonvigt). — b) Säges, då man vill uttrycka, huru
många enheter af en mindre sort innehållas i cn större.
Tolf lum g. på en fot. — c) G. på saken, utan
omsvep säga, uttala, hvad man åsyftar; göra den
framställning, man ämnat. — G. på’: a) Gå fort,
fortare. Lålom oss g. pa, annars hinna vi ej
fram. — b) Rycka fram till angrepp. När Kung
Carl gick på med sina gossar blå, kunde
ingenting slå honom emol. — c) Ifrigt sysselsätta
sig med något; äfv. väsnas, bullra, bråka, prata
ifrigt, o. s. v. Han går på med sill arbele som
en karl. Hvad de g. pa och väsnas, pojkarne
på gården! Nu skall man tro, atl
sqvaller-syslrarne g. på vid sina kaffekoppar! — d) G.
på’ igen, åter börja. — G. sönder, se Sönder.
— G. lill: a) Söka, besöka. Jag gick lill min
bror och bad honom om hjelp. G. lill kungs,
lill konsistorium, lill hofrällen, o. s. v., i
rättegångsmål göra ansökan om ändring hos
konungen o. s. v. — b) (i tal och skrift) öfvergå från
en del. ett ämne till ett annat. Låt oss g.
(komma) till ämnet. Låt oss nu g. till andra delen.
— c) (om väder och vind) Vända sig. Vinden
gick lill sydlig. — d) Skrida till. G. lill
ytterligheter. — e) Belöpa sig, uppgå till. Del går
lill en vacker summa. — f) Företaga. G. lill
elt arbete, lill verket. — g) Tränga till. Det
går lill hjerlat. — h) (sjöt.) G. lill segels, lätta
ankaret och tillsätta segel. G. lill sjös, aflägsna
sig ifrån land. — t) (fig.) G. lill sig sjelf,
öfvcr-tänka sitt eget tillstånd, anställa jemförelsc med
sig sjelf, besinna hvad man sjelf i ett visst fall
skulle göra. — k) G. till handa, se Tillhandagå.
G. lill ända, sc Tilländalöpa, Ändas. — G.
till: a) Hända, ske. Del går så underligt lill
i verlden. Så gick det lill. — b) Trifvas,
komma sig, växa upp.* En telning, som går lill. —
G. lillbaka: a) Återvända. Lålom oss g.
tillbaka lill vårt ämne. G. något lillbaka i
historien, öfvergå till händelser och förhållanden,
som höra till en äldre tid. Hans ällelängd går
GÅE 649
tillbaka ända upp till Unionskonungarna, är
antecknad och känd ända från deras tid. — b)
Upphäfvas. I det fallet går köpet lillbaka. —
c) Sakta sig, minskas. Febern har betydligt gått
lillbaka. — G. undan : a) Hafva rask framfärd.
Det går bra undan för honom med arbetet. —
b) Del gick undan honom, han lyckades ej alt
få det. — G. under: a) Få rum under.
Kofferlen gick under vagnskorgen. — b) Sjunka.
Brukas mest i fig. mening. Elt rike, der
laglöshet herrskar, går förr eller sednare under.
— c) Se Understiga. — d) Låta g. under sig,
se Göra under sig. — G. upp: a) Se Uppgå. —
b) Af sig sjelf upplösas. Knuten, sömmen,
fläl-ningen, snodden, maskan har gått upp. Den
lillknäppla rocken gick upp, så våldsamt var
hans lag. — c) Skiljas i sär. Styckena ha gäll
upp i fogen. — d) Öppnas af sig sjelf. Dörren
har gått upp. — e) (om sår) Åler öppna sig. —
f) (om tillfruset vatten) Åter blifva flytande. Ån
har gått upp. — g) (aklivt) G. upp rågång, se
Rågång. — h) G. upp i dunster, försvinna
genom afdunstning. G. upp i rök, se Rök. — i)
Säges om qvotcn af ett tal, med afseende på dess
förhållande till detta. Fem går jeml upp i
femton. — G. upp emol: a) På båt eller fartyg
be-gifva sig uppåt. G. upp emot strömmen. — b)
Vara jcmngod med. Han går ej upp emot sin
bror. Vinslen går ej upp emol risken och
besväret. — G. ur (om färger, fläckar, m. m.)
Utplånas, försvinna. Oäkta färg går lätt ur. —
G. ut: a) se Utgå. — b) (om veck) Uljemnas. —
c) (om något fastsittande) Lossna. — d) (i
bokhandelsväg)’ Blifva utsåld. Den boken har gått
ut. — e) Skjuta ut. En udde, som går ut i
hafvel. En altan går ut ifrån andra
våningen af huset. — f) G. ut med någol,
genom-drifva, utföra det till slut; lyckas dermed. — G.
ulom, ulöfver, sträcka sig utom, ulöfver;
öfver-skrida. — G. å (i lagspråket), gälla. Del går å
lif, å heder och ära. — G. å’l: a) (aktivt)
Handlera, medfara. G. illa ål någon. — b)
(imper-sonclt och i frågande satser) Vålla. Hvad går
åt er? — c) (neutralt) Se Åtgå. — d) (neutralt)
Dö, omkomma, förgås. Här är så hell, all man
kan alldeles g. ål. — G. öfver: a) Se Öfvergå.
— b) Draga, stryka o. s. v. Öfver ytan af etl
arbete. G. öfver ell arbele med filen. G. öfver
med en pensel. — c) Förbigå. G. öfver någol
ulan uppmärksamhet. — d) (om fästningar, o.
s. v.) Kapitulera. Fästningen har gått öfver
lill fienden. — e) Desertera, rymma öfver till
fienden. Hela regementet gick öfver lill
fienden. — f) Hafva hand om. Låt honom ej g.
öfver edra penningar, er spannmål. — g) (vid
distillering) Gå genom rörel i kolfvcn och der
afsältas i flytande form. — h) Upphöra. Har
tandvärken gått öfver ännu? Det går väl
öfver, när del fåll vara lilel. — i) Öfverskrida,
taga ulöfver. Han går öfver den fastställda
taxan. — k) (sjöt.) G. öfver bord, falla ifrån
fartyget i vattnet. G. öfver slag, sc Slagvända.
— Gående, part. pres. Som går. Brukas
nästan substantivt i uttrycket Kommande och g.,
både de, som komma, och de, som gå bort. —
Gången, part. pret. G. ed, cd, som blifvit
aflagd.
GÅENDE, n. 4. Rörelsen, då man går.
Brukas äfv. om djur. Under g-l. G. fram och
tillbaka. Trött af g. Gå i g., säges om hästar,
förspända ett åkdon, då de gå blott steg för steg
(ej lunka, trafva eller galoppera).
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
