Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jordbädd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOR
794 JOR
JORDBÄDD. m. 2. Se Jordlager.
JORDBÄFNING, f. 2. Naturföreteelse, som
ger sig tillkänna genom en starkarc eller svagare,
vågformig rörelse af jordytan.
JORDBÄR, n. 5. Se Smultron.
JORDEBOK. f. 3. pl. — böcker. Så kallas
förteckningen på alla särskilta jordlägenheter inom
hvarje fögderi och socken. Landsjordebok,
sammanfattningen af alla fögderiers JordebÖcker.
JORDEBOKSRÄNTA, f. 4. Se Ordinarie
Ränta (under Ränta).
JORDEGENDOM, m. 2. Egendom, som
består hufvudsakligast i jord.
JORDEGUMMA, f. 4. Se Barnmorska. —
Benämningen har uppkommit af den hos våra
förfäder öfliga seden, att, då ett barn blifvit
fram-födt, det genast af den biträdande barnmorskan
nedlades helt naket på jorden, hvarpå fadren
tillkallades, som, ifall han godkände detsamma,
upptog det ifrån marken, för alt valtcnösas och få
namn; men i annat fall bortbärs det af
jorde-gumman och utsattes i vilda marken.
JORDFALL, n. B. Den naturföreteelse, då
öfver underjordiska gråltor hängande berglager
falla ned.
JORDFAST, a. 4. Säges om sådana föremål
på jordens yta, hvilka icke äro lösa, utan
nedtränga i jorden eller hvila på grundval och ej,
utan mycket arbete, kunna flyttas Ifrån silt ställe.
J-a stenar, fornlemningar.
JORDFETMA, jördféttma, f. 4. Mineraliskt,
felaktigt ämne i jorden, såsom t. ex. Bergolja.
JORDFRUKT, m. 3. Benämning på sådana
jordens växlalsier, hvilkas rötter äro för
menni-skan användbara till föda, såsom potates.
kålrötter, m. m. Bör ej förblandas med Jordens frukt,
hvilket omfattar alla matnyttiga frukter, frön och
rötter.
JORDFYND, n. B. Skatt eller fornsak, som
hittas i jorden.
JORDFÄRD, c. 3. (föga brukl.) Se
Begraf-ning.
JORDFÄRG, m. 3. Färg, liknande den, som
mulljord har.
JORDFÄRGAD, a. 2. Af samma färg som
mulljord.
JORDFÄSTA, v. a.’ 4. o. 2. 4) Begrafva i
vigd jord. — Benämningen har uppkommit af den
rådande föreställningen, att den, som begrafves i
vigd jord, derigenom får en ostörd ro. — 2)
Förrätta den vid begrafning öfliga presterliga
ceremonien, hvarvid tre skåflar mull kastas på
likkistan, hvilket kan ske, icke allenast vid sjelfva
grafven, utan äfven i bårhus. —
Jordfäslan-de, n. 4.
JORDFÄSTNING, f. 2. Förrättningen, då elt
lik jordfästes.
JORDGALLA, f. sing. örten Graliola
oflici-nalis.
JORDGLOB, m. 3. En, vanligen af papp
förfärdigad, sferisk afbildning af jorden, på hvars yla
dess länder och haf äro aflecknade.
JORDGRAND, n. B. Helt liten partikel af
jord.
JORDGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. Bär,
som utgör en varietet af Backsmullron (Fragaria
collina); planteras i trädgårdar; är större och
sötare än vanliga smultron. Fragaria horlensis.
JORDGUMMA, se Jordcgumma.
JORDHACKA, f. 1. Hacka, som användes
till upphackning af hård jord, isynnerhet vid
mi-neringsarbelen.
JORDHALFVA, f. 4. Hälft af jordklotet, på
endera sidan om middagslinien ell. eqvalorn. Kallas
äfv. Halfklot.
JORDHALT. m. 3. Egenskapen alt hålla jord.
JORDHALTIG, a. 2. Som håller jord. —
Jordhaltighel, f. 3.
JORDHARTS, n. 3. Se Asfalt.
JORDHUMLA, f. 4. En insekt af
Humle-släglet, som bur djupt under jordylan. Bombus
terrestris.
JORDHVARF, n. B. Se Jordlager.
JORDHYDDA, f. 4. Hydda med jordväggar.
JORDHÅLA, f. 4. Se Jordkula.
JORDHÖG, m. 2. Hög af uppkastad jord.
JORDHÖJD, f. 3. Af jordlager betäckl berg:
äfv. af sand och sten sammanförd ås, ofvanpå en
bergås.
JORDIG, a. 2. 4) Som liknar jord. — 2)
Betäckt med, smutsad af jord.
JORDISK, a. 2. 4) Som tillhör, angår
menniskans lif här på jorden. J-a tankar, begär.
J. glädje, lycka. J-t hopp. — Syn. Tindig,
Verldslig. — 2) Verldsligl sinnad. Den j-a
men-niskan. — Substanlivl brukas Det Jordiska, för
att utmärka: detta lifvet med dess omsorger,
bestyr, sträfvanden, fröjder och njutningar. Vara
fästad vid det j-a. Vara död för del j-a.
JORDISKT, adv. Verldsligt, sinligt. Vara
j. sinnad.
JORDKLOT, n. sing. J-et, den planet, vi
bebo, som har nästan formen af ett klot.
JORDKOL, n. sing. Grått eller brunt
mineral, bestående af löst förenade, stoflarlade delar;
elt i hög grad upplöst brunkol eller ell mycket
söndcrdeladt, sönderfallet bituminöst trä.
JORDKRATS, m. 2. Krats, som användes af
minörcr, för alt kratsa ut jord.
JORDKRETS, m. sing. J-en, jorden. Brukas
i poetisk och högre stil.
JORDKRONOR, f. 4. pl. Se Linnés-ört.
JORDKROPP, m. 2. Kropp, som finnes pä
don planet, vi kalla jorden.
JORDKRYPA, f. 4. (bot.) Se Jordref.
JORDKRÄFTA, f. 4. En insekt af
Rålvingar-nes ordning. Gryliotalpa vulgaris.
JORDKULA, f. 4. Håla i jorden.
JORDLAGER, n. B. Lager eller hvarf i
jorden af någon särskilt jordart eller mineral.
JORDLAPP, m. 2. (pop. o. fam.) Helt liten
åker eller jordlägenhet.
JORDLIF, n. B. J-vet, menniskans lif här på
jorden. Brukas i den högre stilen och poesi.
JORDLOPPA, f. 4. Eli insektslägle af
Skalbaggarna. Hallica.
JORDLÄGE, n. 4. (mindre brukl.) En åkers
läge.
JORDLÄGENHET, f. 3. Kameralislisk
benämning på större eller mindre jordegendomar.
JORDLÖPARE, rn. B. Ett inseklslägie af
Skalbaggarnes ordning. Carabus.
JORDMANDEL, m. 2. pl. — mandlar. 4)
Benämning på de välsmakliga rotknölarna afv.ixtm
Cypcrus csculenlus, som är inhemsk i södra
Europa. — 2) Sjelfva växten.
JORDMASK. m. 2. Mask, som krälar i jorden.
JORDMERG. m. sing. Se Mergcl.
JORDMERGEL, m. sing. (åkerbr.) Ett lösare
slags mergel.
JORDMOSSA, f. 4. Ell slägte af
Löfmos-sorna. Phascum.
JORDMURKLA, f. 4. Se Tryffel.
JORDMÅN, m. sing. Benämning på de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
