Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knaggrocka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNA
K N AGGROCK A, f. 4. Fisk af Rockornas slägte.
Raja Kubus.
KNAK, n. sing. Se Knakande.
KNAKA, v. n. o. impers. 4. Säges om det
ljud, som uppkommer hos vissa kroppar, då de
böjas, i det all sammanhanget emellan delarna
hårdt frestas eller delvis upphäfves. Grenen k-r.
Böja en gren, sä all del k-r i den. K. i
lederna, säges om det egna, knäppande ljud, som
stundom höres, då cn eller flera leder hårdt krökas.
Anm. Ordel torde rällasl böra härledas af del
gamla Knekia, böja, kröka.
KNAKANDE, n. 4. Del ljud, som höres, då
del knakar i en kropp.
KNALL, m. 2. 1) ögonblickligt starkt ljud.
Askans k-ar. Dö k. och fall, helt plötsligt, i
ell ögonblick. — Har sammansättningen Åskknall.
— 2) (fyrv.) Sc Smällare.
KNALLA, v. n. 4. I. Gifva en knall. Åskan
k-r. K. lill, plötsligt låta höra en knall. —
Knallande, n. 4.
KNALLA, v. n. 4. II. (pop. o. fam.) Gå sakta
och makligt. K. af ell. K. sig af, begifva sig
bort. Jfr. Knalle, II.
KNALLBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Se Blåsärlträd.
KNALLBLY, n. sing. (kem.) Salpelersyradt
bly, som vid glödning eller smältning afbrinner
med knall.
KNALLE, m. 2. pl. knallar. I. Ett slags torrt
skeppsbröd.
KNALLE, m. 2. pl. knallar. II. Gammal
benämning på kringstrykande Vestgötar. —
Kommer förmodligen af det gamla provinsordet Knalla,
gå, drifva omkring. Jfr. Skål knalle.
KNALLEFFEKT, knållätTä’ckl, m. 3. Starkt
intryck, som en dramatisk författare söker
framkalla hos åskådaren, genom något yttre, plötsligt
uppskakande, såsom t. ex. cn knall. [— fect.]
KNALLGULD, n. sing. (kem.) Guldsyrad
ammoniak, som ger en knall, vid ett starkt
hammarslag, eller då den upphettas något öfver
vattnets kokpunkt.
KNALLHATT, m. 2. En liten huf af tunt
utvalsad koppar, fylld med slagkrut. — Kallas äfv.
Kopparhatt, Slagkrutshatt. — Ss. K-sdosa.
KNALLKRUT, n. sing. En blandning af
knall-qvicksilfver med vanligt mjölkrut.
KNALL-LUFT, m. sing. (kem.) Gasblandning
af vätgas och syrgas, som afbrinner med stark
knall, om den antändes.
KNALLPULVER, n. sing. En blandning af
3 delar salpeter, 2 delar renad pottaska och 1 del
svafvel, som, upphettad i elt jernkärl till börjande
smältning, afbrinncr med en stark knall.
KNALLQVICKSILFVER, n. (kem.) Ett
pulver, innehållande oxalsyra, qvicksilfveroxid och
ammoniak jemte elt elerartadt ämne, och som,
upphcttadt lill 186°, äfvensom vid hammarslag o.
s. v., afbrinner med en ytterst häftig knall.
KNALLSILFVER, n. sing. (kem.) En förening
af silfveroxid med kaustik ammoniak, som vid
tryckning eller beröring exploderar med yttersta
häftighet.
KNALLSTOCK, m. 2. (fyrv. gam.) Träcylinder,
fylld med kulor och petarder, som kastades i Fäst—
ningsgrafven emot de anfallande.
KNALLSYRA, f. 4. (kem.) Cyan i förening
med syre.
KNAPADEL, m. sing. (spcord) Mindre’
bemedlad adel i en ort, ulan cmbele eller
värdighet.
KNA 853
KNAPE, m. 2. pl. knapar. (t. Knabe) (under
medeltiden) a) Hoftjenare. — b) Väpnare. — c)
Ringare adelsman, ulan embete eller värdighet. —
d) Sades äfv. om adelsmän i allmänhet.
KNAPHERRSKAP, n. 3. o. S. (spcord)
Småherrskap af ringare adel och mindre ansedda
ståndspersoner.
KNAPERGALL, m. sing. Ett slags mjuka
galläplen. som begagnas till svartfargning.
KNAPP, m. 2. 1) (i allm.) Kul- eller
skif-formig upphöjning, öfverst på ett föremål. K.
på en käpp, en värja, en pelare, en
knappnål. — Bildar flera sammansättningar, såsom:
Käpp-, Värjknapp, m. m. — 2) Kul- eller
skif-formig pjes, af metall, trä, horn, elfenben m. m.,
som, antingen Öfverklädd eller icke, fastsys vid
ett klädesplagg, vanligtvis för att medclsl ett
motsvarande sydt hål (knapphål) sammanfästa tvenne
eljest skilda delar af detsamma. Isy en k. —
Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom: Rock-,
Byx-, Metall-, Perlcmor-, Hornknapp, m. fl. —
3) Pjes af dylik form, på hvarjehanda föremål,
t. ex. på en violin, en gitarr. — 4) Sc
Sadelknapp. — 5) (bot.) Den del af en ståndare, som
innesluter frömjölet. — 6) (skepp.) Ett litet
platl-rundt trästycke, med elt fyrkantigt hal i midten,
och skifgatt derinvid, hvilket är fästadt på livar
och cn af de öfversta stångtopparna. — Sä.
K-formi g, -lik, -gjulare.
Anm. Ordel förmodas af Ihre urspiungl. hafva
belydl delsamma som Knut, liksom det tyska
Knopf kommer af Knüpfen, knyla.
KNAPP, a. 2. (ursprungi. hastig) 4) Ej
tillräckligt stor, vid, lång; ej tillräcklig; allt för
inskränkt; nog kort. En k. klädning. K. vigt.
En k. mil, ej fullt en mil. Tiden är k., ganska
kort; det är ingen tid att förlora. K. föda.
K-a vilkor klena, små
förmögenhets-omsländighe-ter. Vara i k-a omständigheter, ha k.
utkomst. Del är k-l för honom. Med k. nöd,
med största svårighet, knappt. — 2) Allt för
sparsam. Han är myckel k. emot sill folk, ger
dem ej, hvad de behöfva.
KNAPPA, v. a. 4. (fam.) Minska något af det
vanliga, göra (kost, lön, o. s. v.) knappare. — K.
åf, in, se Afknappa, Inknappa.
KNAPPAR, m. 2. pl. (bot.) Örten Ccnlaurea
Jacea.
KNAPPAST, adv. superi, (af Knappt) 4) Med
största möda, svårighet. Han kan k. stå på
benen. — 2) Brukas äfv. i st. f. nekande partikel.
Det skulle jag k. tro.
KNAPPBAND, n. S. (bot.) Föreningen
emellan de tvenne rummen i en slåndarknapp.
KNAPPFJÄLL, n. 5. Ett slags svamp, på
träbark. Physarum.
KNAPPFORM, m. 2. 1) Form, hvari
metallknappar gjutas. — 2) Liten rund skifva af trä
eller horn, som bildar underlaget i öfverklädda
eller öfverspunna knappar.
KNAPPGRÄS, n. Ö. (bol.) Se Ag.
KNAPPHET, f. 3. Egenskapen att vara knapp.
KNAPPHÅL, n. 5. Liten öppning i kanten
af ett klädesplagg, hvilken öppning föres- in öfver
en motsvarande knapp, hvarigenom tvenne skilda
delar af plagget sammanhållas.
KNAPPHÅLSSÖM, m. 2. pl. – sömmar.
Sömmen kring kanten af ett knapphål.
KNAPPHÄNDIG, a. 2. (af adj. Knapp, urspr.
hastig och Hand) 1) (i äldre språket, om
person) Som fort får ett arbete ur händerna, på kort
lid förrättar ett arbete. — 2) (nu, om sak) Gjord
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
