- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
655

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gästfrihet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄS

bjudna gäster. En g. man. Man säger äfven:
EU g-ll hus.

GÄSTFRIHET, f. 3. Egenskapen att vara
gästfri.

GÄSTGIFVARE, m. 5. 4) Värd på ett
gäst-gifveri. — 2) (bibi.) Gästfri man. En biskop bör
vara g.

GÄSTGIFVAREGÅRD, m. 2. Se
Gäslgif-vcri, 2.

GÄSTGIFVARORDNING, f. 2.
Ordningsstadga för gästgifvare och dem, som begagna
gäst-gifvarskjuls.

GÄSTGIFVARSKJUTS, m. 3. Skjuts, som
emot betalning lillhandahålles resande vid
gäst-gifvargårdar.

GÄSTGIFVERI, n. 3. 1) Inrättning för
tillhandahållande af skjuts emot betalning åt
resande. — 2) Stället, der en sådan inrättning finnes.

GÄSTG1FVERSKA, f. 1. Värdinna på ett
gästgifveri.

GÄSTKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare, särskilt bestämd för gästers herbcrgerande.

GÄSTNING, f. 2. i) Vistelse hos någon
såsom gäst. Olaga g., se Våldsgäslning — 2)
Gästers herbcrgerande eller bespisning. Hålla g.,
hålla herberge, hotell, värdshus för resande.

GÄSTROLL, m. 3. Roll, hvari någon
främmande skådespelare eller skådespelerska uppträder
på en teater.

GÄSTRUM, n. 3. Se Gästkammare.

GÄSTSKÄNK, m. 3. Skänk, som gästvänner
gåfvo hvarandra inbördes, till igcnkänningstecken.

GÄSTVÄN, m. 3. pl. — vänner. Person, hos
de Gamle, som hade ingått gästvänskap (se d. o.)
rned någon.

GÄSTVÄNLIG, a. 2. Som likt en gästvän
emottagcr, herbcrgerar och undfägnar någon. —
Ordet brukas oftast i samma mening som Gästfri.
G-l land. G. jord. Ell g-l hus.

GÄSTVÄNLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara gäslvänlig.

GÄSTVÄNSKAP, f. 3. Det förhållande, i
hvilket hos de Gamle enskilta personer, familjer eller
till och med hela folk trädde till hvarandra, då
de förpligtade sig att ömsevis, vid tillfälle af resor,
som den ene eller andra måste företaga,
hcrber-gera, bcspisa och skydda hvarandra.

GÖDA, v. a. 2. (af God, således egcntl. Göra
god) 1) Föda boskap eller fjäderfä, så att de
blifva feta. G. ell kreatur, en oxe, en kalf, en
kalkon, en gås, o. s. v. — 2) (fam. om
menni-skor) Gifva riklig och god föda, så alt man deraf
fetmar; äfv. (fig.) gifva rikliga inkomster.
Droll-ning Margareta beskylldes för all g.
munkarna. — 3) Göra jord bördig genom spillning af
boskap eller på annat sätt. G. jord med
kreaturs spillning, guano, kalk, mergel, o. s. v. —
G. sig, v. r. (fam.) Njuta god och riklig föda,
så att man deraf blir fet.

GÖDANDE, n. 4. Se Gödning.

GÖDBOSKAP, m. sing. Boskap, som gödes
till slagtning.

GÖDGALT, m. 2. 1) Galt, som gödes eller
blifvit gödd till slagtning. Fel som en g.,
mycket fet. — 2) (fig. fam.) öfverdrifvct fet karl.

GÖDKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Kalf, som
gödes eller blifvit gödd till slagtning.

GÖDNING, f. 2. 1) Förfarandet, hvarigenom
boskap, fjäderfä eller jord gödes. — 2) Säges äfv.,
skämtvis och föraktligt, i fråga om menniskor.

GÖDNINGSDEG, m. 2. Ett slags deg, som
tillredes, för att dermed göda kalkoner, m. fi.

GÖK 655

GÖDNINGSMEDEL, n. 3. Se Gödningsämne.

GÖDNINGST1D, m. 3. Den tid på aret, då
jorden vanligtvis gödes, eller som dertill är bäst
passande.

GÖDNINGSÄMNE, n. 4. Ämne, tjenligt att
begagna till jordens gödning, såsom
kreatursspill-ning. guano, kalk, mergel, m. m.

GÖDOXE, m. 2. pl. — oxar. Oxe, som
gödes eller blifvit gödd lill slagtning.

GÖDSEL, m. sing. i) Kreatursspillning, som
användes till gödning af jord. — Syn. Dynga,
(i mera städadt tal) Spillning. — 2)
Gödningsämne i allmänhet.— Ss. G-hög, -lass, -vagn.

GÖDSELBÄR, f. 2. Bår, att bära gödsel på.

GÖDSELGROP, f. 2. Grop, hvari gödsel
läg-gcs och förvaras.

GÖDSELVATTEN, n. 3. Se Dyngvalten.

GÖDSLA, v. a. 4. Göra jord fruktbar
derigenom, alt den tillblandas med gödsel. —
Gödslande, n. 4. o. Gödsling, f. 2.

GÖDSTALL, n. 3. Stall för gödboskap.

GÖDSTIA, f. 4. Slia. lill gödning af svin
eller gäss.

GÖJA (g hårdl), nom. propr. f. Thors dotter,
sädens och frukternas gudinna hos
Fornskandina-vcrna. Egentl. samma ord som det grekiska Gaia
eller Gä, Jorden. Jfr. Disa.

GÖJEMÅNAD, m. sing. Så kallades fordom
och kallas ännu i almanackan Februari månad,
emedan under denna månad fordom offrades åt
gudinnan Göja eller Disa, för en god årsväxt.

GÖK, m. 2. 4) Fågel af Klällrarnes ordning,
44 tum lång, näbben kortare än hufvudct,
stjertcn lång och vigglik, benen korta och gula,
bröst och mage hvita, med svarllella vågor;
hanens läte kuku, hvaraf fågeln äfven i dagligt tal
fått detta namn. Honan lägger sina ägg i
främmande fågelbon, der gökungen af sina
fosterföräldrar vårdas med yttersta sorgfälligbet. Cuculus
canorus. G-en gal. Skrika som en g. (Fam.)
Han hör aldrig g. mer, det är förbi med
honom, han lefver ej länge. Fordom troddes, att
gökungen uppåt de fåglar, sorn vårdade honom,
och deraf har man uttryckenOtacksam som en
g. ell. en otacksam g. om en högst otacksam
menniska. — 2) (fig. fam.) Oduglig, näsvis,
oförskämd, oblyg, oförsynt, utsväfvande inan, yngling,
gosse. Du är mig just en vaeker g.!

GÖKBET, n. sing. En art Fräken, i ängar
och på magra åkrar. Equiselum arvense. Kallas
äfv. Puggråcka.

GÖKBLOMSTER, n. 3. En ört af slägtet
Lychnis, på kärrängar, med purpurröda blommor.
Lychnis Flos cuculi.

GÖKDAGEN, m. sing. def. Benämning på d.
29 April, emedan göken oftast plägar låta höra
sig första gången denna dag.

GÖKDÄRAD, a. 2. Säges om den, som får
höra göken på fastande mage.

GÖKMAT, m. sing. (bot.) 4) Se Harsyra.
— 2) En art af Örtslägtet Gass, på hårdvallsängar,
med blåröda blommor.

GÖKRÄG. m. sing. Se Björnmossa.

GÖKSMÖR, n. sing. (bot.) Se Käringländer.

GÖKSYRA, f. 4. Ört, som växer på torra
ställen, med rödbruna blomvippor, stundom något
gulaktiga. Rumcx Acetosella. Kallas äfv.
Kråke-syra, Syrbilla, Tierprot.

GÖKTYTA ell. GÖKTITA, f. 4. Fågel af
Klätt-rarnes ordning, 7 tum lång, gråspräcklig, under
hvitaktig, med tvärgående svarta linier på bröstet,
näbb och ben olivbruna. Jynx Torquilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free