Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hacka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAC
HAF
659
HACKA, v. a. 4. 4) Genom täta hugg med
hackknir smått sönderdela. U. köll. H. smått.
IL af, igenom, sö’ndcr, se Afhacka, &c. — 2)
Med hacka (I) arbeta åkerjord, för att göra den
lucker. n. åf, igenom, sönder, upp, sc
Afhacka, &c. — 3) H. cn qvarnslen, med hacka och
hammare göra ränlor derpå. — 4) (om fåglar)
Med näbben picka på ett föremål. II. något med
näbben. — Neutralt säges oftare II. på något. —
1 fig. mening säges äfven: H. på någon, d. v. s.
alltjemt tadla, banna, förebrå honom. H. på något,
alltjemt göra anmärkningar vid något. — 8) H.
länder, till följe af cn stark invcrtes kyla, ofrivilligt,
tält och ofta stöta tänderna mot hvarandra. H.
tänder af köld. — 6) (neutralt) H. i tal, i sång,
tala, sjunga illa och med ständiga afbrott. H.
på ell klaver, forlepiano, spela illa och afbrutct
derpå. II. fram, med täta afbrott och
omsäg-ningar framsäga något. — 7) (sjöt.) II. i vinden,
under bidevinds-segling ej hålla seglen alldeles
fulla. — Hackad, part. pass. H-l kött.
(Talesätt) Hvarken h-l eller malel, ingenting med
besked, ingenting riktigt, ordentligt och så, att
det kan godkännas.
HACKANDE, n. 4. Handlingen, då man
backar (i alla bem.).
HACKBRÄDE, n. 4. 4) Köksredskap,
bestående af ett hyfladl bräde, att hacka hvarjchanda
saker på. — 2) Elt slags enkelt stränginstrument,
som fordom mycket brukades till dansmusik. —
3) (skepp.) Öfra kanten af akterspegeln.
HACKELSE, m. sing. 4) Smått hackad eller
skuren halm. Skära h. — 2) (fig. fam.) Se
Röra. — Ss. H-s kärare.
HACKELSEKISTA, f. 4. Ett slags bänk med
låda, hvaruti hackelse skäres.
HACKELSEKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Lång,
bred och skarp knifklinga, hvarmcd halm och hö
skärps i en hackelsekista.
HACKEPÖLSA, f. 4. Ett slags sämre
hack-korf.
HACKHO, m. 2. Ho att hacka hvarjchanda
mat uti.
HACKKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Ett slags
cggjcrn, med upptill fästadt kort skaft atl hålla i,
då rnan vill hacka kött, fisk, o. s. v.
HACKKORF, m. 2. pl. — korfvar. Korf af
hackadt kött.
HACKKUBB, m. 2. Kubb att hacka
någonting på, t. ex. granris.
HAC KM AT, m. sing. 4) Mat, tillredd af
hackadt kött cllcr hackad fisk. — 2) (fig. fam.)
Sc Röra, 2.
HACKNING, f. 2. Se Hackande.
HACKSPETT ell. HACKSP1K, m. 2.
Fågel-släglc af Klättrarne, med rak, kägclformig näbb,
tungan lång och väpnad med en hornartad spels.
Fågeln har sitt namn deraf, att han klättrar på
träden och hackar på barken, då derunder
vistande insekter lockas fram af bullret och blifva dess
rof. Picus. Arter äro: Allmänna H-cn, P.
major, 40 % tum lång, svart och hvitbrokig, nacken
hos hanen karmosinröd, hos honan svart; Svart
H., se Spillkråka; Grön H., se Grönspdl;
Grå-hufvad IL, P. canus, omkr. 42 tum» lång, grön
med askgrått hufvud, pannan hos hanen
karmosinröd; Lilla H-en, P. minor, 6 tum lång, svart
och hvitbrokig, hjessan hos hanen karmosinröd,
hos honan hvil; Trelåiga H-en, P. tridaclylus,
9 tum lång, svart och hvitbrokig, hjessan hos
hanen guldgul, hos honan hvil och svarlfiäckig;
äger blott cn baktå lill de två framlårna; Elfcn-
bcnsspctt och Mellanspctl (se d. o.). — Skrlfves
af några äfv. Backspcl.
HADD, m. sing. (bot.) Se Harull.
HAF, n. 5. 4) (i bestämd form) Hela massan
af det saltvatten, som omgifver alla jordens land.
Det fria, vida, djupa h-vct. H-vets ebb och
flod. H-vets kuster, stränder, djup, vidunder.
Öppna h-vel, den vida rymden deraf, som är
aflägsnad ifrån kusterna. (Fig. talesätt) Del är
som cn droppe i h-vel, säges om cn liten sak,
som alldeles förlorar sig i jemförelsen med en
stor; äfv. det förslår ingenting alls. — Syn.
Oceanen, Verldshafvet. — 2) Någon större del af
denna vattenmassa, t. ex. Atlantiska H-vet, Hvita
H-vet, Indiska H-vet, m. fl. Ell slormigl, farligi
h. — 3) Benämning på vissa stora insjöar.
Brukas för denna bem. i svenskan endast om
Kaspiska Hafvel. — 4) Säges stundom hyperboliskt
om vidsträckta ytor af sött vatten, t. ex.: Del
svämmande flodvattnet betäckle hela Iraklen;
det var elt h. — 8) Brukas i fig. mening, för att
uttrycka någonting oändligt, oräkneligt, ofantligt,
t. ex.: Ell h. af olyckor, af svårigheter, af gö~
romål. Del är ell h., ytterst svårt och
vidlyftigt. I den boken finner man ett K af lärdom.
— Säges äfv. om en slösare, eller något, der
ingenting vill förslå. — Ss. H-sbollcn, -sbryn,
-sbrädd, -sbugl, -sklippa, -ssand,
-ssqvalp, -sslrand, -ssund, -ssvall,
-slrakl, -svallen, -svik, -svåg, -syla.
HAFERTSKÄL, m. 2. En art af Skälslägtel,
4 till 8 alnar lång, på ryggen blåaktig, under
hvit. Phoca barbala.
HAFRE, m. sing. Elt sädesslag med flerårig
rot. Avena. Den allmänt odlade arlen deraf eller
Allmän H., A. satiya, har flera artförändringar,
deribland Svarl-H. och Hvil-H. Turkisk IL,
A. orienlalis, odlas som allmän hafre och täflar
med den i godhet; har högre strå och är
blad-rikare lill foder. Kallas äfv. Tatarisk H.,
Engelsk Uvithafre, m. m. De öfriga arterna:
Knyl-bafre, Gulhafre, m. fl., ses på sina ställen. —
Ss. H-blomma, -bröd, -gryn, -gröpe,
-halm, -korn, -land, -mjöl, -skördi
-slrå, -sådd, -åker.
HAFREDRYCK, m. 3. Afkok af hafre, som
begagnas i vissa sjukdomar.
HAFREGRÄS, n. 8. Sc Knylhafre.
HAFREGRÖT, m. 2. Gröt af hafrcgryn.
HAFREKISTA, f. 4. Kista, hvari hafre
förvaras, vanligen i stall.
HAFREKUR, m. 3. Ett slags medicinsk kur,
bestående i användandet af hafrcdryck för den
sjuke. [—cur.]
HAFRELÅR, m. 2. Lår i en spannmålsbod,
hvari hafre förvaras.
HAFREROT, f. 3. pl. — roller. 4) Rot af
ett hafrcstånd. — 2) (bot.) Se Bockskägg.
HAFRESOPPA, f. 4. 4) Soppa, kokad på
hafregryn. — 2) Tunt afkok af hafregryn, som
drickes vid laxcring. — Uttalas vanjigen som
Hafversoppa och skrifves så äfv. af många.
HAFRESÄCK, m. 2. Säck, innehållande hafre.
HAFS, haffs, n. sing. (fam.) För mycken
’brådska vid arbete, sysselsättning, och deraf
härrörande vårdslöshet. — Syn. Se Slarf.
HAFSA, håflsa, v. n. 4. (fam.) För mycket
brådska vid arbete, så att det blir vårdslöst, illa
gjordt. — Syn. Se Slarfva. — Hafsande, n. 4.
HAFSARM, m. 2. Arm af hafvel (se Arm,
3, C).
HAFSBAD, n. 5. Bad i öppna hafsvallnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
