- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
705

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Honungsfåll ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

noiN

HOP

705

HONÜNGSFÅLL, m. 2. (bot.)
Honungsgöm-me, som utgörcs af ett längs efter kron- eller
kalkbladet gående streck eller fara.

HONUNGSGLANDEL. hå’nunngsglånnd’1, m. 3.
pl. — glandler. (bot.) Glandel, som afsöndrar
honungssaft.

HONUNGSGROP, f. 2. (bot.) Fördjupning
på en växt, som afsöndrar honungssaft.

HONUNGSGRÄS, n. S. Se J. M. Sänghalm.

HONUNGSGÖK, m. 2. En art af Gökslägtet
i södra Afrika; ger med sitt läte tillkänna, hvar
vilda bin hafva sitt tillhåll. Cuculus indicalor.

HONUNGSGÖMME, n. 4. (bot.) i)
Benämning på alla de delar hos blomman, hvilka
innehålla honungssaft. — 2) (i inskränktare mening)
Särskilt bildadt förvaringsrum för honungssaflen
i en blomkrona.

HONUNGSHUS, n. 5. Se Honungsgömmc.

HONUNGSJÄRF, m. 2. pl. — järfvar. o En
art af Järfslägtet, omkring en aln lång, grå på
ryggen och under buken; är stor älskare af vild
honung. Gulo mellivorus.

HONUNGSKAKA. f. i. Stycke af en vaxkaka
ur en bikupa, då honungen ännu sitter qvar i
piporna.

HONUNGSKRUKA, f. 4. 4) Kruka, hvari
honung vanligen förvaras, eller dertill ämnad. —
2) Kruka, som innehåller honung.

HONUNGSMÄRKE. n. 4. Se Lefver/läck.

HONUNGSPIPA, f. 4. Pipa eller cell i en
honungskaka.

HONUNGSPLÄSTER, n. 5. Ett slags plåster,
hvari honung ingår som hufvudingrediens.

HONUNGSPOR, ha nunngs-pör. m. 3. (bot.)
Punktlik fördjupning på en växt, hvarur
honungs-droppar utsvctlas.

HONUNGSSAFT, m. 3. Söt saft i växter,
hvaraf bien bereda honung.

HONUNGSSOCKER, n. sing. Socker, tillredt
af honung.

HONUNGSSPORRE. m. 2. pl. — sporrar.
(bot.) Växtdel, förlängd till ett ihåligt, utdraget
förvaringsrum för honungssaft.

HONUNGSSTEN, m. 2. (mineral.) Stenart,
fettglänsande, vaxgul, bestående af
honungsstens-syra, lera och vatten. Kallas äfv. Mellit.

HONUNGSSTENSSYRA, f. sing. (kem.) Egen
syra i honungssten.

HONUNGSSVULST, m. 3. Ett slags långsamt
uppstående svulst ulan inflammation.

HONUNG SV ATT EN, n. sing. Vallen,
upp-blandadt med honung, stundom äfven med
kryddande tillsatser.

HONUNGSVIN, n. sing. Sc Mjöd.

HONUNGSÄTTIKA. f. sing. Ättika, beredd af
honung.

HONVÄXT, f. 3. Växt med honblommor.

HOP, m. 2. 4) På elt ställe samlad mängd af
menniskor, djur, ting. En h. af menniskor, af
djur, af hvarjehanda saker. En stor h. af
beväpnadl folk. Oftast bortfaller partikeln af
och ordet åtföljes omedelbart af det substantiv,
hvartill det hänförcs, t. ex.: En h. menniskor,
bönder, folk, barnungar, djur, saker, böcker.
En h. pack, slödder. Antager på detta sätt
stundom nästan adverbial nalur och betyder:
Mycket, t. ex.: En h. ovett. En hel h. pengar,
säd, spannmål. Berätta en hel h. saker. —
Syn. Mängd, Flock, Skock, Klunga, Skara. — 2)
H-en, den stora allmänheten, eller alla andra i
samhället, än de högre, bildade klasserna. Säges
vanligtvis föraktligt, liksom Sämre h-en, de

sämre, ringare af den stora allmänheten. H-en
lik, helt simpel, vanlig, hvardaglig; som ej höjer
sig Öfver mängden. För att tala med hopen, på
det sätt hopen uttrycker sig. Bildar några
sammansättningar, såsom: Bond-, Knekt-, Soldat-,
Dränghopen. — Syn. Allmänheten. Menigheten,
Menige man. — 3) (i medeltiden) Il-en cll. den
ganske h-en, regemente. Väldige h-en,
hufvud-slyrkan af cn tågande arme. — / hop cll. Hop,
adv. Se Ihop. — Den förkortade formen Hop
brukas alltid i sammansättningar, och har då
betydelsen af närmande, sammanförande,
samman-bringandc, fogning, förening eller
sammanföstan-de. Dylika sammansatta ord äro följande, hvilka
lält af sig sjelfva förslås: Hop ad der a, -bila,
-blanda, -blåsa, -bringa, -bygga,
-bända, -bära, -böja, -draga, -drifva,
-falla, -fastna, -falla, -flyga, -flyta,
-flytta, -fläta, -foga, -frysa, -fästa,
-föra, -fösa, -gifta, -gjuta, -gro, -gå,
-gömma, -hålla, -häfta, -häkla,
-hämta, -kalla, -kasla, -kedja, -killa,
-klämma, -knipa, -knyta, -knåda,
-koka, -komma, -koppla, -krafsa,
-krama, -krypa, -kröka, -limma, -linda,
-locka, -lägga, -mota, -packa, -passa,
-plocka, -pressa, -rinna, -rulla, -rusa,
-räfsa, -räkna, - ränna, -samka,
-samla, -sjuda, -skaffa, -skotta,
-skrumpna, -skyffla, -skåfla, -släpa, -släppa,
-smeta, -sno, -snöra, -sopa, -sy,
-söm-ma, -tråckla, -tvinna, -veckla, -vefva,
-vika, -vira, -vräka, -vältra.

HOPA, v. a. 4. Sannnanbringa i stor mängd.
H. upp, se Upphopa. — Brukas mest i fig.
mening, t. ex.: H. guld, skatter, samla g., s. H.
skatter på skatter. H. brott på brott. — Syn.
Sc Samla. — H. sig, v. r. ell. H-s, v. d. 4)
Samlas i en hop eller i hopar. Folkel h-r sig
på gatan omkring en full karl. Kapilalerna
h. sig på få händer. — Syn. Se Samla sig. —
2) (fig.) öka sig, förökas. Göromålen h. sig. —
Syn. Se Öka sig.

HOPANDE, n. 4. Handlingen, verkningen,
hvarigenom något hopas.

HOPARBETA, v. a. 4. 4) Samla genom
arbete. Han har h-l en liten sparpenning. —
2) Utföra, fullborda, verkställa elt arbete, hvars
särskilta delar måst hämtas, lagas ifrån flera håll.
H. en snäckdosa. — 3) Genom stark och flitig
omröring blanda ihop olika ämnen till ett. H.
mjöl och vatten till deg. — 4) Sc Hopskrifva.
— Äfv. Arbeta ihop (för alla bem.). —
Hop-arbetande, n. 4. o. Hoparbelning, f. 2.

HOPBAKA, v. a. 4. Baka af flera
hopblandade sorter. H. bröd af flera sorter mjöl. —
Vanligare Baka ihop. — V. n. o. H. sig, v. r.
Se Baka ihop, under Baka. — Hopbakande,
n. 4. o. Hopbakning, f. 2.

HOPBECKA, v. a. 4. Med beck hopfästa. —
Äfv. Becka ihop. — Hopbeckande, n. 4. o.
Hopbeckning, f. 2.

HOPBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda) Se
Sammanbinda. — Äfv. Binda ihop. —
Hopbindande, n. 4. o. Hopbindning, f. 2.

HOPBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda)
Bjuda folk all komma tillsammans till ett ställe. H.
folk lill ell kalas, ell barnsöl. — Äfv. Bjuda
ihop. — Hop bjudande, n. 4. o.
Hopbjudning, f. 2.

H0PBR1NNA. v. n. 3. (böjes som Brinna)
4) Genom brand förminskas, falla ihop till en
89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free