Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kartera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAR
KAS
815
KARTERA, v. n. i. Belägga med slämpladt
papper. — Karterande, n. 4. o. Kartering,
f. 2. [Car —.]
KARTESCH, karrtä’sch, m. 3. (Fr. Cartouche,
ilal. Carloccio) Cylindrisk dosa, vanligtvis af
jern-bleck. hvari laddning af skrot för kanon hvarftals
är inlagd. Skjuta med k-er. Skoll med k-er. —
Ss. K-sko 11.
KARTHUSIANERMUNK,karrtusiån’r-münngk,
m. 2. -NUNNA, f. 1. Munk, nunna af:
KARTHUSIANERORDEN. karrtusiån’r-å’rd’n,
m. 2. En sträng munkorden, stiftad 1086 af St.
Bruno från Cöln, i den öde trakten la Charlreuse;
hvaraf namnet. — Skrifves äfv. Carth-.
KARTIG. a. 2. I. Som har beskaffenheten af
karl. K. frukt.
KARTIG, a. 2. II. Se (fam.) Karsk.
KARTNAGEL, ul 2. pl. — naglar. Nagel,
som växt ojemn och fått en skroflig yta.
KARTONG, karrtå nng, m. 3. (fr. Carlon)i)
Hvarje slags papparbete. — 2) Utkast till
målningar. — 3) (boktr.) Omtryckt blad i en bok.
KARTRITNING, f. 2. Ritning af land- eller
fältkartor.
KARTSAMLING, f. 2. Samling af
landkartor.
KARTSTIL, karlsti’1, m. sing. (topogr.)
Antaget sätt, hvarigenom ortförcmål kunna redigt och
tydligl afbildas på en fältkarta.
KARTVERK, n. 5. Fullständig samling af
karlor. antingen för hela jorden eller ett land
särskilt.
KARUSELL, –sä’11, m. 3. (fr. Carrousel,
af ilal. Carrosello) 4) Riddarspel. ringränning. —
2) Stället, banan, der ringränning hålles. — 3)
Säges äfv. förkorladt i st. f. Karusellgunga. — 4)
a) Åkning för nöje i små vagnar eller säten, som
med mycken hastighet drifvas omkring en
cirkelrund bana. — b) Sjelfva anstalten derlill. — c)
Stället, der åkningen sker. — Skrifves äfv.
Kar-rusell. [Car —.)
KARUSELLGUNGA, - - sä’llgünnga, f. 4.
Gunga med stolar i begge ändarna och som drifves
rundt omkring, i likhet med hvad vid en
ringränning sker.
KARYATIDER.–––––-ti’d’r, m. 3. pl. (byggn.
k.) (gr. Karyatides) Pelare i qvinnoform, som
uppbära bjelkar m. m. d. [Car —.]
KARÖRT, f. 3. Se Elggräs.
KAS! int. (fam.) Bort! K., kalla!
KASA, v. a. 4. (fam.) K. bort, bortjaga. K.
bort en kall.
Anm. Ordet är, jemte del föregående, beslägladl
med fr. Cbassrr, eng. Chase, ital. Caccuire,
span. Ca^ar, hvilka alla af Ibre deriveras
från det mæs. göl. Kesan, drifva, Uskesan,
ul-drifva.
KASCHELOTT, –lå’tt, m. 3. Se Pottfisk.
KASCHMIRSSCHAL, kåschmirsscbål, m. 2.
Dyrbar ylleschal, väfd i Kaschmir, uti Asien.
KASCHMIRSGET, kåscbmirsjèt, m. 3. pl. —
getter. En art af Gelskägtet, i Högasien, af hvars
emellan ragghåren sittande fjun kaschmirsschalar
väfvas.
KASE, m. 2. Se Vårdkase.
KASEDUN, kasedun, n. 5. (bot.) Växten
Typha.
KASEMATT, — — ått, m. 3. (fortif.; fr.
Case-male) Bombfritt hvalf under vallgången vid en
fästning, hvarifrån grafven m. m. kan
bestry-kas och hvari trupper kunna logeras.
Mordkällare.
KASERN, -sä’rn. m. 3. (fr. Caserne, af ital.
Caserna) 4) Gemensamt boningshus för soldater.
— 2) (fam.) Hus ell. gård, der mycket folk bor.
[Cm
KASERNERA, v. a. 4. Inqvarlera i kasern.
[Cas -.]
KASIK, se Kacik.
KAS1MIR, kåsimirr, n. sing. Elt slags fint,
klädeslikt, kypradt tyg af spansk eller annan
fin ull.
KASK, kåssk, m. 2. (fr. Casque, af lal.
Cas-sis) Hjelrn, stormhatt.
KASKAD, - åd, m. 3. (fr. Cascade, ilal.
Cas-cata. af Cascare, falla) Vattenfall. [Cas —.]
KASKARILL, se Cascarilla.
KASKETT, kaschäTt, m. 3. (fr. Casquelle,
af lal. Cassis) Lätt mansmössa af tyg eller skinn,
med en skärm framlill. [Kaschett.]
KASSA, kassa, f. 4. (ital. Cassa) 4) Ställe,
rum, der penningar förvaras. — 2)
Penningförråd. Hafva k-n om hand. Min k. är för
närvarande ganska klen. Vara vid k., hafva
mycket penningar i kassan. (Handclst.) Per k., med
eller genom kontanta penningar. — Ss.
K-inventarium, -tillstånd, -stöld, -Ij uf.
KASSABEHÅLLNING, f. 2. Penningsumma,
som vid inventering ell. viss tidpunkt finnes i en
kassa.
KASSABOK, f. 3. pl. — böcker.
Räkenskaps-bok, hvari antecknas alla kontanta utgifter och
inflytande peningar.
KASSABRIST, f. 3. Förhållandet, då i en kassa
icke finnes så mycket penningar, som rätteligen
der borde finnas.
KASSA-CONTO, n. Sc Kassaräkning.
KASSAFÖRVALTARE, m. 5. Se Kassör.
KASSAKISTA, f. 4. Kista, vanligtvis
järnbeslagen och med säkra lås försedd, hvari en
penningkassa förvaras.
KASSARÅKN1NG. f. 2. Räkning öfver influtna
och utbetalta kontanta penningar.
KASSASKRIFVARE, m. 5. Skrifvare på ett
kassakontor, under kassör eller kamrer.
KASSATION, — tschön, f. 3. (lat.
Cas-sare) 4) Upphäfvandc, ogillande. — 2) Afsättning.
[Cass —.)
KASSATIONSDOMSTOL, - - tschönsdömmstöl,
m. 2. Öfverdomstol, i Frankrike, som, då
formfel blifvit begånget, kan upphäfva underdomstols
utslag. [Cas —.]
KASSE, kasse, m. 2. pl. — kassar. 4)
Nätpåse, hvari fisk, kött m. m. bäres. — 2) Se
Mjerde. — 3) (jäg.) Fyrkantigt nät, så inrättadt.
att, då djuret springer till, hopdrager det nätet
och omsluler derigenom sig sjelf liksom med en
påse eller kasse.
KASSERA, v. a. 4. I. (lat. Cassare) 4)
Förklara ogiltig, upphäfva. — 2) Förklara oduglig,
förkasta. Blifva k-d vid bevärings-mönslring.
— 3) Afsätta från en tjenst. — Kas ser ande,
n. 4. o. Kasser ing, f. 2.
KASSERA, v. a. 4. II. (af Cassa) K. in, se
Inkassera.
KASSEVIA, f. 4. (bot.) Se Jältegrö.
KASSIA, m. fl., se Cassia, &c.
KASSÖR, m. 3. (fr. Casseur) Den, som
förvaltar och ansvarar för cn kassa.
KASSÖTA, kåssöta, f. 4. (bot.) Se Elggräs.
KAST, n. 5. I. 4) Handlingen, då man
‘kastar. K. med etl spjut, med en slen. med klot,
tärning. I första k-et slog han sex käglor.
— 2) Tur, ordning alt kasia. Hafva k-el. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
