Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hvild ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVI 725
nvi
— 6) H. på årorna, under rodd hålla årorna
stilla upplyflade öfver vattnet. H. på hanen.
hålla fingret på trycket af en bössa, färdig att
trycka af; (fig. fam.) hålla sig väl beredd till
ögonblickligt anfall eller försvar, vid första tillfälle. —
V. a. 4) Låta hvila. H. sina Irölla lemmar.
H. hufvudet på en kudde. (Fig.) H. sina ögon
på någol, med nöje fästa sina ögon derpå. —
2) Förskaffa, gifva hvila. Den gröna färgen h-r
ögonen. Förströelse h-r sinnet. — H. sig,\.r.
Gifva sig, taga, hämta hvila. H. sig efter
arbetet. — Syn. Rasta.
HVILD, vi’ld, a. 2. (egentl. part. pass, af Hvila,
v. a.) Sorn genom hvila fått hämta krafter. H-a
hästar, trupper.
HVILKEN, m. o. f. HVILKET, n. pron. a. o. s.
relät, o. inlerr. (genit. Hvilkens, Hvars, m. o. f.
Hvitkels, n.; pl. nornin. Hvilka: genil. Hvilkas)
1) (relal.) Hänför sig till ett föregående ord
eller en föregående mening. De, h-kas pligl del
är all lyda. De säga, all han är dum, h-et
jag också tycker. — 6) Uttrycker tvifvel, ovisshet.
Jag vet ej, h. del är. — 2) (interr.) Brukas, för
alt fråga, hvad det är för en person, sak, dess
namn, egenskaper. H. är denne man? Hel
val Iror du vara del bästa? — 3) Nyttjas äfv.
ofta vid utrop af beundran, o. s. v., I. ex.: H.
man! H. viglig förändring! — 4) H. som,
den som, cho som, l. ex.: H. som kommer, får
sig en släng.
HVILKÉNDERA, m. o. f. HVILKETDERA. n.
pron. a. o. s. relat. o. interr. (gcnit.
Hvilkende-ras, Hvilkelderas) Hvilken af dem. H. af begge
bröderna är det? H-s är boken?
Anm. Ordet är sammansatt af Hvilken och Dera,
ford Theira, gam. genil. af den ell. then.
HVILOBÄDD, m. 2. Bädd alt hvila på. — I
samma mening brukas äfv. Hvilobänk, -p lals,
-slälle, -säng.
HVILODAG, m. 2. Dag. då man får hvila.
— I samma mening brukas äfv. Hvilo slund,
Hvilolim ma.
HVILOKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. 4)
Se Sofrum. — 2) (fig.) Graf, grift. De dödas
h-mrar. — I samma mening brukas äfv.
Hvi-lorum.
HVILOPUNKT, m. 3. 1) Punkt, der någol
är underslödt. — 2) (fys.) Punkten, der en
häf-stång är understödd.
HVILOSOFFA, f. 4. Soffa, att hvila på.
HVILOSTOL, m. 2. Stol, gjord att hvila uti.
HVIMLA, v. n. 1. Säges om en stor
myckenhet, som rör sig fram och åler på samma plats.
Folkel h-r på torget. — Rrukas dock oftare om
sjelfva platsen, t. ex.: Torget h-r af folk.
Gatorna h. af menniskor. — Hvimla betyder
ursprungligen Röra sig i en krets, gå omkring;
deraf Hvimmelkanlig. — Hvimlande, n. 4.
[Vimla.]
HVIMMEL, n. 5. 4) Hvimlande. Hvilket h.
af folk! — 2) Menniskor eller andra föremål,
som hvimla på elt ställe. Gifva sig in i
hvim-lel. — Har sammansättningen Folkhvimmel. [-[Vimmel.]-] {+[Vim-
mel.]+}
HVIMMELKANTIG, a. 2. (Jfr. Hvimla) 4)
Yr i hufvudet. — 2) (fam.) Drucken. [-[Vimrnel-kantig.]-] {+[Vimrnel-
kantig.]+}
IIVINA, v. n. 5. Impf. sing. Hven; pl.
Hve-nn. Saknar Sup. och deraf formerade lempora.
Säges om del gälla, hvisslande, uthålliga ljud, som
uppkommer, då vissa föremål fara med mycken
hastighet genom luften; äfv. om sjelfva luften, då
den med stor häftighet drifves förbi hörn eller
höga och smala föremål, eller genom mycket
trånga ställen. Kulorna h. om öronen. Stormen
h-ner om knutarna. Vädret h-ncr t dc nakna
grenarna, i tacklingen. Blåsten far h-ndc
genom galorna. — Hvin ande, n. 4.
HVIRFLA, v. n. 1. 1) Med stor hastighet
drifvas omkring i krets. Äfv. säges H. omkring.
Brukas isynnerhet om vatten, stoft, dam o. d. —
2) Slå hvirfvel på en trumma. — Hvirflan de,
n. 4.
HVIRFVEL, m. 2. pl. — hvirflar. 4) Krets,
hvari något drifves omkring med stor hastighet.
En h. i vattnet. En h. af stoft kom farande.
En h. af rök, af dam, af eld. — Bildar
sammansättningarna: Valten-, Hafs-, Slröm-, Väder-,
Slofl-hvirfvel. — 2) Del ställe på hjessen af elf
men-niskohufvud, der håret ligger liksom i en hvirfvel
rundt omkring en punkt. — 3) Det ljud, som
uppkommer, då en eller flera trummor siås
oupphörligt med jemt och tätt på hvarandra följande,
liksom darrande slag. Slå en h. på trumma. —
Har sammansättningen Trumhvirfvel. — 4) (fig.)
En så stor myckenhet af något, att man deraf
blir liksom förvirrad. En h. af nöjen,
luslbar-heler.
HVIRFVELDYKARE, m. S. Insekt af
Skal-baggarnes ordning, dubbelt så stor som cn loppa;
simrner i skaror omkring på vattenytan, under
snabba och lifliga rörelser. Gyrinus natator.
HVIRFVELHAKE. m. 2. pl. — hakar, (skepp.)
En vid ett block fästad hake, som kan vridas
rundt omkring. Kallas äfv. Lckare.
HVIRFVELSNÄCKA, f. 4. Se Vingsnäcka.
HVIRFVELVIND, m. 2. Orkanlik vind, som
drifver omkring luflen i en ring,
HVIRFVELVIS, adv. 1 hvirflar.
HVISKA, v. n. 1. Uttala något helt lyst, utan
lillhjclp af rösten. H. cn någol i örat. H.fram
ell ord. H. med hvarandra. H. etl par ord
lill någon. — H vis kan de, n. 4. o. H
viskning. f. 2.
HV1SKARE, m. 5. En, som hviskar eller är
fallen för att hviska.
HVISKLEK, m. 2. Sällskapslek, då man
bvi-skar hvarandra något i örat.
HVISP. m. fl., se Visp.
HVISSELPIPA, f. 4. Pipa, hvarmcd
frambringas ett hvisslande ljud, vanligtvis begagnad att
dermed gifva lecken.
UVISSLA, v. n. o. a. 4. 4) Säges om del ljud,
som en menniska frambringar, då hon
sammanhåller läpparna, så att de endast lemna en trång
öppning, genom hvilken luflen hastigt pressas fram.
H. en marsch. H. ål någon, genom hvissling
gifva tecken åt någon; äfv. på sådant sätt gifva
honom sitt ogillande tillkänna. H. fram, genom
hvissling framkalla. H. ut. se Ulhvissla. — 2)
Säges äfv. om vissa naturljud, som likna en
men-niskas hvissling. Vädret h-r i tackel och tåg.
— Hv issIan de, n. 4. o. Hvis slin g, f. 2.
HVISSLARE, m. 6. En, som hvisslar, ofta
höres hvissla.
HVIT, a. 2. Benämning på den klaraste af
alla färgerna, eller den, som af dem alla
återkastar de flesta ljusstrålarna. H. som snö, mjölk,
som cn svan. H-a tänder. H-ll papper. H-a
penningar, silfvermynt. Gifva en svart påh-lt,
något skriftligt. (Fig.) Göra h-ll till svart och
svart lill h-ll, förblanda rätt och orätt, sant och
falskt; framställa något i motsatt dager lill rätta
förhållandet. (Bot.) H-a pigor, se Kamülblom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
