Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klotblomma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLO
KLÜ
829
Kägelklot. Jordklotet, Verldsklot, m. fl. — 3)
(skepp.) Litet rundsvarfvadt, gcnomborradt
trästycke, som är fastnajadt vid något stående gods,
och tjenar som ledare för något smäckert tåg af
löpande tacklaget. — Ss. K-form, -formig,
-lik, -rund.
KLOTBLOMMA, f. 4. örtslägtet Globularia.
KLOTBOLL, rn. 2. Ett svampslägte, på träd.
Sphærobolus.
KLOTDJUR, n. 5. Ett slags infusionsdjur,
som liknar elt klot, sammansatt och ojemnt af en
mängd smärre klot, som äro dess afföda. Volvox
Globator.
KLOTFISK, m. 2. Ett slags fastkäkig
benfisk, som har buken fullsatt med piggar, liksom
igelkotten, och uppblåser sig som etl klot, då han
fastnar på en krok. Diodon Hystrix.
KLOTING, m. 2. Etl slägte af Ormbunkarna.
Pilularia.
KLOTMASK, m. 2. Se Klotdiur.
KLOTS, klölts, m. 2. 4) Tjockt, oformligt
trästycke. — 2) (fig. fam.) a) Kort, tjock,
oformlig person. — b) Dummerjöns.
KLOTSPEL, n. 5. Elt slags spel med ett
klot, som kastas till ett visst gifvet mål.
KLOTSVAMP, m. 2. K-ar, en familj af
svamparna, som äro nästan klotrunda.
KLOTTRA, klå’ttra, v. n. 4. Se Plottra. —
Klollran de, n. 4. o. Kloltring, f. 2.
KLOTTÅNG, m. sing. (bot.) En art af
Tång-släglet, med ett par blåsor vid hvart bladveck;
brännes lill soda. Fucus vesiculosus.
KLOÄRT, klöä’rrt, f. 3. Växlsläglet Astragalus.
KLUBB, m. 2. (eng. Club) Slutet sällskap.
— Ss. K-sällskap.
KLUBBA, f. 4. 4) Ett slags stor, tung, i
nedre ändan ganska tjock knölpåk, som fordom
begagnades till stridsvapen. Herkules* k. Man
säger äfv. Stridsklubba. — 2) Redskap, som
begagnas till hvarjehanda ändamål, bestående i
allmänhet af en tung klump, fästad i ändan af ett
skafi. — Har sammansättningarna Trä-,
Köttklubba, m. H. — 3) Dylikt redskap, som
ordföranden i elt sällskap, en sammankomst o. s. v.
har, för alt, genom slag dermed i bordH, hålla
ordningen vid makt. Föra k-n, vara ordförande.
— 4) Se Auklionsklubba. — Ss. Klubb for mig,
-lik.
KLUBREFEJD, m. 3. (hist.) Benämning på
åtskilliga krig, då bönderne tågat emot fienden,
beväpnade med klubbor.
KLUBBEHÄR, m. 2. Här af krigsfolk,
bc-väpnadl med klubbor.
KLUBBGRÄS, n. 5. En mångårig gräsväxt.
Corynephorus canescens.
KLUBBIST, -i sst, m. 3. Ledamot af en klubb.
KLUBBLAF, m. 2. pl. — lafvar. Eli
laf-slägte i skogsmark. Bæomyces.
KLUBBSLAG, n. 5. Slag af en klubba.
Säges isynnerhet om det slag af auktionsklubban,
hvarmcd cn auktionist tilldömcr en uppbjuden
sak ål den meslbjudande.
KLUBBSVAMP. m. 2. K-ar, en familj af
svamparna, med klubblik eller fingerlik skapnad.
KLUBBVINGAD, a. 2. (nal. hist.) K-e,
benämning på en ordning af Insekterna.
KLUBBÖRT, f. 3. Se Spikklubba.
KLUCKA, v. n. 4. Säges om kalkonens egna
läte.
KLUDD, n. sing. (fam.) Se Kluddande och
Kluddverk. ♦
KLUDDA, v. n. 4. (fam.) 4) Påstryka färg fult
och oskickligt; fuska i måleri. — 2) (i allm.)
Fuska.
KLUDDANDE, n. 4. (fam.) Handlingen, då
man kluddar.
KLUDDARE, m. 5. ell. KLUDDER, m. sing.
(fam.) En, som kluddar: fuskare. — Syn. Se
Fuskare.
KLUDDERI, n. 3. (fam.) Se Kluddande och
Kluddverk.
K LUDDIG, a. 2. (fam.) Kluddad; som har
egenskapen af kluddverk.
KLUDDVERK, n. sing. (fam.) Kluddadl, fuskadt
arbete. — Syn. Se Fuskverk.
KLUMP, m. 2. 4) Tung massa af mindre
storlek. K-en på ett besman, dess tunga ända.
— 2) Tung träklabb, som bindes fast vid folcn
på hästar, hvilka hafva den ovanan att flöja. —
3) Tätt hopad samling af smärre föremål, lill
formen liknande cn klump. En k. af bin, af
insekter. I k., i k-ar. (Fig.) I k., samtaget dct
ena med det andra; både stort och smått, godt
och dåligt i ett helt tillsammans; äfv. Öfver
hufvud taget. — Syn. Massa. Klunga, Hop.
KLUMPFISK. m. 2. Fastkäkig benfisk, som
liknar elt afhugget fiskhufvud ulan kropp; blir
ända till 15 pund tung. Orlhagoriscus Mola.
Kallas äfv. Sjurygg.
KLUMPFOT, m. 3. pl. — föder. 4)
Missbildad fot, som har formen af en klump. — 2)
(fam.) Person med sådan fot.
KLUMPFOTAD, a. 2. Som har klumpfot ell.
klumpfötter.
KLUMPIG, a. 2. 4) (om sak) Oformlig, tung
och obeqväm. K-a skor. — 2) (om person)
Tung, trög och ovig. Vara k. i vändningarna.
En k. ar be t ska rl. — Klumpigt, adv.
KLUMPIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
klumpig.
KLUMPTÅNG, f. 3. pl. — tänger.
Friser-tång med klump i ändan.
KLUMPVIS, adv. I klump. Sälja k.
KLUNGA, f. 4. Tält hopad mängd af
föremål. En k. af bin. Säges äfven om menniskor.
De st odo alla i en k.
KLUNK, klünngk, m. 2. 4) Nedsväljning af
elt flytande ämne, så mycket deraf, som på en
gång kan sväljas. Ilan tömde det i en k. —
2) Så mycket af elt fly lande ämne, som på en
gång kan nedsväljas. Dct kan vara så mycket
som tre k-ar qvar. — 3) Ljudet af etl flytande
ämne, då det nedsväljes; äfv. då det lömmcs ur
en trånghalsad butelj eller flaska. Han drack,
så det sade k. i buteljen. — 4) (jäg.) Elt af
tjäderns läten, då han spelar, liknande en smäll
med tungan emot gommen, eller ljudet af korkens
urdragning ur en butelj.
KLUNKA, klünngka, v. a. o. n. 4. 4) Dricka
i klunkar. K. i sig något. — 2) Sc Klucka. —
Klunkande, n. 4. o. Kl u n k n i n g. f. 2.
KLUNS, m. 2. Liten massa af något tjockt,
mjukt, hopgyttradt ämne. En k. af kill, deg,
ler, slem. Fodervadd i kläder hoptuddar sig
stundom i k-ar.
KLUNSIG, a. 2. 4) Full af klunsar. Fodret
i rocken käns k-t. — 2) (orn sak) Tjock och
oformlig. K-a föder, händer. — 3) (om person)
Tjock, oformlig och ovig. K. pojke, flicka. Kan
äfven sägas om djur, t. ex.: K. hundvalp. —
Kl un si g het, f. 3.
KLUNSIGT, adv. (fam.) Tungt och oskickligt.
KLUT, m. 2. 4) Stycke af något slags tyg. —
2) (i vissa provinser) Ett slags hufyudkläde. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
