Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knapphändighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
RNA
KNI
på allt för kort tid; äfv. allt för inskränkt, kort,
ofullständig, ej nog omfattande.
KNAPPHÄNDIGHET, f. 3. Allt för stor
skyndsamhet, brådska, som ej medgifver fullkomlig
rik-tigbet, fulländning. Processen afgjordes i
största k.
KNAPPHÄNDIGT, adv. Allt för hastigt.
KNAPPLAF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.) Elt
lafslägle. Coniocybe.
KNAPPMAKARE, m. S. Handtverkare, som
förfärdigar med ylletråd, kamelgarn, silke eller
bomullsgarn Öfverdragna knappar. — Ss.
Knappmakar arbete.
KNAPPMAKERI, n. 3. Knappmakares
handt-verk eller skrå.
KNAPPNÅL, f. 2. Litet, i ena ändan uddigt
stift af messings- eller jerntråd, med elt i andra
ändan påsatt rundt hufvud (Knapp), och som
begagnas att dermed fästa ihop hvarjehanda
föremål, isynnerhet kläder. — Ss. K-shufvud,
-sknapp. -smaka re.
KNAPPNÅLSSTIFT, n. 5. Ett slags
knappnålar, ungefär */4 tum långa, men mycket tjocka
och med stora hufvudcn.
KNAPPRAD, m. 3. Rad af knappar på ett
klädesplagg.
KNAPPS! int. Utrop, hvarigenom betecknas,
att någonting hastigt afslås, t. ex. blomhufvuden.
KNAPPSÄF, m. sing. (bot.) En art Säf.
Scir-pus palustris.
KNAPPT, adv. 4) Så noga, så nätt, så litet,
att intet blir öfver; nätt och jemt. Det räcker
k. till. Hafva k. om lid. Det var k. tilltaget.
— 2) Allt för sparsamt. Lefva k. — 3) Med
möda, med svårighet, svårligen, nätt och jemt.
Han kan k. slå på fÖUerna. Del lönar k.
mödan. Del tror jag k. [Knapt.l
KNAPRA, v. n. 4. Äta på nagoting hårdt och
mört. K. på en skorpa, en brödkaka. —
Knaprande, n. 4.
KNARKA, v. n. 4. Freqventativ af Knarra.
Se d. o. 4. — Knarkande, n. 4. o. Kn ar
k-nin g, f. 2.
KNARR, n. sing. Se Knarrande.
KNARR, m. 2. (fam.) Knarrig menniska. En
gammal k.
KNARRA, v. n. 4. 4) Säges om ell buller,
bestående af flera korta, likformiga, hastigt på
hvarandra följande ljud, uppkommet genom den
regelbundet afbrutna tryckningen af fasta
kroppar emot hvarandra. Dörren k-r. Skon k-r. —
2) (fam.) Vara knarrig.
KNARRANDE, n. 4. 4) Ljudet, då något
knarrar. — 2) (fam.) Vresigt, ofta upprepadt
yttrande af missnöje.
KNARRIG, a. 2. 4) Som ofta och med
vresighet ger yltring af sitt missnöjda sinnestillstånd.
En k. gubbe. — 2) Som röjer, tillkännagifver ett
aå beskaffadt sinnestillstånd. K-l tal.
KNARRIGHET, T. 3. Knarrigt sinnelag, lynne.
KNARRIGT, adv. På ett knarrigt sätt, med
knarrigheL
KNARRNING, f. 2. Se Knarrande, 4.
KNASTER, n. sing. 4) Elt slags Cn
amerikansk röktobak, så kallad, emedan den i
rörkorgar (på spanska Canasla) öfverföres lill Europa.
— 2) (pop.) Dålig tobak.
KNASTRA, v. n. 4. (freqventativ af Knarra)
Säges om en* följd af oregelbundet, dock i
allmänhet tätt på hvarandra följande, korta och hårda
ljud. t. ex. af salt, som kastas i elden; äfv. om
likaledes sammansatta ljud, som höres, då man
äter på något hårdt, mört och poröst, t. ex.
skorpor. — Knaslrande, n. 4. o. Knaslrin g,
f. 2.
KNAT, m. 2. Se Knorrhane.
KNATTE, m. 2. pl. knattar. (fam.) Liten bål
punsch.
KNEK. (fam. af Kneka) Komma, vara på
k-en, i dåliga omständigheter.
KNEKA, v. n. 4. (fam., af Knä) Af
mattig-het sjunka på knä.
KNEKT, knéckt, m. 2. (tyskt ord, som
ur-sprungl. betydde Tjenare) 4) a) Simpel krigsman,
sorn strider lill fots; gemen soldat. — b) Simpel
krigsman i allmänhet (innefattande äfven ryttare
och arlillerister). — c) Krigsman, så väl hög som
låg. Säges för denna bem. i skämtsam eller halft
föraktlig mening, om oflicerare. Bli k. — 2)
Benämning på de kort i en kortlek, som visa bilden
af en krigsman. — Bildar sammansättningarna:
Hjerler-. Ruter-, Klöfver-. Spader-, TrumfknekL
— 3) Benämning på åtskilliga redskap, hvarmed
något fasthalles. t. ex. Ljusknekt, Stöfvelknekt. —
4) (skepp.) Se Krysshull. — 5) (i
stångjernssmed-jor) Träställning, som utanför härden uppbär
ändan af jernstången. — Ss. K-hor a, -lön.
KNEKTEKONTRAKT, knccklekånnlråckt, n.
3. o. 5. Se Rolekonlrakl.
KNEKTEHÅLL, n. 5. Det militära
indelningsverket i Sverige, med afseende på kneklarnes
underhåll af den i rotar indelta jorden.
KNEKTETYG, n. 5. Så kallades i allmänhet
krigarens beväring i äldre tider.
KNEKTHOP, m. 2. (förakil.) K-cn, krigsstån»
det. Kasta en in i k-en.
KNEP, n. 5. (af Knipa) Listig konst, listigt
streck. Ell full k., skadligt, förderfligl, elakt.
Bruka k. — Bildar några sammansättningar,
såsom: Krigs-, Spelknep, m. fl. — Syn. Slreck,
Spratt, Fuflens. Bugt, Krumbugt, Konster,
Fick-fack. Fukter. Funder.
Anm. Ihrt förmodar, att ordet ursprungligen
betydl sädanl Å*»q4ag, hvarmed kämpar
fordom vid brollning sökte fälla hvarandra lill
marken.
KNEPIG, a. 2. (fam.) Svår, mödosam,
besvärlig.
KNES, m. 2. Rysk adelsman af första klassen.
KNIF, m. 2. pl. knifvar. 4) Redskap eller
verktyg, beslående i allmänhet af en å ena sidan
egghvass klinga, fästad i ändan af ett skaft,
och som. af olika form och storlek, begagnas till
mångfaldiga olika behof, såsom matens
sönderskärning, då man spisar, pennformering, vid
slöjd-ning, i handlverk, o. s. v. Hvass som en k.
Stöla k-ven i någon. (Fig. fam.) Sätta någon
k-ven på strupen, bringa honom i yttersta
trångmål. — Bildar en mängd sammansättningar,
såsom: Bord-, Fäll-, Penn-, Tilj-, Förskärar-,
Trädgårdsknif, m. fl. — 2) (särskilt) Bordknif. K.
och gaffel. Ell dussin k-var och gafflar. —
Ss. K-blad, -fodral, -segg, -skaft,
-slida, -slyng.
KNIFFIL, m. 2. Ett slags fil med tunn,
knif-formig genomskärning, likasom på en knif.
KNIFHARF, f. 2. pl. — harfvar. (landlbr.)
Ett slags harf med snedt liggande, i
harfställnin-gen insatta knifvar.
KNIFSA, kni flsa, v. a. 4. (pop. o. fam.) K.
af, med knif afskära.
KNIFSMED, m. 3. Handtverkare, som
tillverkar alla slags knifvar, äfvensom bords- och
köks-gafllar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
