Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gåffrera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 GÅF
GÅFFRERA. v. a. i. (fr. Gaufrer) Med ett
krusjern krusa band, siden, sammet, krepp. m. m.
— Gåffrerande, n. 4. o. Gåffrering, f. 2.
GÅFVA, f. 1. 4) Hvad som giftes åt någon
lill skänks. Gifva, tilldela, fördra någon en g.
Få, bekomma, emollaga en g. I ren g., helt
och hållet som gåfta. (Fig.) En Guds g., säges
om det, som mer omedelbart tilldelas en
menniska af Gud, t. ex.: En frisk och sund kropp är
en stor Guds g. Guds g-vor säges äfv. i dagligt
tal, för att utmärka öfverflöd af något, t. cx.:
Der är Guds g-vor af allting. Det blir säd
Guds g-vor. (Fig. o. poet.) Cereris g-vor,
skör-darne, säden. Floras g-vor, blommorna. Bacchi
g-vor, drufvorna, vinet. — Syn. Skänk, Present,
Donation, Föräring. — 2) (fig.) Viss fallenhet för
något. Hon har god g. att tala. En prcst
sä-gps, i dagligt tal, hafva goda g-vor, då han
predikar väl och har god talcgafta vid öfriga
för-rällningar i tjensten. — Bildar
sammansättningarna: Natur-, Snille-, Skaldegåfvor, rn. fl. — 3)
(moralfil.) Frivilligt anålande till en annan af
äganderätten till elt ting, utan alt af lag vara
derlill förpliglad.
GÅFVOAFTAL. n. S. (moralfil.) Aflal
emellan tvenne personer, till följe hvaraf den ene
gif-ver något sig förut tillhörigt och den andre
mottager det såsom sin blifvande tillhörighet.
GÅFVOBREF. n. 5. Laga dokument,
innehållande cn gifvares Öfverlålelsc af cn sak som
gåfta till annan person.
GÅNG, m. 2. 1) (utan plur.) Rörelsen, då en
menniska eller ett djur går, synnerligast med
afseende på det olika sättet derför. G. fram
och tillbaka. Långsam, sakla. trög, hastig,
liflig 9- Känna någon på g-en. Hafva cn
majcsiälisk g. Hästen har en tung, lätt,
lunkande g. (Fam.) Ha sin g. på ell slälle, flitigt
besöka del. (Fig.) Jag känner hans g-ar,
vanor; hans hemliga g-ar, hemliga anslag,
före-hafvanden. Gå sin g., fullfölja silt syfte. Gå
sin jemna g., ej låta störa sig i sina
förehaftan-den, utan lugnt fortgå till målet. — Syn.
Gående, Vandring, m. fl. Jfr. synonymerna för Gå, i.
— 2) (utan plur.) a) Rörelse, hvari vissa Hflösa
ting äro. Solens, sljernornas g. på fästet.
Stanna maskinens, urets g. Vara i g., vara satt i
rörelse, t. cx.: Maskinen, uret är i g. Sälla i
g., göra, att något konimer i rörelse. Komma i
g., börja att vara i rörelse. (Fig.) Saken är
redan i full g., är redan påbörjad och i verket.
Vara i full g med någol, ifrigl och oförtrutet
sysselsätta sig dermed, i. ex.: Jag är nu redan
i full g. med det åtagna arbetet. Saken går
sin g., sin jemna, gilla g., fortgår ulan hinder,
afbrott. — b) Saitel, huru en maskin o. s. v. är
i rörelse. Maskinen, uret har en säker, god g.
Komma i bättre g. — c) G-en af en vers,
beskaffenheten af dess versmått. — 3) (fig., utan
plur.) Fortgång. Sättet, huru något fortgår.
Sakernas g. Saken fick derigenom en helt
annan g. Tillse arbetets g. Lifvels vanliga g.
Bälten bör ha sin g., utan hinder, afbrott gå i
verkställighet. Sjukdomen har sin gilla g.,
utvecklar sig, fortgår som vanligt. Allt går sin
vanliga g. Afbryta g-en af ens lycka. Ell
skaldestyckes g., den dithörandc berättelsens
ordning, följden af de deri förekommande
händelserna. — Syn. Lopp. — 4) (med plur.) a)
Långsträckt, smal plats emellan väggar, murar, plank,
staket, skrank, träd o. s. v., der man går fram,
för alt komma lill eller ifrån ell slälle, eller också
GÅN
endast för nöje skull (L cx. i en park). G.
emellan hus, rum, emellan säng och vägg. G. i
kyrkor. G. emellan landen i en Trädgård,
emellan rabatter och land, emellan sängarna
i ell land, o. s. v. Sandad g. i en lustpark.
Underjordisk g. Beläckl g., se Portik. — b)
(geol. o. bergsbr.) Med malmer och mångfaldiga
andra mineralmassor fylld remna eller klyfl, soni
i mer eller mindre stora vinklar afskär de
kring-sluiande bergmassornas schikt eller följer dessa
berglager parallell i en viss utsträckning. Kallas
Malmgång, när den förer metalliska ämnen. — c)
(anal.) Kanal för vätskors cirkulation i en
mcnni-sko- eller djurkropp. — 5) (ulan plur.) a)
Af-ståndct emellan de motstående hjulen på vagnsdon.
Vagnen är bred, smal i g-en. — b) Rummet,
der en regel, kolf o. s. v. går fram, när den
skju-les för, vrides fram, o. s. v. Begeln är trög i
g-en. — c) (urm.) Den del af ett ur, som sätter
pendeln i förening med utvexlingarna. — d) (astr.)
Fenerü, Mercurii g. genom solen, den
företeelsen. då dessa planeter passera fram emellan
solen och jorden, så alt de blifva synliga på solens
skifta.
GÅNG. f. 3. 4) Hvarje särskilt tillfälle, då en
handling, verkning, händelse, företeelse sker eller
upprepas. En g. En enda g. Mer än en g.
Ännu cn g. Icke en enda g. Två, tre, fyra
g-er. Flera g-er. Del har händl elt par g-er,
men icke oftare. Forsla, andra, tredje g-en.
För förslå, andra g-en, konsul, för sista
g-en. För denna g-en, nu. Den g-en, då. En
annan g., vid ett annat tillfälle. Någon g., vid
något tillfälle. Hvar enda g. han del gjorde.
Första g-en han anföll. Del är sista g-en jag
säger er del. Göra någol hvar sin g., ömsevis
en gång hvar. En och annan g., vid några få
tillfällen. Den ena g-en efter den andra, g.
efter annan, esomoftast, litet emellanåt. En g.
så, en annan så, än så och än så. En g. för
alla, blott cn gång, men för alltid. Ål g-en,
hvarje gång, t. cx.: Fyra ål g-en. (Ordspr.) En
g. är ingen g., betyder så godt som intet. En
annan g. är en skälm, man kan lätt bli narrad,
om man uppskjuter något till cn annan gång. —
Syn. (i lagstil) Resa. — 2) Hvarf. Skärpet går
två g-er om lifvel. — 3) Brukas, för alt uttrycka
ökning eller minskning af elt antal i dubbelt eller
flerdubbelt förhållande. Tre g-er tre är nio.
Fem g-er, en half, en fjerdedcls g. så slor. En
g. lill så myckel. En g. lill så lång. En half
g. till så Ijoek. Två och två tredjedels g-er
närmare. Mången g. slörre. — 4) Flera
föremål af samma slag, som tillsammans utgöra ett
helt, tjenligt till något visst ändamål. En g.
hästskor. — Syn. Omgång. — 5) Förekommer i
åtskilliga talesätt. På en g.: a) Vid samma tid;
tillsammans, t. ex.: De kommo på en g. — b)
(mindre brukl.) Plötsligt, med ens. Icke en g.,
uttryck, hvarigenom man nekar någol. för att
dess mer bestyrka en förut nekad sats, t. ex.:
Långt ifrån all vara lärd, äger han icke en
g. vanliga insigler. Det är icke billigt, ja icke
en g. lagligt. Ändlligen en g., omsider. Hör
då en g., hör då ändlligen. Efter del en g. är
skcdl, eftersom det verkligen skett, är gjord
ger-ning. Det är nu en g. så, kan icke ändras.
Han skall en g. ångra del, framdeles.
GÅNGA, v. n. 4. (gam.) Sup. Gångit. Part,
pret. Gången. Defekt i impf. o. imper.
Förekommer stundom i lagstil för: Gå. t. ex.: Ed g.
— G. sig, v. r. Brukas likaledes för Gå. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
