Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jubileum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796 JUB JUL
betyga sin glädje. — Jubileran de, n. 4. o.
Jubilering. f. 2.
JUBILEUM, –lcumm, n. 5. pl. — leer. Se
Jubelfest.
JUBLA, v. n. 1. Se Jubilera (hvaraf det är
sammandraget). — Jublande, n. 4.
JUCKA, v. n. 4. (pop.) Se Guppa. —
Juc-kandc, n. 4. o. Juckning, f. 2.
JUDAFOLKET, n. sing. def. Judarne, Israels
barn, då de ännu hade ett eget, sjclfständigt
samhälle. I kyrklig stil.
JUDALANDET, n. sing. def. (i kyrklig stil)
Judéen.
JUDAS, jiidass, nom. propr. (pop.) 1) J. med
pungen, Judas Ischariolh. — 2) (fig. pop. o. fam.)
a) Förrädare, falsk och illistig menniska. — b)
Procentare. — 3) (bot.) Ett slags svamp. Exidia
auricula Judæ.
JUDASKYSS, jädastjy*ss, m. 2. 1) Förrädisk
kyss, sådan som Judas Ischariolh gaf vår
Frälsare. — 2) (fig.) Förrädisk vänskap, tillgilvenhet.
JUDASÖRON, n. 4. pl. (skepp.) Stäfpollarne,
mellan hvilka bogsprötet ligger.
JUDBECK, n. sing. Se Asfalt.
JUDE, jude, m. 2. pl. judar. 4) Mansperson
af israelitiska nationen eller mosaiska
trosbekännelsen. — 2) (pop. o. fam.) Ockrare, procentare.
Ss. J-samfund, -skola.
JUDEGATA, f. 4. Särskilt gata i en stad,
der Judar bo, af fritt val eller efler styrelsens
anvisning.
JUDEHUS ell. JUDHUS, n. B. Judisk familj.
JUDENDOM, m. sing. Judiska religionen,
Mose lära, eller den uppenbarade religion, hvars
kunskapskälla är ordet orn den kommande
Chri-stus och den genom honom stundande försoningen.
JUDENKIRS, jud’nki’rrs, m. sing. Se
Smul-Ironbuske.
JUDEOCKER, n. B. Ocker, sådant som
Judarne i allmänhet hafva gjort sig kändo för.
JUDEPIGA, f. 4. En mjukfenig benfisk af
10—12 tums längd, med slät, afiångt äggformig
kropp. Pleuroncctes Cimandoides.
JUDEQVARTER, n. B. Qvarter i en stad,
der Judar äro anbefallde alt bo.
JUDESTAD, m. sing. Se Judeqvarler. J-en
i Rom.
JUDINNA, f. 4. Qvinna af judiska nationen.
JUDISK, a. 2. Som tillhör, ulmärkcr eller
har afseende på Judarna. J-a läran, Mose lära,
eller den religion, som af Moses süiftades.
JUDISKT, adv. På Judarnes sätt. Skinna j.
JUDSTEN. m. 2. Se Echinit.
JUDÖRON, se Judæ öron (under Judas).
JUFT, jüfft, ell. JUKT, juckt, m. 3. (af
bulgariska ordet Jufli, ett par) Elt slags mjukt,
starkt, ryskt läder, ingnidet med björkolja, hvaraf
det har en egen stark lukt. — Ss. J-garfveri,
-läder.
JUFVER, jüv’r, ell. (sdrgt) JUR, n. B. (Gr.
Uthar ell. Uphar) Den del af magen på kor ell.
honor af andra idislandc djur, der mjölken
förvaras.
JUGLON, jüglånn, n. B. Se Nypon.
JUGÅS, jügå s, f. B. pl. — gäss. Se Brandgås.
JUKT, se Jufl.
JUL, m. sing. 4) Högtid, som firades af våra
hedniska förfäder till glädje Öfver solens
återvändande eller dagarnes nu åter börjande tillväxt.
Begynte Hökenatten eller årets längsta natt, d.
v. s. d. 21 Dcc., och varade i tre dagar. Rätta
och egentliga benämningen var dock Midvelurs-
blot, d. v. s. Midvintersoffcr. — 2) Höglid, »om
firas af de krislna till minne af yår Frälsares
födelse och inträder ined natten emellan <L 24
och 25 December. Fira j. Tillbringa j-en hos
någon. I j., nästa jul. I j’as’ förliden jul.
(Talesätt) / j., när det blir langadagar, aldrig.
Bära j-en ut, lemna elt hus, utan att hafva
smakat hvarken vått eller torrt. — Ss. J-fröjd*
-helg, -högtid, -nöje, -slek, -lid.
Anm. Ordet Jul anses af Ihre hafva blifvit
in-fördl af de engelska munkar, som först
predikade kristendomen i Sverige, från det engelska
Grhol, Geola, namnet på månaderna December
och Januari, af hvilka den förra kallades
Ærre-Geola ell. För-Geola, den sednare Æflera-Geola
eller Efler-Geola. Gehol, åter, uppgifves vara
kommet af CKwyl, omvändning, emedan solen
under denna tidrymd liksom vänder tillbaka.
JULA, jüla, v. n. 4. Tillbringa julen hos
någon. J. hos en släglinge. — Jul ande, n. 4.
JULAFTON, m. 2. pl. — aflnar. Dagen före
juldagen.
JULBOCK, m. 2. Löjligt utstyrd person,
hvilken det på julaftonen tillhör att genom
hvarje-handa påhitt och oväsende roa och skrämma gäster
och barn. Förmodligen en lemning af dc lekar,
som vid det fordna juloffret voro vanliga.
JULBORD, n. 5. Bord, som julaftonen dukas
med öfvcrflöd af alla slags malvaror, och qvar^tår
flerstädes med sina rätter till Knutsdagen, dl en
ringdans omkring detsamma förkunnar julens slut.
JULBRASA, f. 4. Stor brasa, som julaftonen
lägges på spiseln i bondgårdar.
JULBRÖD, n. 5. Finare slags bröd, som
bakas för julhögtiden.
JULBULLE, m. 2. pl. — bullar. Bulle af
julbröd, isynnerhet sådan, som gifvcs fattiga eller
tjenstehjon.
JULDAG, m. 2. Första och förnämsta dagen
af julhögtiden eller d. 25 December.
JUL EP, juläpp, m. sing. (af lat. Julapium)
Så kallas i apolckarspråket en mixltir. då den är
cn sockerlösning i elt välluklandc vallen, tunnare
än sirap och fullkomligt klar.
JULFERIER, jülfcriärr, m. 3. pl. Ferier (se
d. o.) öfver julhögtiden.
JULFRID, m. sing. Så kallades fordom den
rättighet, som en hvar ägde, alt under julhelgen
vara fri för lagsökning.
JULGALT, m. 2. Gödgalt, som slagtas till
jul, för alt då förtäras.
JULGRIS, m. 2. 4) Gris, född vid jultiden.
Säges äfv. skämtvis i samma mening om harn. —
2) Stekt gris, som hel införes på julbordet. Ett
minne af Freyrs galt, som fordom offrades vid Jul.
JULGRÖT, m. 2. Sölgröt, som efler gammal
vana alllid förläres på julaftonen.
JULHALM, m. sing. Halm, som fordom
utbreddes på golfvct i boningshusen och kyrkorna,
att qvarlrgga öfver jul eller till Knutsdagen.
Denna sed torde härröra dcraf, att vid juloffret halm
utbreddes i offerhusen till hvilobädd ål de från
alla orter sammanslrömmande skarorna.
JULI, juli, m. sing. (lat. Julius) Årets sjunde
månad, så kallad efter Julius Cæsar. Hörnan ad.
JULIANSK, a. 2. J-a lidräkningen, den af
Julius Cæsar införda förbällrade tidräkning,
hvilken ännu under namn af Gamla stilen följes i
Grekland och Ryssland. Jfr. Gregoriansk.
JULKAKA, f. 4. Sc Julkuse.
JULKALAS, n. 3. o. 5. Kalas, som anställes
under och näst efler julhögtiden, cn lemning efter de
fordna gästabud, som voro vanliga efler juloffret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
