Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Göra ... - H - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
GÖR
HAC
fjeska. G. sig till öfver, berömma sig af; äfv.
på ett lålsadt sätt beskärma sig öfver. — G.
undan, upp, se Undangöra, Uppgöra. — G.ö’fver
med, göra slut på, förslösa, t. ex.: G. öfver med
hvad man har. — G-s, v. d. Vara i
görningen (se Görning). — Gjord, part. pass. Det
är g-t, det är fullbordadt, verkstäldt; det är slut,
förbi. Det är g-l med honom, förbi med bonom,
han är förlorad, l. ex.: Om icke detta medel
hjelper, så är det g-t med den sjuke. G-t
arbete, ordentligt arbete, som ej behöfver
omgö-ras, t. ex.: Hvad han gör, är g-l arbcle. Hvad
som är g-l är g-l, äfv. g-l som g-l är, det kan
nu ej mera ändras. Del är g-l på en dag, för
några slyfver, det kan göras på en dag. för
några styfver. Det var g-t på ett ögonblick,
det gjordes, skedde på &c.; var ett ögonblicks
verk. Man får lålsa, som del aldrig vore g-t,
som det aldrig hade skett. Sagdl som g-t,
uttryck, hvarigenom man tillkännagifver, att något
gjordes, såsom det hade blifvit sagdt, beslutadt,
öfverenskommet.
GÖRA, n. sing. oböjl. (fam.) Arbete, göromåL
Vara utan g. Hafva myckel g.
GÖRANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något göres. Brukas sällan, utom i uttrycket:
G. och låtande, hvad man gör och låter, d. v. s.
handlingssätt i allmänhet, t. ex.: I alll sill g. och
låtande rätta sig efter hederns föreskrifter.
GÖRARE, m. 5. Den, som gör. Förekommer
icke, utom i uttrycket: Ej blott hörare, ulan g.,
som ej blott hör, utan ock gör hvad som säges,
samt för öfrigt i några sammansättningar, såsom:
Välgörare, Undergörare, Beskedliggörare, m. fl.
GÖRDEL, m. 2. pl. — dlar. (af Gjorda)
Jcmnbred bindel af tyg, hvarmcd man för värme
skull, eller ock för att sammanhålla kläderna,
omsluter midjan af kroppen, och som ofta sam-
manfästes med spänne eller lås. Kallas vanligen
Bälte, om den är af läder eller skinn.
GÖRDELMAKARE, m. B. Handtverkare, som
genom gjulning, smidning och förgyllning
tillverkar af messing vissa mindre pjeser.
GÖRLIG, a. 2. Som låter sig göra, som kan
göras, verkställas. Med g-asle första, så fort
som ske kan. — Syn. Se Möjlig.
GÖRLIG HET. f. 3. Egenskapen att vara
görlig. — Syn. Se Möjlighet.
GÖRNING, f. 2. 1) Säges om den förändring,
som föregår hos vätskor, då de jäsa. Vinet är
i g. (Fig.) Vara i g-en, vara under arbete.
Saken är nu i g-en, man arbetar nu derpå, den
är under beredning. — Syn. Jäsning.
GÖROMÅL, n. B. Handling, hvarigenom
något skall förrättas eller uträttas, som tillhör ens
syssla, befattning, tjenst eller verksamhet. Hafva
många g. Vara öfvcrhopad af g. En, som
har all bestyra en annans g. — Syn. A (Tär,
Förrättning. Uträttning, Angelägenhet, Arbete,
Syssla, Bestyr.
GÖS, m. 2. 1) Fisk af Aborrsläglet, 3 till 4
fot lång, grågrön och guldglänsande. Perca
Lu-cioperca. — 2) (metallurg.) Ett 6 till 7 alnar
långt, trekantigt tackjernsstycke, hvilket slöpes
af hvarje utslag ur masugnen, och begagnas till
beredning af stångjern. — 3) (sjöt.) Mindre flagg,
som föres i hamn på en kort flaggstång å
bog-sprötet på örlogsfartyg; äfven såsom loisflagg, på
förtoppen.
GÖTE. n. 4. (myntv.) Form af jern, hvari den
för myntning smälta melallinassan gjules till tunna
och breda slänger.
GÖTISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på Göterna. G-a byggnadskonsten, den.
som herrskadc i norra Europa från 13:de
århundradet
R, hå, n. 4. 4) Åttonde bokstafven i alfabetet.
Uttalas alltid näst före en vokal i början af en
stafvelse, t. ex.: hals, behag, erhålla. —
Der-emot är h stumt näst framför j och v i samma
stafvelse, L ex.: hjclle, hjon, hvalfisk, hvila. —
Se f. Ö. bokstäfverna c, p, r och t. — 2) (i
musik) a) Sjunde noten i c-skalan. — b) Namnet på
den sträng eller tangent, som anger tonen h. —
3) Ljudet, som uppkommer, då bokstafven h
uttalas eller noten h i sång och musik åtcrgifves.
— Man säger äfven h-ljud, h-lon, h-slräng,
o. s. v.
HA, sammandraget af Hafva.
HA! int. 4) Uttrycker förvåning, harm,
förtrytelse, hot. Ha! hvem hade kunnal ana det?
Ha, din bof, jag erlappar dig dä ändlligen!
Ha! del skall du ej hafva gjorl för intet. —
2) Två eller flera gånger upprcpadt brukas ordet,
för alt beteckna skralt, t. ex.: Ha, ha! så rolig
du är! Ha, ha, ha!
HABIL, -fl, a. 2. (lat. Habilis) Skicklig,
duglig.
HABILITET,––––––ét, f. 3. Skicklighet,
duglighet.
HABIT, - fl, m. 3. (lat. Habilus)
Kläde-drägt, klädsel.
HAB1TUEL,–––––-ä’ll, a. 2. Genom vana gjord
till egen.
HACK, n. B. 4) Hugg med en hacka. — 2)
(fig. fam., ulan plur.) Flackande på någon,
beständigt tadel, beständiga anmärkningar rörande
ens beteende.
HACK. I h. och häl, tätt i hälarna, nära
inpå någon, t. ex.: Han var i h. och häl efter
mig, men hann mig icke.
Anm. Ordet torde böra härledas af det tyska
Hacke, som äfven betyder den del på strumpor
eller skodon, hvilken beläcker hälen.
HACKA, f. 4. I. Redskap alt göra jord lucker,
utrota ogräs, o. s. v., bestående af en bred
bjert-formig, fyrkantig, spetsig eller gafvelformig klinga
af jern. hvarvid ett träskaft är fäsladl.
HACKA, f. 4. II. (fam.) Lågt kort i
kortspel.
Anm. Torde möjligen kunna deriveras från del
fornlyska Hack (del yllersta af någonting),
be-slägladl med Hacke eller, rältare, samma ord
med annan slutform. Jfr. Anm. under Hack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
