Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kastorolja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAS KAT 817
KASTOROLJA. kåslårrå’llja, f. sing. Se
Bäf-vergällsolja.
KASTPENNING, m. 2. Så kallades små
pje-ser af metall, liknande penningar, hvilka furdom
begagnades vid räkning af större summor.
KASTPIL, m. 2. (gam. krigsk.) Pil, som ej
sköts med båge, utan kastades med maskin.
KASTRAT, - at, m. 3. (ital. Caslralo, lat.
Caslralus) 1) Snöping. — 2) Sångare, som, till
följe af en i barnaåren med honom företagen
operation, har qvinnans höga röst, men med cn helt
annan klangfärg.
KASTREM, kåstrémm, f. 2. 4) Rem på ett
föremål, den man håller i, då man kastar
detsamma. — 2) Rem. som kastas ut, för att fånga
och draga till sig någon.
KASTRERA, v. a. 4. (lat. Caslrare) Snöpa.
— K aslrerande, n. 4. o. Kaslrering,
f. 2.
KASTRULL, -ull, m. 3. (fr. Casserole, af
lat. Cassis) Ett slags kokpanna utan fötter.
KASTSKÅFVEL, m. 2. pl. — skållar.
Skåf-vel, hvarmed säd kastas. — Skrifves äfv. -skofvel.
KASTSPJUT, n. 5. Spjut, som kastas med
handen.
KASTSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Söm, då
man kastar öfver. Se Kasta.
KASTTID, m. 3. (artil.) Den tid, hvarpå cn
kastkropp bcskrifver sin bana i luften.
KASTTÅG. n. S. (sjöt.) Tåg. som kastas lill
folket i en långs sidan af ett fartyg kommande
båt. på det de dermed må kunna fastbålla
densamma.
KASTVAPEN, n. 5. Anfallsvapen, som kastas
med handen.
KASTVED, m. sing. Klufven och torr ved,
sådan som får uppläggas i famn till försäljning.
KASTVIDD, f. 3. (artil.) Vidden af en
kast-kropps bana i luflen.
KASTVIND, m. 2. (sjöt.) Plötslig vindstöt,
vanligtvis ifrån högt land.
KASUAR, –år, ell. KASUARIE, –årie,
m. 3. Fågel af Strutssläglet, 6 fot hög, med
sna-beln framtill krökt och liksom afbrulen, på
hjes-san elt hjclmformigt ben, benen tjocka och starka,
halsen blåröd, fjädrarne svarta; hemma i
Ostin-dicn. Slruthio Casuarius. |Ca —.]
KASUIST, –isst, m. 3. (af lat. Casus) En,
som förstår att afgöra samvetsfrågor. [Cas —.]
KASUISTIK,–––––fk, f. 3. Läran om
samvetsfrågors afgörande. [Cas —.]
KATADIOPTRIK, –-åpptnk, f. 3. (från
grek.) Läran om verkningarna utaf ljusstrålarnas
återkaslning och brytning. Omfattar både
Kat-oplrik och Dioplrik. [Cat —.]
KATAFALK, — — fållk. m. 3. (ital. Catafalco)
Upphöjd ställning, hvarpå en förnäm persons
likkista ulställes till åskådning. [Ca —.]
KATAKOMB, –kåmmb, m. 3. (från grek.)
Benämning på de underjordiska
begrafningsplal-ser, som fordom brukades i Egypten, Mindre Asien,
Persien, Italien, m. fl. länder. [Catacomb.J
KATAKUSTIK, –-i’k, f. 3. (från grek.)
Läran om genljudet.
KATALEPSI, – läppsi*, f. 3. (från grek.) Ett
sällsynt anfall af slag, då man i ett ögonblick
be-röfvas känsel- och rörelseförmåga, så alt man
förblifver orörlig i samma ställning, som när
slaget först träffade, men med fri andcdrägt och
oförändrad puls. [Cat —.]
KATALOG, - - lå’g, m. 5. (grek. Kalalogos)
4) Förteckning. K. på den studerande
ung
domen vid en akademi. — 2) Bokförteckning.
[Cat -.]
KATAPLASM, –plåssm, m. 3. (grek.
Ka-t a plasma) Omslag af kryddor eller plåster.
[Cat -.]
KATAPLEXI, –pläcksf, f. 3. (grek.
Kata-pläxis) Plötslig förlamning. [Cat—.]
KATAPULT, –püllt, m. 3. (grek.
Kala-pcltäs) Ett slags krigsmaskin hos dc gamle, med
hvilken kastades stenar, stockar, m. m. [Cat—.]
KATARAKT, - - råckt, m. 3. (grek.
Ka-larrhakläs) Stort vattenfall. [Cataract.]
KATARR, -ärr, m. 3. (grek. Kalarrhos)
Fluss, snufva. [Catarrh, Kalarrh.]
KATARRAL, –ål, ell. KATARRALISK, a.
2. (med.) Flussaklig. [Calarrhal, Kalarrhal.]
KATARR ALFEBER, –ålféb’r, m. 2. (med.)
Snufva med feber och hufvudvärk, uppkommen af
hastig förkylning. Kallas äfv. Flussfcbcr. [Cat—,
Katarrhal —.]
KATASTROF, –strå’f, m. 3. (grek.
Kata-strophä) 4) Afgörande händelse. — 2) (estet.)
Sista afgörande hufvudhändelsen i en episk eller
dramatisk dikt. — 3) (fig.) Ömklig ändalykt. [-[Ca-tastroph.]-] {+[Ca-
tastroph.]+}
KATEDER, -téd’r, ip. 2. pl. — edrar. (grek.
Kalhedra) Lärare- eller talarstol i en lärosal, o.
s. v. [Calheder.]
KATEDRALKYRKA, - - åltjy’rrka, f. 4.
Slifts-eller domkyrka. [Cathe —.]
KATEDRALSKOLA, - - ålsköla, f. 4.
Benämning på dc elementarläroverk i
universitetsstäderna Upsala och Lund, som motsvara skola
och gymnasium i andra slift. [Cathe—.]
KATEGORI, –gåiT. f. 3. (grek. Katdgoria)
4) (filos.) Benämning på de högsta och
allmännaste begreppen, hämlädc från den sinliga yttre
och inre erfarenheten. Kallas äfv. Ontologiskt
begrepp, Rent förståndsbegrepp, Begrepp a priori,
m. m. — 2) Klass, hvarunder flera föremål kunna
hänföras. — 3) Tillstånd. [Cate —.]
KATEGORISK, –gårissk, a. 2. Bestämd,
ovilkorlig. Fordra elt k-l svar. (Log.) K-l
omdöme, sådant, der förhållandet emellan subjekt
och predikat är ovilkorligt. (Cat —.]
KATEKES, katetjés, (i allmänhet: katjés), m.
3. (grek. Katdchäsis, undervisning) I frågor och
svar uppställd undervisningsbok, isynn. i
kristendomen. [— ches.]
KATEKET, –Qét, m. 3. Lärare i
kristendomen. [— chet.]
KATEKETIK, –tjelfk, f. 3. Konsten att
undervisa genom frågor och svar. [— chetik.]
KATEKETISK, –tjétissk, a. 2. Som sker
genom frågor och svar. Den k-a
undervisningsmetoden. [—chetisk.]
KATEKISERA, - - tjiscra, v. a. 4.
Undervisa genom frågor. — Kalekiserande, n. 4.
o. Katckiscring, f. 2. [— chis —.]
KATEKU, –kü, n. sing. (med.) Elt
sammandragande medel, hvilket fås af trädslaget
Mimosa Calhecu.
KATETER, - tét’r, m. 5. pl. (grek. Kalheld,
lodrät linie) Dc tvenne sidorna, som omfatta den
räta vinkeln i en rätvinklig triangel. (Cath —.]
KATETER, - tct’r, m. 2. pl. — telrar. (grek.
Kalhcldr) Böjdt rör, för att undersöka
urinblå-san, deri göra insprulningar eller aftappa urin.
[Cath —.)
KATIG, a. 2. (pop.) Rask och kry. — I
forn-språket Kalur, lefnadslustig (hvaraf Kål). —
Kalighet, f. 3. — Kaligl, adv.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
