Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kast ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
KAS
KAS
5) Säges med afseende å verkan, framgången af
en kastning. Göra elt lyckligt k. Få stora k.
i lärningspel. (Fig.) Slå sill k., underkasta
sig äfvenlyret, följderna af något, t. ex.: Jag slår
milt k.; han får nu slå sill k. Del må {får)
slå sill k., det må gå. hur del vill. — 4) (vid
räkning af slröming. m. m.) Fyra stycken. Ell
k. slröming.
KAST, m. 2. II. Uppkastad stapel, hög.
Brukas mest såsom förkortning af Vedkast.
KAST, m. 2. III. (t. Kasten) Se Slilkasl.
KAST, m. 3. IV. (fr. Casle) 1) Slåndsklass,
hvarlill man födes (bos Hinduerna). — 2)
Slåndsklass i allmänhet.
KASTA, v. a. i. 1) Genom en bäflig rörelse
med armen gifva fart åt något, som man håller i
banden och i detsamma släpper, så att det
drif-ves genom luften och nedfaller på närmare eller
fjermare afstånd. K. snöbollar på någon. K.
sin mössa upp i luften. K. en slen i sjön.
K. något ut igenom fönstret. K. en bok i
hufvudet på någon. K. ell bref på elden. K.
stora kast, qualuor alla. K. af och an, hil
och dit, fram och tillbaka. K. något om
hvart-annat, huller om buller, i oordning. K.
någon af hästen, ur sadeln, slöta till honom, så
att han faller af hästen, ur sadeln. K. någon
utför trappan, stöta till honom, så att han faller
der utför. K. någon lill marken, slå omkull
honom. K. boll, leka med en boll, som kastas
i luften, då antingen den kastande sjelf eller
någon annan söker taga den mcd handen. K.
ankar, från ell fartyg i sjön utkasta ett ankar,
hvarigenom fartyget qvarhålles på samma ställe.
K. lott, se Lott. K. säd, rensa säd genom
kastning med kastskåfvcl. K. sill vallen, låta sitt
vatten gå. (Fig.) K. ögonen på, rikta, vända sin
blick på. K. ögonen på någon, äfv. falla tycke
för densamma. K. skulden på någon, gifva
någon skulden för en sak. K. besväret på någon,
låta honom hafva besväret med något, som man
sjelf borde göra. — K. åf, bort, fram, sc
Af-kasta, åec. — K. åf sig kuppan, bördan. —
K. för, genom långa nålslyng i kanten på ett
ofålladt tyg hindra det alt rispas upp. — K.
igen, fylla en hålighel, fördjupning, graf, grop,
genom ikaslande af något ämne, l. ex. jord. —
K. ihop, kasla lillsammans. — K. i’n, néd. —
K. om roret, föra det lill andra sidan. — K.
öm seglen, vända dem åt andra sidan. — K.
omkull, se Kullkasta. — K. pa sig en kappa,
hastigt påtaga den. — K. tillbaka, undan, upp,
ul, se Tillbakakasla, &c. — K. ö’fver, hopsy
tvenne tyg på det sält, att man för hvarje styng
förer nålen genom dem begge och tillbaka öfver
kanten. — K. öfver ända, se Öfverändakasta.
— Syn. Slänga, Slunga, Sulta, Vräka.— 2) Medelst
skjutmaskin drifva genom luften. K. bomber,
glödgade kulor. — 3) (i kortspel) Lägga bort
vissa af de kort, man fålt på hand. K. spader
kung. Jag har k-l min knekt. —4) (i utsträckt
mening, om lifiösa ting) Utsända från sig. sprida.
Solen k-r sina strålar genom fönstret.
Vattenkonsten k-r vattnet i nio strålar. Trädet
k-r sin skugga på fältet, skuggan deraf faller
på Tältet. (Fig.) K. skugga på någon, göra
någon misstänkt; nedsätta. — 5) K. i fängelse, sälla
i f. K. sill foster, få missfall. K. åf sig, gifva
inkomst. Kapitalel, som k-r ränta af sig. Min
gård k-r af sig 1000 r:dr. K. upp, kräkas.
— V. n. K. öm vända sig, förändras; (fig.)
ändra tänkesätt, gå öfver till annat parti. Vinden
k-r om. Han har kastat om och blifvit Tory.
— K. sig, v. r. 1) Genom häftig ansats med
kroppen förnylta sig ifrån ett ställe. K. sig af,
upp på hästen. K. sig för ens fötter, i ens
famn, armar. K. sig i sjön. K. sig ut
genom fönstret. K. sig utför trapporna. K. sig
öfver någon, äfv. rusa pa honom. (Fig.) K. sig
in i en fästning, i slörsta hast rycka derin,
undan fienden. — 2) Med häftighet förändra läge.
K. sig af och an i plågorna. — 3) Vinden k-r
sig. vänder sig. En ström k-r sig i hafvet,
faller ul deri.
K AST ANDA, kåsstånnda, f. sing. (af Katt,
IV) Sträfvande hos dem, som tillhöra en viss
slåndsklass, all på alla sält främja dess fördelar
och afsöndra sig ifrån andra.
KASTANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något kastas.
KASTANIE, kaslånnje, m. 3. Nöten af
Kastanjeträdet.
KASTANIEBRUN, a. 2. Mörkbrun som
ka-stanienöller.
KASTANIESKOG, m. 2. Skog af
kastanie-träd.
KASTANIETRÄ, n. sing. Träet, veden,
virket af kastanieträd.
KASTANIETRÄD, n. 8. Ett trädslag ifrån
Mindre Asien, först planteradt i trakten af
grekiska staden Kastana. Castanea vesca,
KASTANJETT, kaslannjätt, m. 3. (från
spanskan) K-er, små urhålkade träbitar, som man vid
dansning håller i händerna och slår emot
hvarandra efter takten.
KASTBOK, f. 3. pl. — böcker. Till
lidsför-drif för allmänheten utgifven bok, hvaraf man
medelst lärningkasl får upplysning om sitt
blifvan-de Öde.
KASTBOLL, m. 2. (fig.) Se Lekboll.
K AST BY, m. 2. (sjöt.) Se Kastvind.
KASTBATTERI, kåsstbatterf, n. 3. (forlit)
Batteri, hvarifrån kastas bomber.
KASTELD. kåsstélld, m. sing. (fortif.)
Kastning af bomber, granaler ocb glödgade kulor.
KASTELL, -ställ, n. 3. o. 8. (lat.
Castd-lum af Caslrum, borg) 4) Liten fästning, som
beskyddar en obefäst ort. — 2) Befäst slott. [Ca—.’
KASTELLAN, - - ån, m. 3. 4) Slottsfogde,
borgfogde. — 2) (ford. i Polen) Guvernör i ett visst
distrikt (ursprungl. kommendant i cn polsk
fästning).
KASTELLANI, –-ni’, n. 3. (ford. i Polrn)
En kastellans styrelsedistrikt.
K ASTESPETS, m. 2. (gam. krigsk.)
SeSnnr-spjul.
KASTHALFVA, f. 4. (boktr.) Halfva af en
slilkasl.
KASTKORT, n. S. (i spel) Kort, som man
kastat.
KASTKROPP, m. 2. (artil.) Hvarje kropp,
som utkastas ur ett stycke. — Äfv. Projektil.
KASTLINIE, kåsslli’nje, f. 3. Den linie, hvari
cn kast kropp genomlöper luften.
KASTMASKIN, –schi n, m. 3. Krigsmaskin,
hvarigenom kroppar kastas på betydliga afstånd,
för atl tillfoga en fiende skada.
KASTNING, f. 2. 4) Se Kastande. — 2) (om
kreatur) Missfall.
KASTNÄT, n. 8. Se Läggnät.
KASTOR, kastår, m. (gr. Kastor) Bäfver.
En hall af k., af bäfverhår. — Ss. K-hår.
KASTORHATT, kasta’rbått, m. 2. Hatt,
tillverkad af bäfverhår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
