Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hitförvänta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696 HIT HJE
(Fam.) Stick inte h., akta er att gå, komma hit;
låt bli att försöka dct, våga det icke. Hugg inte
h., akta cr att hugga, slå till mig, såsom ni
hotar. — Ilil bildar med en mängd vcrber och
nomina sammansättningar, hvilka af sig sjelfva
förstås och äro, med några undantag, enahanda
med de under Dil uppräknade.
H1TFÖRVÄNTA, hi’tförvä’nnta, v. a. 4.
Vänta, att någon skall komma hit. Han h-s i
morgon.
HITHÖRANDE, a. 4. Som hör hit. H. ämnen.
H1TINTILL, hitinntill o. hi tinnlill, adv.
Intill detta ställe. H. skall du gå, men icke
vidare. — Skrifves äfven Hil intill.
HITINTILLS, hitinnlills o. hi tintills, adv. Se
Hittills.
HITOM, hflåmm o. hflåmm, prep. På denna
sidan om. En h. staden belägen by. — Adv.
På denna sidan. H. belägen.
HITTA, v. a. 4. 4) Påfinna något förloradt
eller något, som ingen förut vetat af. Han har
h-t del förlorade. H. cn skall. (Fam.) H-dt
för det köpet, ylterst billigt pris. H. igén,
återfinna. — H. på, finna, påfinna, uppfinna, t. ex.:
H. på ell medel, en god utväg. H. på råd.
H. på gåtan, ordet till gåtan, finna gåtans
mening. Vi h. väl på något, det lyckas oss väl att
upptänka något. Sc f. ö. Påhitta. — II. upp,
sc Upphitta. — Syn. Sc Finna. — 2) Träffa.
H. målet. H. någon med bollen. (Neutralt) H.
på /läck, träffa skoltfläckcn; (fig.) träffa alldeles
riktigt. (Fig. fam.) Jag h-r honom väl, kommer
väl i tillfälle att vedcrgälla honom. — Syn. Se
Trä/fa. — 3) H. vägen, eller: — V. n. Känna
vägen. H. till Rom. Han h-r icke dil. H.
öfvcralll i huset. H. fram till cll ställe. H.
igenom skogen. H. in, néd, tillbaka, upp, ut,
känna vägen in &c.
HITTEBARN, hfttebårn, n. 5. Utsatt barn,
som af någon blifvit hilladt och upptaget.
HITTEBARNSHUS. n. 5. Inrättning, der
hittebarn intagas till vård.
HITTEGODS, n. 5. Saker, som blifvit hittade.
HITTELÖN, f. 3. Vedergällning enligt lag
för den. som hittat en förlorad sak.
HITTIG, a. 2. (fam.) Sc Fintlig.
HITTILLS, hft-tills o. hi’t-tills, adv. Intill
denna tid. H. hafver Herren nådeligen hulpil oss.
HITTORD, hftt-örd, n. 5. Väl påhittadt ord,
qvickl, träffande, dräpande infall.
HITTORD1G, a. 2. Som har godt om hittord.
H1TVÄG, m. sing. itcsa, färd, vandring, segling
&c. till delta ställe. Brukas endast i bestämd
form, i adverbiala uttrycket: På h-en. under
resan &c. hit. — Syn. Hilrcsa, Hilfärd, Hitvandring,
Hitgång. Hitsegling.
HITÅT, hftål, adv. 4) Ät detta håll, åt denna
sida, åt delta väderstreck. Gå h., så hittar ni
rätt. H. skall ni qå. Slällel ligger h. — Syn.
Häråt. — Int. (bilat) Tillrop, för att befalla eller
underrätta någon, alt han bör begifva sig åt detta
håll. H.!h.I
HITÖFVER, hitöVr. adv. öfver till detta
ställe. Så snart sjön lagl och kan köras,
väntar jag dig h.
HIVA, v. n. 4. (sjöl.) 4) Medelst spakar
kringvrida ett gång- eller bråspel. — 2) Kasta
någonting, såsom t. ex. lodet vid lödning. —
Hivande, n. 4.
HJELM, jällm, m. 2. 4) Fordom brukligt
försvarsvapen, som läckte hufvud och hals,
vanligtvis äfven försedt med etl galler för ansigtel
(Hjelmgaller, Visir), hvilket efter behag kunde
fällas ned eller fästas upp. Under medeltiden
fick h-en bäras endast af riddare och deras
likar. Öppen, sluten h., med öppet, slutet visir.
— 2) (bot.) öfre läppen på läppformiga blommor,
om den är hvälfd öfver ståndarnc. — Ss.
H-formi g, -prydnad.
HJELMBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Se
Sköldbagge.
HJELMBUSKE. m. 2. pl. — buskar.
Fjäderbuske på en bjelm.
HJELM FÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel
i Brasilien, af Sparffåglarnes ordning, stor som
en kråka, svart, med blå. naken hals och en
half-klotformigt sammanböjd fjädcrlofs. Cephaloplerus
ornalus.
HJELMGALLER, n. 5. Galler på en bjelm
till skydd för ansigtel.
IIJELMKRUS, n. 5. Ett svampslägte.
Lo-phium.
HJELMTÄCKE, n. 4. (herald.) * Prydnad, i
form af ett täckelse, som hänger ned å ömse sidor
af hjelmen på cn vapensköld.
HJELP, jällp. f. sing. 4) Det, som görcs,
gif-ves, lemnas åt någon, hvilken är stadd i nöd, fara,
bchof, någon svår belägenhet, eller som cj utan
andras medverkan kan göra, förclaga, lyckas i
något, för att allägsna faran, undanrödja eller
lindra behofvel, eller på dct han må vinna sin
afsigt. Stor, god. mycken, lilen, betydlig, snar,
sen h. Genom min, din, hans h. Ulan
någons h. Med Guds h. Komma, skynda någon
till h. Finna, få h. hos, af någon. Skaffa
någon, sig sjelf h. Taga någon, något till h.
Ropa om, på, efter h. Kalla till h. Gifva en
någol till h. på en resa. Vara någon HU
mycken h. Del är mig till mycken h. Icke
vela sig någon h., icke veta någon utväg till
bjelp, räddning. Här är ingen h., kan ingenting
hjelpa. — Syn. Bistånd. Biträde, Handräckning,
Handtag. — 2) Person, som biträder en annan i
något. Hvem har han till h.? Herr N. är
hans h. — Syn. Biträde, Hjelpare, Medhjelpare,
Hjelpreda. — 3) Se Hjelpmedel. En god h. emol
landvärk. — 4) Fordom bruklig benämning på
vissa gärder, såsom Bcgrafnings-, Byggnings-,
Krigshjelp. m. fl. — H-cr, f. 3. pl. (ridk.)
Benämning på hand och ben, när man rider, samt
tömmar, röst och piska, när man kör.
HJELPA, v. a. 2. o. 3. Impf. sing. Hjelple
och Halp; pl. Hjelple och Hulpo. Imper. sing.
Hjelp; pl. Hjelpen. Sup. Hjelpl och Hulpil.
Part. akt. Hjelpandc; part. pass. Hjelpl och
Hulpen. 4) Göra, gifva, lemna hjelp. H. någon,
som är i nöd, i fara, betryck, behof. H.
någon ur cn svår förlägenhet. H. någon all
hoppa öfver etl dike. H. någon all arbeta ell.
i hans arbcle. Han har blifvit hulpen. Han
står ej alt h. H. någon af häslen, alt stiga af
hästen. Dermed är jag icke hjelpl ell. hulpen,
dermed kan jag icke vara nöjd. H. till rätta,
se Tillrällahjclpa. Gud h-pe honom, dig, er,
oss! Så sant mig Gud h-pe! ell. så sant mig
Gud h-pe till lifoch själ! högtidligt och cdligi
bedyrande, alt något, hvad man sagt, uppgifvil,
omvittnat, är sanning. Gud h-pe! säges, när
någon nyser. (Detta talesätt daterar sig ifrån
Digerdöden, då stark nysning var ett dödstccken.) —
H. åf: a) Hjelpa att aftaga, t. ex.: H. någon af
kläderna, kappan, skorna, stöflarna. — b) H.
någon af med: hjelpa någon att göra sig af med,
befria någon ifrån, t. ex.: H. någon af med cn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
