- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
841

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kolbotten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOL

KOL

841

KOLBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar. Ställe
på marken, som varit eller vanligen är plats för
kolbränning.

KOLBRÄNNARE, m. 5. Se Kolare.

KOLBRÄNNERI, n. 3. Yrke, hvars ändamål
är atl förvandla trä af åtskilliga sorter lill kol.

KOL BRÄNNING, f. 2. Frambringande af
brännkol, genom kolveds brännande i mila.

KOLDAM, kåMdåmm. n. sing. Stoft, dam af
lina kolpartiklar, som far upp i luften, när kol
handleras mycket, såsom i kolhus, vid skåfliug
o. s. v.

KOLE, kå le, n. sing. Se Kol, 4. d.

KOLELD, kålélld, m. 2. Eld, som
underhål-les genom brännkol.

KOLERA, koléra ell. kölera, f. sing. (grek.
Choléra) 4) Elt slags svår sjukdom, då den
sjuke på en ging plågas af häftig uppkastning
och diarrhé. Är sällan epidemisk. Kallas äfven
Gallsjuka, Puke, Kolerin, och är vanlig alla heta
somrar. — 2) Den asiatiska K-n eller, i dagligt
tal, blott K., äfven kallad Cholcra morbus: den
allmänt bekanta, förhärjande farsot, som sedan
1817 utbredt sig ifrån Ostindien till alla
verlds-delar; en epidemisk stegring af Kolerin. [-[Cho-lera.]-] {+[Cho-
lera.]+}

KOLERAFLUGA, koleradüga, f. 4. En
insekt af Sländorna, af *4 till en linies längd,
gulgrå med mörka ögon. Psocus fatidicus.

KOLERIN, - -in, f. sing. Se Kolera, 4.

KOLERISK, kolérissk, a. 2. (af grek. Chold’,
galla) Benämning på den, hos hvilken gallan bar
öfvervägande verksamhet. K-l temperament, då
man har hastiga och starka känslorörclser. eldiga
och häftiga begär. K. komplexion, då kroppen
har fina, men fasta och spända muskel- och
sensträngar, mycken retlighet, samt en ganska varm,
hastigt flytande blod.

KOLF, kåTlv, m. 2. pl. kolfvar. 4)
Tjockändan på åtskilliga föremål, t. ex. på en pil, cn
bössa, musköt, o. s. v. Har sammansättningarna
Böss-, Gevärs-, Muskötkolf. rn. fl. — 2) Den del
af ett lås, som skjutes fram och tillbaka af
nyckeln. Äfv. Låskolf. — 3) (gam. krigsk.) Klubba;
äfv. pil. — 4) (jerntillv.) Eli lill hälften i slång
ulräckt smältstycke. — B) (kem.) Ett slags
glaskärl. nedtill kulformigl med smal, lång hals,
hvilket brukas till förlag vid distillationer.
äfvcn-som vid de försök, då något flytande ämne skall
kokas.

KOLFARTYG. kåTfårlyg, n. B. Fartyg,
la-stadt med kol (trä- ell. stenkol), eller som
vanligen för sådana.

KOLFAT, kåMfåt. n. B. Stor, flälad träkorg
ulan grepe, men mcd hål upptill på hvardera
sidan, att slicka händerna i, då man bär.
Brukades ursprungligen atl bära kol uti, men begagnas
nu allmänt till hvarjehanda.

KOLFCTRKEL, kå’llvsi’rrk*l, m. 2. pl. —
cirklar. Eli slags cirkel alt mäta ut hålen på
låsbleck.

KOLFLÅS, kå’l!vlå’s, n. B. Lås med kolf
(bem. 2).

KOLFLÖTS, ka lflö’tls, m. 3. (geol.) Flöls af
stenkol.

KOLFNTNG, kå’llvninng, f. 2. (tekn.) Se
Tågning.

KOLFRÖR, kå’llvrö’r, n. B. Se Pumpstöfvel.

KOLFÅNGST, kå’lfå’nngsl, f. 3. Tillgång på
kolved.

KOLGAS, kåTgås, m. 3. (kem.) Kol i
lufl-form. Svafvelbunden k., en egen gasarl, som

luktar något likt svafvelbunden vätgas och
brinner med utveckling af svafvelsyra och kolsyra.
Foslbrbunden k., en egen, brännbar gasart, som
crhålles vid slutet af fosfors beredning.

KOLGLÖD. n. 5. pl. En hop af glödande kol.

KOLGRUFVA, f. 4. Se Stenkolsgrufva.

KOLHACKA, f. 4. Hacka, som användes att
hacka kol med vid kolmilors ulrifning, vid
jern-bruk, m. m.

KOLHUS, n. B. Hus, hvari kol förvaras vid
jcrnbruk, grufvehyltor. o. s. v.

KOLIBRI, se Colibri.

KOLIG, kåTig, a. 2. 4) Kolartad. — 2) Till
en del förkolad. — 3) Smutsad, svärtad af kol. —
4) (om säd) Sotig.

KOLIK, koli k, m. sing. (grek. Kolikd’, af
Kolon, tarm) Ett slags sjukdom, bestående i en
häftig plåga i lannarna. Bukref. [Co -.]

KOLIKTARM, kolfktarrm, m. 2. En af de
tjocka tarmarna i magen, äfven kallad Colon.
[Co -.]

KOLJA, f. 4. Ett slags mjukfenig fisk, 4 till
2 fot lång, på ryggen brunaklig, inunder hvil,
med en svarl rand på hvardera sidan. Gadus
Æglefinus.

KOLKA, kå’llka, v. n. 4. (pop. o. fam.) Dricka
begärligt.

KOLKOJA, f. 4. Liten jordkoja, som af
kolare uppföres invid en kolmila, för all deri
hvila under den tid, milan bevakas.

KOLLATERAL. källalerål, a. 4. (af lat. Con
och Lalus, sida) Stående i elt sidoförhållande,
hafvande cn sidoställning. — Kolla ler al-ar
f-vinge, sidoarfvinge. — Kolla ler a!-H nie,
slägllinie, som står i sidoförvandtskap. [Co —

KOLLATION. kållaischön, f. 3. (lat. Collalio)
4) Lätt aftonmåltid under fast lagen (hos
Katolikerna). — 2) Mållid, då hvarje gäst medför en
malrätt. — 3) Lält måltid, som gifves någon, på
annan lid af dagen, än vid middagstiden. [Co—.]
KOLLATIONERA, kållatschonéra, v. a. 4. 4)
Jemföra en afskrifl med originalet. — 2) (bokb.)
Ark för ark genomgå ell bokexemplar, för att se,
om någol felas. — Kolla l i o ner an de, n. 4.
o. Kollationering, f. 2.

KOLLEGA, kålléga, m. 3. pl. — leger. (lal.
Collega) Embeisbroder. Skrifves äfv. Collega.

KOLLEGIALKYRKA, kallegiålljyTrka, f. 4.
Domkyrka ulan biskop. [Co —.]

KOLLEGIUM, kållégiurnm, n. 3. pl. — gier.
(lat. Collegium) 4) Högre förvaltande
cmbets-verk. — 2) Benämning på högre läroverk i vissa
länder, t. ex. Amerika, motsvarande gymnasium
hos oss. — 3) a) En akademisk lärares samteliga
föreläsningar öfver en viss lärokurs. — b)
Samlingen af hvad under dylika föreläsningar
antecknas.

KOLLEKT, kållä’ckl, m. 3. (lat. Collecta
(pecunia)) 4) a) Insamling af penningar. — b)
(särskilt) Insamling af frivilliga penninggåfvor i
bäcken vid gudstjenslen (ford. äfven i båfvar). —
2) (i liturgien) Bön före episteln.

KOLLEKTIV, kålläckli v, a. 2. Som
inbegriper flera.

KOLLEKTIVGLAS, –fvglås, n. B. (opt.)
Glas, som bryter strålarna, så alt de samlas.

KOLLEKTION, kålläcktschön. f. 3. Samling.

KOLLEKTÖR, kålläcktöT, m. 3. 4)
Insam-larc, uppbördsman. — 2) Loltförsäljare.

KOLLER, kå’IIT. m. sing. 4) Yrsel hos
hästar. — 2) (fig. fam.( Sinnesyra, frånvaro af
förstånd.

406

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0851.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free