Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hiskligt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIS
HIT
695
Syn. Se Stor. — 3) (fam.) Se Faslig, 3. —
Skrifves äfv. Hiskelig.
Anm. Hisklig hette i fornspråket Haskeligr och
betydde Farlig, af Hatki, fara.
HISKLIGT, adv. 4) På ett hiskligt sätt.
Lejonet ryler h. Han framfor h. i Frankrike.
— Syn. Se Förskräckligt. — 2) (fam.) Se
Fasligt. H. stor, ful. — Skrifves äfv. Hiskeligt. —
Syn. Se Ganska.
HISNA, hisna (uttalas af somliga bfssna), v.
n. 4. 4) Fattas af en plötsligt påkommen yrsel,
såsom då man slår på kanlen af ett brådjup,
eller äfven vid någon förfärlig anblick. Den, som
h-r vid brädden af en afgrund, kan lätt falla
ned. — 2) (fam.) Se Häpna, Förfasa sig. Jag
h-r, när jag tänker på den fara, som jag med
knapp nöd undkommit. — Hisnande, n. 4.
HISNELIG, a. 2. (föga brukl., skämlv.) ° Så
beskaffad, att man kan hisna vid tanken derpå.
HISSA, v. a. 4. Med lillhjelp af ett blocktyg
upplyfta en tyngd. H. in och ut varor på ett
fartyg. H. ankare, segel. H. néd, upp, se
Nedhissa, Upphissa. — Hissande, n. 4.
HISSBLOCK, n. 5. Se Block, 2.
HISSHJUL, n. 5. Hjul lill ett hissverk.
HISSMASKIN, hi’ssmaschi’n, m. 3. Se
Hissverk. [-machin, -maschin.]
HISSTÅG, n. 3. Tåg, hvarmed hissning sker.
HISSVERK, n. 5. Mekanisk inrättning med
hjul och blocktyg till tyngders upplyftande.
HISTORIA, histöria, f. 3. pl. — rier. (gr.)
A) (ulan plur.) 4) Sann berättelse om
mennisko-slägtets, ell folks, en nations, ett större ell.
mindre samhälles Öden, antingen för hela deras kända
tillvaro eller blott för en del deraf. Allmän h.,
se Verldshisloria. Speciel h., som handlar blott
om någon viss nation, stat, o. s. v. Gamla
h-rien, som sträcker sig ifrån början af den
kända historiska tiden till vestra romerska rikets fall,
år 476. Medeltidens h., från nämde tid till
Reformationen. Nyare h-ricn, från Reformationen
till innevarande tid. Bibliska h-rien, som
handlar om de händelser, hvilka i bibeln omtalas.
Romerska, grekiska, svenska h-rien. Bildar
sammansättningarna Verldshisloria, Kyrkohistoria.
— Syn. Häfder, Annaler, Tideböcker. — 2)
Berättelse om minnesvärda händelser, som rört hela
folk och samhällen. Trettioåriga krigets h.
Franska revolutionens A- — 3) Berättelse om
vetenskapers och konsters utveckling ifrån deras
början lill innevarande tid eMer blott för en viss
period. Vetenskapers och konsters h.
Litteraturens, matematikens, handlverkcns h. Ingår i
sammansättningen Litteraturhistoria. — 4) (i
bestämd form) a) Kunskapen om menniskosläglets
öden; äfv. i allmänhet: arbeten, som derom handla.
Studera h-rien. Läsa h-rien. Vara väl
hemmastadd i h-rien. En kurs i h-rien.
Professor i h-rien. — b) Brukas som motsats till fabel
eller dikt i allmänhet. Fabeln, sagan, mylen
och h-rien. Denne roman författare har
förskönat h-rien genom inflätande af romantiska
dikter. — 5) Berättelse orn enskilta personers
händelser, mer eller mindre minnesvärda. Han
berättade mig hela sin h., h-rien om sin
kärlek. Tvenne älskandcs h. — ^6) Beskrifning
öfver alla slags naturföremål, såsom djur, växter,
mineralier. I denna bemärkelse brukas vanligen
Naturalhistoria. — B) (med plur.) 4) Berättelse
om någon särskilt märklig händelse. Jag vill
berätta er en liten h. En rolig, komisk, tragisk,
minnesvärd, skandalös h. Denna qvinna
kän
ner alla stadens h-rier. — Bildar
sammansättningen Sqvallerhistoria. — 2) a) Diktad
berättelse. — b} Dikt, lögn, osanning. Det är bara en
h., bara h-rier, bara dumma h-rier. Hvad är
del för h-rier? hvad är det för prat? — Har
sammansättningen Lögnbistoria.
HISTORIEBOK, histdriebuk, f. 3. pl. —
böcker. 4) Bok, som handlar om historiska
händelser. — 2) Bok, som innehåller berättelser till
tids-fördrif för den läsande allmänheten.
HISTORIEMÅLARE, m. 5. Målare, som
uteslutande egnar sig åt historiemålningen.
HISTORIEMÅLNING, f. sing. (alltid i best,
form) Det slag af målarkonsten, som framställer
bestämda historiska eller historien tillhöriga
händelser och personer.
HISTORIESKRIBENT, bistdrieskribä’nnt, m.3.
Se Hislorieskrifvare.
HISTORIESKRIFVARE, m. S. En, som
författat ett eller flera historiska arbeten. — Syn.
Historieskribent, Historikus, Historiograf,
Häfda-tcc k n o r c
HISTORIETT, hi’storiä’tt, f. 3. Liten glädtig
berättelse.
HISTORIK, histåri k, f. 3. Kort och enkel
berättelse om händelser i deras sammanhang ocb
med dilhörande omständigheter.
HISTORIKER, hislörik’r, m. ö. eller
HISTORIKUS, bislörikuss, m. plur. historici
och historiker. En, som är väl hemmastadd i
historien; äfv. forskare i historien, författare af
skrifter i historiska ämnen; se äfv.
Hisloricskrif-vare. — Skrifves äfv. Hisloricus.
HISTORIOGRAF, historiågråf, m. 3. Se
Hislorieskrifvare. [— graph.]
HISTORISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på historien. H. stil. H. roman,
tea-tcrpjes, hvilkas ämnen äro hämtade ur historien.
H-a liden, den lid, för hvilken historia gifves (i
motsats till Fabeltiden). — 2) I historiens annaler
fräjdad. Ell h-l namn. — 3) Som i ett eller
annat afseende blifvit omnämd eller kommer att
omnämnas i historien. En h. person. — 4)
Verkligt sann. Delta är h-t, har verkligen passerat.
Grunden för denna roman är h.
HISTORISKT, adv. 4) På historiskt sätt^
utan främmande prydnader. Berätta en sak h.
— 2) Enligt, i öfverensslämmelse med historien.
Enligt fabeln, lefde Dido på Æneas’ lid, men,
för all tala h., låg en tidrymd af flera sekler
emellan dem begge.
HISTR10N, histriön, m. 3. 4) (hos Romarne)
Skådespelare i allmänhet. —- 2) (nu) Gycklare,
komcdiant.
HIT, adv. Till delta ställe. Kom h. Kasta
ögonen h. Ända h. H. bort, h. [ram, h. in,
h. ned, h. upp, h. ut, h. öfver. H. intill, h.
intills, se Hilinlill, Hitintills. H. och dit, både
till det ena och andra stället. Gå, löpa h. och
dit. (Fig.) Prata h. och dit, än om del ena och
än om det andra. Tänka h. och dil, vända sina
lankar än åt det ena, än åt det andra hållet.
H. och dil brukas äfv. ofta i hvardagslal med ett
verb, upprepadt ifrån en annans tal, för att
uttrycka en känsla af harm, t. ex.: Du borde resa,
för all slå ifrån dig sorgerna; jag har lusen
gånger sagt det. Resa mig hil och resa mig
dil, jag är ju icke i stånd all komma ifrån.
En h., en dil. den ene lill det stället, den andre
till ett annat, t. ex.: Den ene löper h., den
andre dit. Än h. än dit, än till det ena, än lill
del andra stället, L ex.: Springa än h. än dil.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
