Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Harmonichord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR
HAS
677
och uttal. — 3) öfvcrcnsslämmelse mellan
delarna ulaf etl helt. — 4) (fig.) Enighet, samdrägt,
sämja.
HARMONICHORD, harrmonikå’rd, m. 3. Elt
slags slränginstrument.
HARMONIERA, v. n. 4. 4) Stämma öfvercns,
sammanstämma. — 2) (fig.) Lefva i god sämja,
sämjas, vara af lika lynne och tänkesätt.
HARMONI KA, harrmönika, f. 4. Ett slags
musikinstrument, hvarå tonerna frambringas
genom stämda glasklockor eller jernstift.
HARMONILÄRA, harrmoni lä ra, f. 4. Läran
om tonernas samtidiga förening till ett
välljudande helt. — Syn. Generalbasen.
HARMONIMUSIK, —ni -i k, m. sing. Musik
af endast blåsinstrumenter.
HARMONISK, a. 2. 4) Som innehåller
harmoni, välljudande (orn samljud). — 2) (fig.)
Öfver-cnsstämmande, sammanstämmande. —
Harmoniskt, adv.
HARMONIST, —fsst, m. 3. Kännare af
harmoniläran.
HARMSEN, a. 2. neutr. — el. Intagen af
harm. Vara h. öfver någol. — Syn. Full af
förtrytelse, Förtretad. Förargad.
HARMUN, hårmünn, m. 2. pl. — munnar.
Mun (på en menoiska), liknande cn hares.
HARMYNT, hårmy’nnt, a. 4. Som har cn
mun, liknande cn hares, d. v. s. med klufvcn
öf-verläpp.
HARMYNTA, hårmy’nnta, f. 4. Ört, som växer
på backar, med rödblå blommor. Thymus Acinos.
HARMYNTHET, f. 3. Egenskapen alt vara
harmynt.
HARNESK, hårnässk, n. 5. Betäckning af
stål för kroppen eller någon del deraf till skydd
emot vapen. Vara klädd i h. (Fig.) Sälla
någon i h.. göra, alt någon väpnar sig till sitt
försvar; reta, utmana, förarga. — Bildar
sammansättningarna Arm-, Bröst-, Benharnesk. — Ss.
H-klädd.
Anm. Heter i fornspräket Harneskia, antingen
af Hajarn, jern, eller Her, här, med
ändelse-formen ttkia.
HARPA, f. 4. 4) Ett slags ganska gammalt
slränginstrument, vanligen i trekantig form och
för-sedt med en resonansbotten. Konung Davids h.
Spela på h. — 2) (landlhush.) Rissel. (Fig. fam.)
En gammal h., gammal och ful käring. — Ss.
Marpklang, -spel, -slräng, -lon.
HARPA, v. a. 4. (landth.) Sc Bissla.
HAR PASTEJ, hårpastäj, m. 3. Pastej,
tillagad af barkött.
HARPLEKARE, m. 5. (gam.) Sc
Marpspe-lare.
HARPOJS, harrpåjs, m. sing. (skepp.) Kokt
och med litet svafvel blandad gran- eller tallkåda,
iivarmed rundhull o. s. v. bcstrykas emot röta.
HARPOJSA, v. a. 4. (skepp.) Bcstryka med
harpojs.
HARPSPELARE, m. 5. 4) En, som för
tillfället spelar på harpa. — 2) En, som kan spela
på harpa. — Man brukar för fcm. äfv.
Harp-speterxka.
HARPUN, harrpün, m. 3. (fr. Harpon) Ett
vid h va (fiskfångst brukligt, spetsigt, med bullingar
försedi kastspjut.
HARPUNERA, v. a. 4. Kasta harpunen emot
valfisken. H. en hval fisk. —
Harpunerande. n. 4. o. Harpunering, f. 2.
HARPUNERARE, m. 5. Person, som vid
hvalfiskfångst är utsedd alt harpuncra hvalar.
HARPUNGAR, bårpünngar, m. 2. pl. En art
af örtslägtet Äggling med hvita, lutande blommor.
Cucubalus Behcn. Kallas äfv. Smälla, Smäliou.
Tarald.
HARPUR, hårrp-ür, n. S. Spelur, hvars toner
likna dem af en harpa.
HARPY, harrpy’, f. 3. 4) (grek. o. rom. myt.)
En af de qvinliga gudomligbeter (Harpyerna), som
straffade missdådare, och afbildades såsom
rof-fåglar med jungfruansiglen och björnöron, smutsig
kropp, menniskoarmar med stora klor, och
men-niskoben, sorn ändas i tuppfötter. — 2) (fig. fam.)
Högst elak, plågsam qvinna. — Syn. Furie,
Plågoande, Etterdjefvul.
HARPÖJTS, HARPÖJTSA, se Harpojs,
Har-pojxa.
HARR, m. 2. Elt slags mjukfenig fisk, 1 fol
lång, randig, med liten mun och stora fjäll.
Thy-mallus vulgaris.
HARSKINN, n. 5. Det afdragna skinnet af
en hare.
HARSKLA, v. n. 4. Sc Harkla.
HARSKRAMLA. f. 4. Ett slags skramla af
trä, som brukas på jagt, för alt skrämma upp
harar.
HARSPATT, m. sing. Hård svullnad i knäet
på en häst.
HARSPRÄNG, n. 5. Den krokiga och spetsiga
benknotan vid leden på en hares bakben.
HARSVANS, m. 2. (bot.) Se Flåsgräs.
HARSYRA, f. 4. I barrskog allmänt växande
ört med hvita, blåådriga blommor och angenäm
syra. Oxalis acelosella. Kallas äfv. Syrsälling,
Gökmat, Harväpling, Vårhane.
HARTASS, m. 2. Se Har fot.
HARTFLOSS, n. sing. (bergsbr.) Hårdt, gråtl
eller nödsatt lackjern.
HARTS, n. 3. 4) (kom.) Växtämne, som
förekommer i alla växter och i alla växtdelar, olösligt
i vatten, mer eller mindre lättlösligl i alkohol och
smältande i värme. Är af två slag: Torra och
Liqvida H-er. — 2) (i inskränkt mening)
Allmänt bekant produkt, som erhålles genom
kokning af barrträdens kåda.
HARTSA, v. a. 4. Täta, bcstryka, öfvertäcka
med smält harts. H. en butelj. —
Hartsande, n. 4. o. Harlsning, f. 2.
HARTSIG, a. 2. Beslruken med, orenad af
harts.
HAR UGGLA, f. 4. Sc Kattuggla.
HARULL, f. sing. 4) Håren af silkeshåren.
— 2) En art Ullgräs, som växer i kärr, med
ägg-rundt, bhfärgadl blomax. Eriophorum vaginalum.
Kallas äfv. Hadd, Svarlhufvud.
HARVÄPLING, m. 2. Se Harsyra.
HARVÄRJA, f. sing. (fig. fam. skämtv.) Taga
till h-n, fly.
HARÄPLE, n. 4. Elt svampslägte under
jorden. Sclerodcrma.
HARÖGA, n. 4. pl. — ögon. 4) Öga af cn
hare. — 2) öga på en menniska, så beskaffadt,
att ögonlocket ej kan slutas till.
HARÖGD, a. 2. Som lider af svårigheten att
cj kunna sluta till ögonlocken.
H ARÖGDHET, f. 3. Egenskapen att vara harögd.
HAS, m. 2. Del ställe på bakbenen af fyrfola
djur, der leden är. Sälla häslen på h-arna,
tvinga honom tillbaka så häftigt, att han sätter
sig på basarna dervid. Björnen reste sig på
h-arna, på bakbenen.
HASA, v. a. 4. H. hästar, skära af hasleden
eller scnornn vid liofvarna på dem, föjrjilt göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
