- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
845

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kommandithandel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOM

KOxM

845

för honom. K. ul mcd litet, hjelpa sig med,
lefva af liiet. Han har svårt all k ul med
sina tankar, att uttrycka dem. — K. ur taklen,
upphöra att hålla takten. K. ur koncepterna,
se Koncept. K ur sin förvirring, bestörtning,
upphöra alt vara förvirrad, beslört. K. ur en
villfarelse, upphöra all Iro något oriktigi. K.
ur sin skuld, blifva den qvilt. K. ur bruk,
upphöra all vara i bruk. — K. vid, röra,
vidröra, t. ex.: Kom icke vid mig. Om del komme
något vid honom, om något tillstötte honom.
Se äfv. Vidkomma. — K. åstad, se
Åstadkomma. — K. al, se Åtkomma. Vilja k. ål
någon, söka att tillfoga honom ondt. Han är svår
(fam. inte god) all k. ål, är väl på sin vakt;
försvarar sig väl; låter ingen tukta sig; tål intet
skämt. Del är inte godt all k. ål, är svårt cll
få lag i, vinna, ernå. Låta k. ål sig, låta
någon nalkas sig. Hon har låtit k. ål sig, låtit
förföra sig. — K. å l betyder äfv. komma i
sinnet, i tankarna, l. ex.: När del k-mer åt
honom, så super han ulan hejd. Jag vet ej,
hvad som kom åt honom. — K. Öfver, se
Öf-verkomma; äfv. öfverraska, erlappa; äfv.
öfver-falla, angripa; t. cx.: a} K. öfver en ljuf; jag
kom Öfver honom, under del han höll på ail
bryla sig in; b) Fienden kom öfver dem helt
oberedda; en rysning, en darming, en
förskräckelse kom öfver honom. — K. öfverJns,
se Öfyerens. — V. a. Bringa, försätta i ett visst
tillstånd, orsaka, förmå. K. någon på fall, vara
orsak till ens fall. K. en af ell. ur taklen. K.
någon pä en tanka, leda, föra honom derpå.
K. en all gråta, all skralla. Hvad har k-mil
honom all falla delta beslut? — K. sig, v. r.
K. sig ell. k. sig före igen, blifva bättre,
tillfriskna. K. sig före, hämta sig, sansa sig.
återvinna fattning; äfv. repa sig, komma ur en svår
ställning, belägenhet; äfv. komma i hjclpligt goda
omständigheter, så att man kan bcrga sig. t. ex.:
En nybegynnare med Ivå lomma, händer har
icke så lätt all komma sig före. — K. sig före
med, taga sig lill, företaga, t. ex.: Han är så
slagen af olyckan, all han ej kan k. sig före
med någol. — K. sig lill atl. förmå sig lill alt,
l. ex.: Han kan icke k. sig till all arbeta. —
K. sig upp. se ofvanförc K. upp. — K. sig,
v. r. impers. Komma till, förorsakas. Del k-mer
sig deraf, all ... . — Kommande, pari,
pres. 4) Som kommer. K. och gående. K. och
farande. — 2) Tillkommande, stundande,
blif-vande. Den k. dagen. K. lider, slägten. —
Kommen, part. prel. i) Som kommit, m. m.
Han är nyligen k. — 2) Härstammande. K. af
kungligt blod. K. af folk, af god härkomst. —
3) (fam.) Illa k., illa utsatt, illa deran, i svår
belägenhet. — Af sig k., för sig k., se
Afsigkom-mcn. Försigkommen.

KOMMANDITHANDEL, kåmmanndi’thånnd’l.
m. sing. Handel, som drifves på viss ort, för en
eller flera köpmän, af en för delta ändamål der
särskilt placerad person.

KOMMANDO, kåmmånndo, n. 4. 4) Befäl,
anförande. Truppen slår under hans k. — Syn.
Se Befäl. — 2) (milit.) Befälsord, hvarigenom
tillkännagifves. alt ell handgrepp, en rörelse skall
verkställas. Exercera efter k. — 3) Mindre trupp,
utskickad för något särskilt ändamål. Ell k.
soldater. [Co —.]

KOMMANDOFLAGG, kåmmånndoflågg, f. 4.
Den dislink t ionsflagg, som en amiral för å
stor-toppen.

KOMMANDOMÅL. kåmmånndomå’l, n. 3.
Benämning på de riksärmder, konungen afgör, i sin
egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten
till iands och sjös.

KOMMANDO-ORD, kåmmånndo-örd, n. 3. Se
Kommando. 2. (Co —.]

KOMMANDOSTAF, m. 2. pl. — stnfvar. En
rikt utsirad, ungefär en fot lång staf. som
fältmarskalkar och kommenderande generaler fordom
buro, till tecken af sin värdighet. [Co —

KOMMATERA. v. a. 4. Sätta skiljetecken i
en skrift. — Komma ter ande. n. 4.

KOMMATERING, f. 2. 4) Skiljeteckens
sättande. — 2) Sättet, huru en skrift är kommaterad.
Biktig, felaktig k. [Co —.]

KOMMENDANT, kåmmänndånnt, m. 3.
Befälhafvare i stad eller fästning. [Co —.]

KOMMENDERA, kåmmänndcra, v. a. o. n.
4. 4) Föra befälet öfver, anföra. K. en trupp.
Hvem är del, som k-r? — 2) Beordra lill viss
tjenstgöring. K. en trupp lill vaklgöring i en
stod. — 3) Utsäga kommandoord. K. fyr! —
Kommenderande, n. 4. [Co—.]

KOMMENDERAD, a 2. (egenll. part, pass.)
Beordrad lill viss tjenslgöring. K. officer, soldal.
[Co

KOMMENDERI, kåmmännderi, n. 3. (hisL)
Det område, som öfverlemnades åt en enskilt
andlig ordensriddare lill förvaltning eller
förlä-ning. [Co —

KOMMENDERING, f. 2. 4) Anförande. —
2) Beordrande. — 3) Till särskilt Ijenstgöring
beordrad trupp. En k. soldater. — Har
sammansättningen ArbPtskornmendering. [Co —.]

KOMMENDÖR, kåmmänndö’r, m. 3. 4) (hist.)
Inneliafvare af elt kommenderi. — 2) Riddare i
en högre klass af en orden. [Co —.]

KOMMENSURABEL. kåmmännsuråb’l. a. 2.
Som kan mätas med samma mått. [Co —.]

KOMMENTARIE, kåmmänntarie, m. 3. 4)

Fortlöpande, lärd förklaring af en skrift genom
anmärkningar öfver särskilta ställen deri, öfver
ändamål, plan, språk, stil, m. m. — 2) (i plur.)
n) Anmärkningar öfver vissa ställen i en bok. —
b) (i ailm.) Anmärkningar vid en persons
yttranden i tal eller skrift. |Co—.]

KOMMENTERA, kåmmännlcra, v. a. 4.
Skrifva kommentarie till en bok; med upplysande
anmärkningar förse; förklara, utlägga, tolka. —
Kommenterande, n. 4. o.
Kommenle-ring. f. 2. [Co —.]

KOMMERCIEL. kåmmärrsiä’11. a. 2. Som
tillhör eller har afseende på handeln. [Co —.]

KOMMERS, kåmmä’rrs, m. sing. (fr.
Com-mcrce, af lat. Commercium) Handel,
handelsrörelse. — Brukas endast i föraktlig eller
skäml-sam mening. Hur går k-en? [Co—.]

KOMMERSA, kåmmärrsa. v. n. 4. (fam.)
Handla, köpa, schackra. — Kom mers ande, n. 4.

KOMMERSE-KOLLEGIUM,
kåmmä’rrsc-kål-légiumm, n. sing. Embetsverk. som handhafver allt
hvad som angår handeln, sjöfarten ocb näringarna
i riket. [Co — col —

Anm. Man har börjat skrifva
Kommers-kollegium; mindre lämpligi, enär e tydligt höres t
uttalet, och för öfrigt ordet Kommers i svenska
språket börjat få en mindre god betydelse.

KOMMERSERÅD, kiimmli’rrscrä’d, n. 3.
Be-nämning på de fyra högsta embelsmänncn i
kom-merse-kollcgium, näst eficr presidenten. (Co —

KOMMERSSPEL, kummä‘rrsspél, n. 3. Se*
Sällskapsspel. [Co —.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free