Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hallstämpla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAL
HAL
667
briks- ocb manufaktur-tillverkningar, för att
utmärka. alt godset blifvit tillverkadt i riket.
HALLSTÄMPLA, v. a. i. Med hallstämpel
förse. — Hallstämplande, n. 4. o.
Hall-slämplin g, f. 2.
HALLVERK, n. 5. Allmän inrättning, der
fabriks- och manufaktur-tillverkningar afsynas och
slämplas.
HALM. m. sing. I) a) Stjclk på grä$ i
allmänhet. — b) (vanligare) Sljelken eller strået på
sädesslagen. H-en på råg, hvete. — c) Sljelken
på odlade skidväxter, såsom ärter och vicker,
någon gång äfven på polates. — 2) (kollektivt) a)
Säd. sedan den blifvit aftröskad. Täcka med h.
Ligga på h. Strö h. på golf ve t. Ingår i
sammansättningarna: Råg-, Hvete-, Korn-, Hafrehalm,
Långhalm, m. m. — b) Sijelkarne af ärler, bönor,
m. m., sedan de blifvit spritade. Bildar
sammansättningarna Ärt-, Bön-, Vickerbalm. — Ss.
H-färg, -gul, -kärfve, -stack, -sudd,
-tofs, -valk.
HALMASK, hållm-åssk, m. 2. Ask af flätad
halm.
HALMBAND, n. 5. Band af hopsnodd balm.
HALM BOSS. n. 5. Se Boss.
HALMBÄDD, m. 2. Bädd, tillredd af
långhalm.
HALMDÖS. m. 2. Uppstaplad stor hög af
halm, väl packad och ofta täckt, till förvaring
emot regn och snö.
HALMFACKLA, f. 4. Fackla, gjord af halm
med beck eller andra brännbara ämnen.
HALMFÄRGAD. a. 2. Af samma gula färg
som halm. — Syn. Halmgul, Strågul, Paillegul.
HALMHATT, m. 2. Mans- eller qvinnohatt,
flätad af halm.
HALMKORG. m. 2. Liten korg (sykorg,
brödkorg. m. m.). förfärdigad af halm.
HALMKRANS, m. 2. Ring af hopvriden halm,
som nyttjas i kök att sätla kittlar, kastruller
o. d. på.
HALMKUPA, f. 4. Bikupa, gjord af halm
ocb tätad med lera.
HALMLADA, f. 4. Lada, hvari halm förvaras.
HALMLIDER, n. 5. Lider, hvari halm
förvaras. /
HALMMADRASS, m. 3. Madrass, stoppad
med halm.
HALMMATTA, f. 4. Malta (golfmatla,
bord-matta), förfärdigad af halm.
HALMPIPA, f. 4. Se Halmstrå.
HALMSKÄRARE, m. 5. En, som skär halm,
i stall.
HALMSPÖKE, n. 4. Figur, hopsatt af halm
och utställd på åker, trädgårdsland o. s. v., för
att skrämma bort fåglar.
HALMSTOL, m. 2. Stol med sils af flätad
halm.
HALMSTRÅ, n. 4. Strå af skuren eller
aftröskad säd.
HALMSÄCK, m. 2. Säck, fullsloppad med
halm, som begagnas i stället för madrass.
HALMTAK, n. 5. Tak, täckt med halm.
Koja med h.
HALMTAPP, m. 2. 4) Hand full halm, helt
Htet halm. — 2) Vippa af hopvriden halm, som
åsältes saker, hvilka äro till salu, t. ex. hästar.
HALMTÄCKA, v. a. 2. Täcka (tak o. s. v.)
med halm. — H alm täckan de, n. 4. o.
Halm-täckning. f. 2.
HALMTÄCKARE, m. 5. En, som täcker tak
med halm.
HALMTÄCKE, n. 4. Betäckning af
sammanbunden halm. t. ex.: öfver drifbänkar.
HALMVIPPA o. HALMVISKA, f. i. Se
Halmtapp. 2.
HALNTNG, f. 2. Handlingen, då man halar.
Se Hala.
HALOIDSALT. halåfdsållt, n. 3. (kem.)
Benämning på de salter, hvilka bildas genom förening
af chlor, brom, iod eller fluor med en ren metall.
HALS, m. 2. 4) Den kroppsdel, som förenar
hufvudet med den öfriga kroppen. Säges både
om menniskor ocb djur. H-en på en menniska,
en häst, en svan, en gås. Lång, kort h.
Sträcka ut h-en. Hafva ondt i h-en. Bryta, skära
h-en af sig. Hugga h-en af någon. Falla
någon om halsen, lill tecken af ömhet, kärlek,
vänskap slå armarna om halsen på någon. Flyga
någon om h-en, springa ocb kasta sig om halsen
på någon. Han flög mig i h-en, rusade på mig
och högg mig i halsen. Skrika med full h.. af
alla krafter. Skratta med full h , gapskratta.
Sälla, få ell ben i h-en, när man äter, råka ut
för det missödet, att ett ben af maten fastnar i
halsen. Ge h. (om hundar), skälla. H. öfver
hufvud, se Hufvudstupa. Den orden bäres om
h-en. i kedja om halsen. (Fig. fam.) Ha någon
på h-en, hafva börda af någon, för hvars
uppehälle man får sörja eller som man på något sätt
måste hjelpa. Ligga en på h-en, vara en till
börda. Ha, få en sjukdom på h-en, vara,
blifva deraf besvärad. Skaffa, skicka en någol på
h-en, ådraga en något besvärande, tryckande,
obehagligt. — 2) Halsstycke på klädesplagg, t. ex.
på cn skjorta. — 3) Del af en sak. som i ett
eller annat afseende liknar halsen på menniska
eller djur. H-en på en bulelj. Slå h-en af elt
krus. H-en på en violin, en gitarr, m. fl.,
den del af dessa instrumenter. hvarvid gripbrädet
är fästadt. — 4) (fig.) Lif. Del gäller hans h.
Del går på hans h., gäller hans lif. Vi äro om
en h., förlorade. Tala halsen af sig, i silt tal
fälla sådana yttranden, som kunna kosta lifvet.
Låta gå på sin h., på vinst och förlust, på
måfå. — Ss. H-körlel, -muskel, -nerv,
-prydnad, -pulsåder, -sjuka,
-sjukdom, -svullnad, -svulst, -åder.
HALS, m. 2. (t. Halse; sjöl.) Det låg.
hvar-medclsl ett undersegels lovarts-skothörn, eller elt
stagscgcls främsta hörn, nedhalas och styfsträckes.
Skeppcl ligger med babords h-ar, vinden
kommer in från babord.
HALSBAND, n. 3. 4) Band med påträdda
perlor o. d., som lill prydnad bäres om halsen.
Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom:
Perl-halsband, Bernstenshalsband, m. fl. — 2) En 2
eller 3 tum bred läderrem, stundom beslagen med
bleck, som är fastspänd om halsen på hundar, för
att dervid binda dem; äfv. ring af metall,
vanligtvis messing, som begagnas dertill. — 3)
Benämning på en del af en kanon.
HALSBEN, n. 5. Ben, knota, som har sitt
läge i halsen.
HALSBERGA, f. 4. Halskragen på en hjelm.
HALSBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel
att linda om halsen, på resor o. s. v.
HALSBRYTANDE, a. 4. 4) Säges om
företag, försök, rörelse, o. s. v., hvarvid man lätt kan
bryta halsen af sig. Elt h. språng. — 2) (fig.)
Högst farlig.
HALSBRÄNNA, f. 4. Brännande känsla i
svalget, hvarvid ofta spotien ymnigt flyter,
förorsakad af magsyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
