Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hors ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOR
HUD
7ii
HORS, hårrs, m. 2. (gam. o. prov.) Häst.
HORSF1BLER, ha rrsfi’bl’r, m. 3. pl. Se
Häslfiblcr.
HORSGÖK, hå’rrsjö’k, m. 2. En art
Becka-sin, 11 % tum lång, bröst och mage hvita, för
öfrigt rostgrå eller ljust rostgul med små täta,
svartbruna fläckar. Scolopax Gallinago. Kallas
äfv. Enkel Beckasin.
HORSILKE, hörsfllke, n. sing. (prov.) Örten
Cuscuta curopæa.
HORSKONUNG, m. 2. Ört af fam. Contortæ,
som växer på berg, med hvita blomvippor; roten
brukas i medicin. Asclepias Vincetoxicum. Hvit
Tulkört.
HORSMYNTA, f. 4. Ört med ljusblå blommor.
Mcntha arvensis.
HORUNGE, hörünnge, m. 2. pl. — ungar.
(lågt ord) Oäkta barn.
HORVISA, f. 4. (lågt ord) Lidcrlig visa.
HÖRVÄRD, m. 2. — INNA, f. 4. (lågt ord)
Person, som håller horor eller uthyr rum åt
sådana.
HOS, hos o. hoss, prep. 4) Bredvid. Sätta
sig, silla, ligga h. någon. Kom, och sill h.
mig. — 2) Betecknar varande, vistande,
befinnande på det ställe, der någon är. bor, vistas,
eller i någons sällskap, tjenst, arbete, o. s. v.
Bo, vistas h. någon. Vara h. någon som gäst.
Vara ständigt h. någon. Jag är h. er om cn
liten slund. H. domaren. Vara i Ijensl h.
någon. Han är h. mig och hjelper mig med
all skrifva. Han behåller mina papper h. sig.
Hafva h. sig. på sig, i sina påhafda kläder. Gud
vare h. er! Gud bjelpe er! — 3) Utmärker ett
ställe i en författares arbeten. Man läser h.
Ovidius, all ... . — 4) Brukas, för att ultrycka
tillhörighet. Del fins talanger h. honom. Man
finner h. honom goda grundsatser. H. honom
är intet ondt, han är icke elak. (Fam.) Jag vel
ej, hvad han ser h. henne, hvilka behag han
hos henne finner. — 5) I någons tanka, omdöme.
Illa anskrifven h. någon. — Se f. ö. de verber,
med hvilka Hos konstrueras.
HOSFOGAD, a. 2. Här bifogad. — Brukas
i bref- och affärsstil.
HOSFÖLJANDE, a. 4. Här medföljande. —
Tillhör affärsspråket.
HOSGÅENDE, a. 4. Sc Hosföljande.
HOSIANNA, hosianna. Hebreiskt oM, som
betyder: Herre, hjelp honom! svarande mot:
Vi-vat! Lefvc! H., Davids Son!
HOSPITAL, hå’spilal, n. 3. o. 3. (lat.
Hospi-tale) 4) (ursprungi.) Klosterherberge för
vägfaran-de. — 2) (hist.) Eget af Hospitalitcrna för sjukas
ernottagande och vård stifladl hus. — 3) (nu) a)
Offentlig inrättning för vansinniga personers
vårdande. Danviks h. — 6) Sjukhus; fattighus. —
Ss. H-sföreståndare.
HOSPITALITET. håspitalilét. f. 3. Gästfrihet.
HOSPITALSHEMMAN, n. 5. 4) Hemman,
som tillhör elt hospital. — 2) Kronohemman,
hvaraf bruket eller räntan ellcr vissa andra
förmåner blifvit anslagna till hospilalcrnes behof.
HOSP1TALSHJON. håspitålsjön, n. 5. Person,
som vårdas i ett hospital (bem. 3).
HOSPODAR. håsspodår, m. 3. (slavoniskt ord;
betyder egentl. Herre) Titel, som furstarne i
Mol-dau och Wallachiet föra.
HOSTA, hösta, f. 4. Sjuklig yttring af
lifs-verksambetcn. bestående i en stark inandning och
en derpå följande våldsam, för det mesta ofta
upprepad ulandning, bvarvid före den sednare
luft
hålet i strupen för elt ögonblick tillläppos,
hvilket verkar del exploderande ljud, som utmärker
denna lifsförrältning. Genom den skakning, som
lungorna härvid lida, utstötas icke allenast
naturliga afsöndringsämnen i luftrörets förgreningar
(lungslcm), ulan sjukliga, uti dem innehållna
ämnen eller kroppar lossas äfven och uppdrifvas i
munnen. Svår, lindrig, slark, elak h. Eli
anfall af h. Vara plägad af h. Torr h., då
ingenting uppboslas. Bildar flera
sammansättningar, såsom: Slem-, Kik-, Mag-, Blodhosta,
m. fl.
HOSTA, v. n. 4. 4) Mer eller mindre
ofrivilligt göra dct slags våldsamma in- och
utand-ning, som kallas Hosta (se d. o.). Han h-r
myckel. H. fram, upp, se Framhosla,
Upphosta. — 2) Frambringa ett ljud, som liknar
hostning, för alt dermed gifva någol slags tecken
åt en person. H. ål någon, på dctla sätt kalla
någon. — Hostande, n. 4. o. Hostning, f. 2.
HOSTIA, ha slia, f. 3. pl. — lier. (lat.)
Natl-vards-oblat.
HOT, n. sing. Hotande ord eller åtbörder.
Ohyggligt, förfärligt, fåfängt, vanmäkligl h.
Hans h. förskräcker mig icke.
HOTA, v. a. 4. Genom ord eller åtbörd gifva
någon sin vjcdc, barm tillkänna, för att ingifva
honom fruklan för något ondt, som man har eller
låtsar sig hafva i sinnet emot honom. H. någon
med stryk. (Fig.) Huset h-r all instörta, är
så förfallet, all man när som helsl kan vänta
dess instörtande. Himmelen h-r med regn, det
ser ut på himmelcn att bli regn. — Hotande,
d. 4.
HOTELL, håtä’11, n. 3. o. 8. (fr. Hotel)
Palats; stort värdshus.
HOTELSE, f. 3. Ord eller ålbörd, som
innefattar hotelse. Göra en h. Förfärliga h-r.
HOTTENTOTT, halUntått, m. 3. 4)
Inföding på södra spetsen af Afrika. — 2) (fig.) Rå,
obildad, högst okunnig menniska.
HOTTENTOTTSHARE, m. 2. pl. - harar.
Djur af Gnagarne, vid Cap, som med tillbjelp af
den spänstiga svansen gör långa hopp, stundom
10 till 18 alnar långa. Pedetes Caffer.
HU! int. Uttrycker förskräckelse, afsky,
smärta. Hu, så du skrämde mig! Hu, så ryslig
han ser ul! Hu, hvad del är full! Hu, så jag
fryser!
HUCKLE, n. 4. (pop.) Se Hufvudkläde.
HUD, f. 2. 1) Den af fibrer sammanväfda, af
blodkärl genomträngda och med nerv-utgrcningar
försedda yttre betäckningen på cn mcnnisko- eller
djurkropp. H-en beslår af tre delar: innersta
hinnan, medlersla hinnan (äfv. kallad
slemhinnan ell. Malpighiska nätet) och yllerhuden
(Epi-dermis). Ömsa h. Sjukdom, mask i h-en.
Af-draga h-en af en häst. — Syn. Skinn. — 2)
Denna kroppens yllre betäckning, sedan den
blifvit afdragen af elt djur. Säges isynnerhet om
dylika sådana, som beredas till läder. Beredda,
oberedda h-ar. Brasilianska h-ar. (Fig.)
Skära breda remmar af annans h., vara frikostig
med hvad som ti^hör andra. — Anm. Hud
säges, för sednare bem., om större djur, Skinn
om mindre. — Ss. H-blemma, -muskel,
-skada, -sjukdom.
HUDFLÄNGA, v. a. 2. (bibi.) Se Hudstryka.
— Hud fl ängande, n. 4. o.
Hudfläng-ning, f. 2.
HUDKÖRTEL, m. 2. pl. — körtlar. Körtel
i huden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
