- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
678

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hasa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

678

IIAS

HAT

dem obrukbara, isynnerhet till strid. — IT. sig,
v. r. H. sig nedför ell låg, med fötterna i kors
om detsamma släppa sig ned derpå med händerna.

HASA. f. 4. (pop.) Utsliten sko.

HASARD, -ård, m. 3. (fr.) 1) Lyckträff,
slump. — 2) Äfvenlyr. fara.

HASARDERA, v. a. 4. Äfventyra, våga.

HASARDSPEL, hasardspel, n. 5. Vågspel.

HASP ell. HASPE. håsspe, m. 2. pl. haspar.
Jernhake, fästad vid yttre kanten af en dörr, och
hvarmed den slänges, på det sätt, att den
ned-fälles i cn på dörrposten inslagen märla. Man
säger äfv. Dörrhaspe.

HASPEL. båssp’1, m. 2. pl. hasplar. Redskap,
hvars ändamål är alt rcgclmcssigt afdela spunnet
garn, beslående af cn axel med fyra armar, på
hvilkas ändar silla tvärlräd eller kryckor,
hvar-öfver tråden vindas, samt försedd med ett hjul,
sorn roterar blott en gång för hvart hundrade
omlopp af haspeln, då hjulet lyfter en hammare,
som med en knäpp eller visare utmärker
omloppens aninl. Kallas äfv. Knäpphärfvel.

HASPLA, v. a. 4. Medelst baspel afdela
spunnet garn. Jfr. Haspcl. — Hasplande, n. 4.
o. Haspling, f. 2.

HASSEL, m. sing. 4) Buskväxt af de
Häng-blommiga, allmän i ängsmark, med röda
hanblommor inunder de långa honhängena, och allmänt
bekant för sina smakliga nötter. Corylus
avclla-na. — 2) Hasselbuskar. Der i ängen fins
mycken h. — 3) Sjelfva veden, stammarne eller
gre-narne af hasselbusken. En käpp af h. — Ss.
H-knopp, -skog, -trä.

HASSELBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Buske
af Hasselväxten.

HASSELKÄPP, m. 2. 4) Käpp, gjord af ett
hasselrör. — 2) Se Hasselspö.

HASSELMUS. f. 3. pl. — möss. Djur af
Gnagarne, med utstående Öron, lång, hårig svans,
och liknande en liten råtta af gulbrun färg.
Lef-ver helst i täta hasselsnår. Myoxus muscardinus.

HASSELNÖT, f. 3. pl. — nötter. Nöten af
hasselbusken.

HASSELRÖR. n. 3. Rak, smalare stam eller
gren af hassclbusken.

HASSELSPÖ. n. 4. Spö af hasselbusken.

HASSELÖRT. f. 3. ört med klocklika.
rödbruna blommor, som sitta nära vid roten, i
bladverken. Asarum europæum.

HAST, f. sing. Förhållandet,
omständigheten, att någol göres, verkställes fort, skyndsamt.
Göra någonting i, med h. Gjord i största h.
Jag ål cn bil i största h. (Pop. o. fam.) Det
har ingen h., det behöfves ingen brådska. —
Syn. Se Hastighet.

HASTA, v. n. 4. 4) Bemöda sig att komma,
hinna, uppnå, göra någonting fort. Han hr, för
all hinna fram i tid. R. icke så myckel, då
blir arbetet illa gjordt. H. till ett ställe,
skyndsamt bcgifva sig dit. — H. bort, skynda alt
komma sin väg, att fly undan, att begifva sig ifrån
ett ställe. H. med någol, skynda all göra något;
äfv. allt för mycket brådska med något. — H.
pa, h. pa med, påskynda, t. ex.: IL på
arbetet: h. på med afresan; h. på med middagen,
laga, att middagen snart blir färdig, -r Syn.
Brådska, Brådslörta. Skynda. — 9’ Fordra hast,
skyndsamhct, brådska. Arbetet h-r ej. Brukas
stundom äfven irnpersoncll, t. ex.: Del h-r ej;
del h-r ej med arbetet. — Syn. Brådskp.

HASTANDE, n. 4. Förhållandet,
omständigheten, att man hastar.

HASTIG, a. 2. 4) Säges i fråga om måttet
af den tid, som behöfves för något slags rörelse,
hvilken som helst. Huru h. var fartygets fart?
Mycket långsam; blott en knop i limmen. —
2) Som sker, göres, förrättas, rörer sig på
jemförelsevis kort lid. H-t arbele. En h. måltid.
Elt h-l genomögnande. H. puls, se Puls. —
Syn. Bråd, Skyndsam, Snabb, Gesvind, Qvick*
Brådslörtad. — 3) Som sker snarare, äu man
förmodat, väntat. En h. afrcsa. En h. död. —
4) H. sluttning, brant s. — 3) (om person) a\
Snar alt handla; sorn ej länge betänker sig, innan
man skrider till handling. — 6) Som snart blir
ond. Man säger äfven i samma mening: II. lill
sinnes, h. af sig.

HASTIGHET, f. 3. 4) Förhållandet emellan
liden för cn kropps rörelse och den väg, rymd,
den derunder lillryggaiäggcr. H-en af
planeternas omlopp kring solen. H-en af en kropps
fall. H-cn af ell fartygs gång genom vattnet.
Stor, ringa h. Med mycken h. Pulsens h.,
det större eller mindre antalet af dess slag i
sekunden. — 2) Skyndsamhel, brådska. I h-en
glömde jag, alt ... . — 3) Plötsligt
uppflammande vrede. I h-en slog han honom en örfil.

HASTIGT, adv. 1) På jemförelsevis kort lid.
H. fullborda ell arbete. Som h-gasl, i största
hast. (Fam.) H. och lustigt, fort, ulan omsvep,
utan (idsutdrägt. — Syn. Fort, Skyndsamt, Flinkt,
Hurtigt, Raskt, Qvickl. — 2) Plötsligt,
oförvän-tadt. Helt h., när vi minst väntade del, kom
order att tåga i fält. — 3) H. sluttande, med
brant sluttning.

HA ST VER K, n. 3. Arbete, verk, gjordt i
hast och således ej med nödig omsorg.

HAT, n. sing. 4) Fortfarande känsla af
illvilja mot någon. Eli gammall, inroladl,
dödligt, oförsonligt h. Hafva, hysa, nära, bära,
vara inlagen af h. lill någon. Han gjorde det
af h. lill honom. Falla h. lill en person.
Ådraga sig ens h. Vara föremål för ell allmänt h.
Trolsa h-et. — Syn. Afsky, Agg, Groll,
Hälsk-hcl. — 2) Fortfarande känsla af afsky, ovilja för
en sak. H. lill lasten, synden, lögnen, smickret.

HATA, v. a. 4. 4) Känna, nära, hysa hat till
någon. H. sina ovänner, de elaka. H. någon
utan skäl. Dödligt, af allt hjerta h. någon.
— Syn. Förhala, Afsky. — 2) Nära cn
fortfarande känsla af motvilja för någon eller någol. Jag
h-r kruserliga menniskor. H. krus, böcker,
enslighelen. lasten, synden, lögnen. Han h-r
allt hvad dryckesvaror heter.

HATANDE, n. 4. Närande af hat. motvilja.

HATA RE, m. 5. En, som halar något. Han
är en stor h. af vin, af vallen, af arbete.

HATT, m. 2. 4) (i allmänhet) Betäckning för
öfre delen af en sak. t. ex. på en sädesskyl. en
brännvins- eller distillerpanna, o. s. v. — 2) Styf
betäckning för hufvudet på en menniska: a) dels
för manspersoner (Manshatt), af olika form, rnen
vanligtvis bestående af en högre eller lägre kull
med nedanför rundt ikring ulvikla brätten, och
af olika ämnen, filtad ull, hår, fclb, halm, papp,
m. m.; b) dels för qvinnor (Fruntimmershatt),
vanligen bestående af kull med framåt utvikt rund
skärm, och prydd med band, blommor, fjädrar,
samt af olika ämnen, såsom: halm, tyg, m. m.
Sälla, hafva h-en på sig, på hufvudet eller,
ellipliskt, endast Sälla h-en på. Taga h-en af
sig, af hufvudet eller blott af. Taga af sig
h-en för någon, för att hclsa på honom. Draga
ned h-en öfver ögonen. Sälta h-cn på sned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free