Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kollerett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842
KOL
KOL
KOLLERETT, kållerä’tt, m. 3. (fr. Colleretlc)
Fruntimmers halskrås.
KOLLETT, kållätt, m. 3. (fr. Collel) 4)
Halskrage. — 2) Ridjacka.
KOLLI, se Colli.
KOLLISION, kållischön, f. 3. 4)
Sammanstötning; tvist, strid. — 2) Tvenne krafters
verkan emot hvarandra. — 3) Säges, då tvenne eller
flera personer inlåta sig i samma företag, så att
de hindra, skada hvarandra. Råka i k. — 4)
(mor. fil.) Pliglers k., strid emellan pligter.
KOLJÉ, kålljé, m. 3. (fr. Collier)
Halskedja.
KOLLRA, v. n. 4. (fam. af Koller) Prata
eller begå galenskaper. — Kollrande, n. 4.
KOLLR1G, a. 2. 4) (om hästar) Som har
kollcrn. — 2) (fig. fam.) Icke rätt klok,
sinnes-svag. — Syn. Se Vansinnig. — Ko Ur i g hel,
f. 3. — Kollrigl, adv.
KOLLUSION, kålluschön, f. 3. Hemligt
förstånd.
KOLLÄST, kå’llä’sst, m. 3. En läst (42
tunnor) kol.
KOLMILA, f. 4. Upprest hög af kolvcd,
hvaruti kolning verkställes, under betäckning af
jord och kolslybb.
KOLMULE, kå lmüle, m. 2. pl. — mular.
En mjukfenig benfisk, af 2 fots längd, med svart
nos och mun. Gadus carbonarius. Kallas äfven
Svartsej.
KOLMÅTT, n. 5. Det kärl eller stång,
hvarmed kolskrindor justeras och pröfvas till deras
innehåll.
KOLMÄTARE, m. 5. Edsvuren tjensleman,
som mäter och kröner kolskrindor och de
målkärl, hvilka vid mätning af kol användas.
KOLMÖRK, kålmörrk, a. 2. Alldeles mörk.
K-a skogen.
KOLNA, kåMna. v. n. 4. Säges om eld, då
den slocknar, så att bränderna ligga svarta och
rökande. Elden k-r på spiseln. — 2) (fig.)
Af-minskas, aftaga, släckas. Vänskapen har k-l
emellan dem. — Kolnande, n. 4.
KOLNING. f. 2. Kolbränning. Ved Ull k.
KOLNINGSGILL, a. 4. Duglig till kolning.
K. ved.
KOLOFONIUM. –öniumm, n. sing. (grek.
Kolophonia) Stråkharts. Benämdt efter staden
Kolophon i Mindre Asien.
KOLON, kölånn, n. sing. (gram.; grek, ord)
Skiljetecken (:), som utmärker en större afdclning
af en mening, och isynnerhet alltid nyttjas, då en
persons ord anföras.
KOLONI, –ni*, f. 3. (lat. Colonia) Nybygge.
[Co -.]
KOLONIAL,–––––-ål, a. 2. Som angar, tillhör,
kommit ifrån en koloni. Brukas i åtskilliga
sammansättningar, såsom: Kolonialvaror, m. fl.
[Co -.]
KOLONIALHANDEL,–––––––ålhannd’1, m. sing.
Handel med kolonialvaror.
KOLONISERA, v. a. 4. Anlägga nybygge i
ett land; bebygga. — Kolon iser ande, n. 4.
o. Koloniser ing, f. 2. [Co—.]
KOLONIST,–fsst, m. 3. Nybyggare. [Co—.]
KOLONN, kålå nn, m. 3. (fr. Colonne, af lat.
Columna) i) Pelare. — 2) (krigsv.) Trupp,
uppställd med liten front, men mycket djup. [Co-.]
KOLONNAD, kålånnåd, m. 3. (fr. Colonnadc)
Pelargång med dubbla rader.
KOLOQVINT, –inni, m. 5. Apoteksväxt i
Orienten, isynnerhet i trakten af Döda Hafvet;
frukten, liknande ett öple, innehåller ett häftigt
laxermedel. Cucumis Colocynlhis. Kallas äfven
Sodomsäple.
KOLOQVINTPILLER, n. 3. pl. (med.)
Laxer-piller. tillredda af mcrgcn i koloqvintens frukt.
KOLORATUR,–––––-ür, f. 3. Hastig och svår
löpning i sång. [Co —.]
KOLORERA, v. a. 4. Belägga med färg.
Brukas mest i part. pass. K-de kopparstick. —
Kolorerande, n. 4. o. Kolorcr ing, f. 2.
[Co -.]
KOLORIT. —it. m. 3. 4) (mal.)
Färgblandning; verkan af färgblandningen i en målning. —
2) (fig.) Stilen hos en författare, i afseende pa
retoriska prydnader. |Co —.]
KOLORUM, kolörurnm. n. sing. (fam.) Larm,
oväsen. — Syn. Se Oväsen.
KOLOS, kå lös, n. sing. Det qväfvande os,
som uppkommer af brännkol. Taga Ufvel af sig
genom k.
KOLOSS, kålå’ss, m. 3. (grek. Kolossos) 4)
Jättestod, jättebild. K en på Rhodos. — 2) (Gg.)
Menniska med jättelik gestalt. [Co-.]
KOLOSSAL, kålåssål, a. 2. 4) Jättestor. —
2) (estet.) Som öfverstiger sin arls typ, men icke
vår föreställning om det sinliga.
KOLOXID, kå’låcksi’d, m. 3. (kem.) Kolets
lägsta syrsältningsgrad.
KOLPANNA, kåMpånna, f. 4. Kärl af
metall, som begagnas att, sedan glödande kol blifvit
deruli lagda, hålla varm, uppvärma eller koka
mat eller drfck, som deröfvcr ställes.
KOLPORTERA, kållpårrtèra. v. a. 4. I bus
och på galor kringbära varor till försäljning. —
Kolpor ler ande, n. 4. o. Kolpor ler in g,
f. 2.
KOLPORTÖR, kållpårrtö’r. rn. 3. (fr.
Cot-porleur) 4) Kringvandrande småkrämare. — 2)
En, som går omkring och bjuder ul böcker.
[Co -.]
KOLPULVER, ka’lpüllv’r, n. sing.
Pulvcrise-radt kol.
KOLRAKA, f. 4. Ett slags redskap, som
begagnas att raka kol med.
KOLRYSS, m. 2. Ell slags körredskap.
bestående af en lång och djup, af vidjor hopflätad
korg, hvaruti kol forslas. Jfr. Ryss.
KOLSANDSTEN, kålsånndstcn, m. sing. En
grå, vanligen småkornig slenart, beslående
huf-vudsakligen af qvarlskorn, sammanbundna af elt
lerigt bindemedel.
KOLSKIFFER, m. sing. (mineral.) En
hårdnad. grå lera, som innehåller jordbeck och kol,
och har skiffrig textur.
KOLSKRIFVARE, m. 5. Skrifvarc vid bruk
eller masugn, som tar emot, lemnar ut och för
räkning öfver kol, m. m.
KOLSKRINDA, f. 4. Se Kolryss.
KOLSKYFFEL, m. 2. pl. — skyfflar. Liten
skyffel af jern, hvarmcd kol uppskyfilas i en
kakelugn.
KOLSTIG. m. 2. En stig (18 tunnor) kol.
KOLSTYBB. m. sing. ell. KOLSTYBBE, n.
sing. Söndersmulade kol.
KOLSTÅNDARE, m. 5. Trattlik redskap af
förtcnnt jembleck, hvari brännvin får slå att suga
sig igenom på bottnen liggande pulveriseradl kol,
för att derigenom renas.
KOLSVART, kå’lsvårrt, a. 4. Svart som Kol.
KOLSYRA, f. 4. (kem.) Kolets högsta
syrsätt-ningsgrad. Bibehåller sig alltid i gasform. Kallas
derföre äfven Kolsyregas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
