Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gångare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅN
gammaldags visor och ballader, t. ex.: Den
jungfru hon g-r sig i rosende lund. — Anm.
Presens konj. Gånge företräder äfven samma modus
och tempus af verbet Gå. — Gångande, part,
pres. Se Gående, part. pres. (under Gå).
GÅNGARE, m. 5. 1) En, som går (ej åker
o. s. v.). Del var naturligt, all g-na skulle
blifva efter de åkande. — 2) En, som är öfvad
att gå fort och lång väg. Han är en god g. —
3) a) (i äldre språket och poet.) Passgångare. —
b) Häst, med afseende på dess sätt att gå vid
rid-ning. Den hästen är en god g.
GÅNGART, m. 3. (geo), o. bergsv.) Benämning
på ett ej metalliskt mineral, som utgör större
delen af fyllnadsmassan i en gång.
GÅNGBAR, a. 2. 4) Der man kan gå. En
g. stig. G. sluttning kallas i topografien den,
som har 48° lutningsvinkel och derunder. — 2)
Allmänt gängse. G. sjukdom. G-t pris. G-l
ordspråk. — 3) Allmänt gällande. G-t mynt. —
4) Brukas, för att beteckna, att en maskin o. d.
är i det stånd, att den kan gå. Maskinen är i
g-l stånd. Sälla i g-l stånd.
GÅNGBARHET, f. 3. Egenskapen att vara
gångbar (utom i bem. 2). En sluttnings g. Eli
mynts g. Maskinens g.
GÅNGBERG, n. 3. (bergsv.) Berg, hvari
finnas malmgångar.
GÅNGBORD, n. S. (skepp.) Sidodelarne af
däcket ifrån fockmasten till stormasten.
GÅNGBRO, f. 2. eller
GÅNGBRYGGA, f. 4. Bro, brygga, endast
gjord att gå öfver, ej för åkande eller ridande.
GÅNGBUD, n. S. Gående bud.
GÅNGEDAG, m. 2. Benämning på vissa
helgdagar, hvilka fordom firades, men nu blifvit
indragna. Ursprungligen kallades G-ar de sista
dagarne näst före Chrisli himmelsfärdsdag,
emedan folket då gick omkring sina åkrar och ängar
under klockringning och böner, för att erhålla
god årsväxt.
GÅNG FYLLNING, f. 2. (geol. o. bergsv.)
Ämne, som fyller en gång.
GÅNGFÅSTE, n. 4. De delar, som utgöra
sjelfva fästet på ett gångjern.
GÅNGFÖNSTER, n. b. Fönster, som går
ända ned till golfvet och kan öppnas, så alt det
äfven kan tjena till dörr.
GÅNGFÖTTFR, m. 3. pl. (nat. hist.) Så
kallas hos landtfåglar sådana fötter, som hafva tre
tår framåt och en bakåt.
GÅNG HJUL, n. 5. Se Tramphjul.
GÅNGJERN, n. 8. Rörlig fogning, bestående
af tvenne metallpjeser, inpassade i hvarandra, och
medelst hvilken något, som på delta sätt blifvit
vidfäst ett fast och orörligt föremål (t. ex. en
vägg) eller hufvudstycket af en pjes (t. ex. en
dosa), kan öppnas och röras fram och tillbaka
eller upp och ned. G. på en dörr, elt fönster,
en dosa.
GÅNGJERNSBESLAG, n. 8. Beslag, som
faslhåjler elt gångjern.
GÅNGKLÄDER, m. 3. pl. Benämning på alla
en persons klädespersedlar. Säges till skilnad
ifrån Sängkläder.
GÅNGLED, m. sing. Utgörandet af
dagsverken lill kyrkobyggnad, i tur, af alla som bo i
socknen.
GÅNG LUCKA, f. 4. Lucka, sorn går på
gångjern och kan öppnas.
GÅNGMALM, m. 3. (bcrgsbr.) Malm, som
finnes i gångar.
GÅR 651
GÅNGPENNINGAR, m. 2. pl. Den exlra
af-gift, som betalas ulöfver skjutslcgan, då ridhäst
begagnas eller två personer åka efter en häst.
GÅNGPORT, m. 2. Liten port på en
inkörsport, och som endast begagnas af gående.
GÅNGRUM, n. 8. Det rum, hvarinom en
maskin har sin gång, arbetar.
GÅNGSPEL, n. 8. Ett slags vindspel,
isynnerhet på örlogsfartyg, hvilket begagnas vid
bog-sering, ankares lältning eller andra arbeten, som
fordra en större kraft. Kallas äfven endast Spel.
GÅNGSPÅR, n. 8. Spår efter en gångarc
(bem. 4).
GÅNGSTEN, m. 2. Upphöjd gång på sidorna
af gator och vägar. — Syn. Trottoar.
GÅNGSTIG, m. 2. Upptrampad stig, som
endast begagnas af gående.
GÅNGSTOL, m. 2. Ell slags inrättning, lik
en stol, och hvars ändamål är all lättare lära barn
att gå.
GÅNGSTÄLLE, n. 4. (pop. o. fam.) Ställe, som
någon flitigt besöker.
GÅNGSÅR, n. 8. Sår på fötterna, som fås af
för mvcket gående.
GaNGVAD, n. 8. Vad. som kan passeras till
fols. Brukas till skilnad ifrån Häslvad.
GÅNGVECKA, f. 4. Den veckan, i hvilken
gångedagarne inföllo.
GÅNGVERK, n. 8. (urm.) Verket för
rörelsen i ett ur, bestående af trenne särskilta delar,
nämligen sjelfva drifkraflen, utvexlingarne och
regulatorn.
GÅNGVÄG, m. 2. Se Gångstig.
GÅNGÄMNE, n. 4. Mineraliskt ämne, som
ingår i fyllningsmassän uti en gång.
GÅPÅARE, m. 8. (fam. skämtv.) En. som
utan all försyn går på i tal eller handling;
oförsynt, närgången, oförskämd frispråkare. — Syn.
Öfversillare, Menschenfresser.
GÅR. I g., adv. På den dag, som var före
den innevarande. Jag kom försl i g. I g.
morgons, aftons, middags. I g. natt, under natten
före gårdagen.
GÅR, n. sing. 4) Orenlighet uti inelfvorna på
djur. — 2) Se Var. — 3) Se Slipgår. — Skrcfs
fordom Gorr eller Gor.
GÅRA, se Gara.
GÅRAKTIG, a. 2. Som liknar går.
GÅRBLANDAD. a. 2. Blandad med var.
GÅRD. m. 2. (af gamla verbet Gyrda,
kringgärda) 4) Stängsel kring en öppen plats, rymd.
I denna bem. numera endast brukligt i några
sammansättningar, såsom: Gärdesgård, Katsgård,
m. fl. — 2) Kringstängd öppen plats, isynnerhet
framför ett boningshus. Brukas, utom i denna
särskilta bem.. mest i sammansättningar, såsom:
Ladu-, Höns-, Humle-, örta-, Man-, Kyrko-,
Fiskegård, m. fl. — 3) Egendom på landet med
tillhörande jord och åbyggnader. Säges endast om
sådana egendomar,* som äro satta i mantal, och
har ofta samma betydelse som delta ord eller
Hemman. Der äro tio g-ar i byn. Han rår
om en g. på landet. En hel. half g., helt, hälft
hemman. — Bildar sammansättningarna
Landt-gård, Herrgård, Kungsgård, m. fl. — 4) Bebyggd
stadstomt. Bildar sammansättningen Stadsgård. —
8) (naturl.) Ljus ring kring solen, månen eller en
stjerna.
GÅRDAG, m. 2. Dagen före den innevarande.
Brukas mest i bestämd form. G-ens nöjen. —
Ss. G-sarbele, -snöje, -spost, m. fl.
GÄRDAR, m. 2. pl. (skepp.) Ett slags brassar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
