Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hänsyfta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄN
HÄNSYFTA, v. n. 4. n. på, se Syfta på (fig.)
— H äns yf lan de, u. 4.
HÄNSYFTNING, f. 2. Handlingen,
hvarigenom hänsyflas på något. — 2) Innehållet af hvad
som hänsyflas. En oförskämd h. — Syn. (för
begge bem.) Anspelning. Allusion.
HÄNSYN, f. sing. Nytt ord. lånadt ifrån
danskan ocb redan allmänt brukadt i de adverbiala
uttrycken: Med h. af, i A. lill, i betraktande af,
i anseende till.
HÄNVISA, v. a. 4. o. 2. 4) Gifva anvisning
lill någon eller något. Man h-sle oss lill
borgmästaren, till adresskonlorel. H. lill sjelfva
källorna. — 2) Gifva part, sökande, till känna,
att han bör vända sig lill en viss domstol, ett
visst embetsverk, o. s. v. U. en rältssökande
lill vederbörlig domstol, lill domare, till högre
rält. H. en klagande lill lullrälten. — 3)
(absolut) H. på, giiva anledning ntt förmoda,
misstänka; vända tankarna på; bevisa. Delta drag
af honom h-r på mycken själsslapphet.
Händelsen h-r på elt föga bekant förhållande. —
Hänvisande, u. 4.
HÄNVISNING, f. 2. 4) Handlingen,
hvarigenom någon hänvisas. — 2) Utslag, hvarigenom
någon af domstol, embetsverk o. s. v., hänvises
till annat forum, annan auktoritet. Har
sammansättningen Brsvärshänvisning.
HÄPEN, hä’p’n, a. 2. neutr. — el. Plötsligt
och i högsta grad bestört, förskräckt. Han blef
hell h. vid denna oförmodade anblick. — Syn.
Se Förvånad.
HÄPENHET, f. 3. En persons tillstånd, då
han blifvit häpen. 1 h-en visste han ej, hvad
han skulle säga. — Syn. Se Förvåning.
HÄPNA, v. n. 4. Blifva häpen. H. vid,
öfver, för något. Han är så oförskämd, all man
kan h. deröfver.
HÄPNAD, m. sing. Se Häpenhet.
HÄR, m. 2. 4) (ursprungi.) Slor mängd.
Brukas för denna mening nu endast i högre stil och
poesi. Himmelens h-, änglarne; äfv.
himlakrop-parne. Skogens, luftens h., skogens djur,
fåglar-ne. — 2) Betydlig samling af trupper under en
fältherres befäl. (Enligt Skaldespråket i Eddan
betydde Her fordom en trupp af hundra man.)
Med en slor h. infalla i cll land. En h. af
Ryssar, Fransmän, Engelsmän. — Syn. Armé.
HÄR, adv. 4) På detta ställe. H. bor han.
H. var det som händelsen skedde. H. i landet,
i detta land. H. i verlden, i lifvel, i denna verld,
delta lif. pen h., Del h., se Den, II. En h.,
en der, några ell. flera på spridda, olika ställen.
H. om dagen, en af de sist förflutna dagarna.
H. om året, för några år sedan. — Syn.
Härslädes. — 2) Vid denna punkt, vid delta ställe (i
tal, skrift, o. s. v.), vid denna sak, fråga. Läs
icke längre: stanna h. H. få vi en svår fråga
all utreda. — 3) Brukas i förbindelse med
åtskilliga partiklar, isynnerhet ortadverber,
antingen i fysisk eller moralisk mening, och dels
af-skildt, dels sammansättningsvis. H. och der, h.
och hvar, på spridda ställen, på somliga ställen.
Ån h., än der, pä flera ställen. H. bakom,
bortåt, bredvid, h. framför, h. invid, h. förbi,
bakom detta ställe, o. s. v. H. inne, h. inuti,
h. inifrån, h. innanföre, h. nedanföre, h. nere,
h. nerifrån, h. ofvanföre, h. uppe, h. utanför,
h. ute, inne på detta ställe, inuti detta ställe, o.
s. v. Sammansätiningarne: Häraf, Häran,
Härefter, m. fl-, ses här nedan. — 4) Nyttjas ofta i
förbindelse med imperativen af verbet Se, för alt
HÄR 741
utmärka någol, som i samma Ögonblick tilldrager
sig, och väcka andras uppmärksamhet derpå, eller
för att gifva mer uttryck åt meningen. Se h.
kommer han nu! Se h. ha vi honom! Se h.
är det! Se h., lag. H. ha vi honom nu igen!
— Se Der. 6.
HÄRAD. hä’radd, m. 3. Mindre distrikt af
elt landskap, som utgöres af etl visst antal
socknar och bildar en särskilt lagsaga med en
Hä-radshöfding till domare. — Ss. H-sbo.
Anm. Ordet anses af Ihre vara bildadt af Her,
trupp af hundra man, och Reid, ulruslning,
emedan ursprungligen Härad kallades ell
distrikt, som till landeis försvar eller krigståg
uppställde 100 man. I st. f. Härad brukades i
Svea Rike mesl Hundari.
HÄRADSALLMÄNNING. m. 2. Skogstrakt,
som begagnas gemensamt af ett helt härad.
HÄRADSBOKHÄLLARE, m. 8. Se
Härads-skrifvare.
HÄRADSDOMARE, m. 5. Förste bisittaren
i cn häradsnämd.
HÄRADSFOGDE, m. 2. pl. — fogdar. Se
Kronofogde.
HÄRÅDSHÖFDING. m. 2. Domare i en
häradsrätt. Var ursprungligen äfven styresman i
häradet.
HÄRADSHÖFDINGERÄNTA, f. sing. En visa
skatt, sorn fordom utgick till häradshöfdingarnes
underhåll.
HÄRADSKISTA, f. 4. Det förvaringsrum,
som bör finnas vid hvarje tingsställe, för häradets
insegel och häradsrättens handlingar.
HÄRADSNÄMD, f. 3. De lolf bisitlarne i en
häradsrätt, kallade nämdemän.
HÄRADSRÄTT, m. 3. Domstol på landet,
vanligen en i hvarje härad, bestående af domaren
(Häradshöfdingen) och nämden, af hvilka den förre
ransakar, men begge gemensamt döma.
HÄRADSSKRIFVARE, m. 5. Tjensteman,
som förrättar rnantalsskrifningen och debiteringen
i ett fögderi, uppgör fögdcricls räkenskaper samt
kontrollerar kronofogden.
HÄRADSSYN, f. 3. Laga syn, som anställes
af häradsrätt.
HÄRADSTING, n. S. En häradsrätts
sammanträde, för att döma i dit hörande mål.
HÄRAF, bä’rav o. härav, adv. Af denna,
detta, af dessa. H. blir lill slut en vana. Den
slutsats, jag h. drager. Hvad slutar ni h.?
— Jfr. Anm. under Deraf.
HÄRBERGE, sc Herberge.
HÄRBOD. f. 2. (gam.) Tält.
HÄR BONAD, m. sing. (gam.) Se Härklädnad.
HÄRBUD, hä’rbüd, n. 5. (gam.) Uppbåd till
krig.
HÄRD. m. 2. I. 4) (i allm.) Ställe, hyarpa eld
vanligen tändes och undcrhålles, för någon viss
förrättning, t. ex. matlagning. Vanligen säges
Eldstad, Spisel. Brukas mest i poesi. — 2) (bergv.)
a) Stor eldstad vid smältverk, hvaruli smältningen
sker med lillhjclp af bläster, och vanligen genom
smältans beröring med brännmaterialcl. H. i en
slångjernssmedja. — Bildar några
sammansättningar, såsom: Stångjernshärd, Smideshärd,
Drif-härd, m. fl. — Syn. Ässja. — b) Sluttande
brädvägg, hvarpå förut bokad malm renas genom
vasknirig.
HÄRD, m. 2. (mesl i plur.) II. Skuldra.
Brukas numera sällan.
HÄRDA, v. a. 1. (af Hård) Göra hård.
H. koppar genom hamring. H. tlål, gifva det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
