Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kostsamt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOS
KRA
863
KOSTSAMT, adv. På ett kostsamt sätt.
Lefva k.
KOSTYM, kåsty’m, m. 3. (fr. o. ital. Coslume)
1) (utan plur.) Olika tiders och länders plägseder,
bruk, klädedrägt rn. m., som målaren och skalden
i sina arbeten böra iakttaga. — 2) Drägt, isynn.
vid teater-representationer, maskerader, o. s. v.
[Koslum, Co -.]
KOSTYMERA, v. a. i. Ikläda en viss kostym.
— Kostymerande, n. 4. o. Kostymering,
f. 2. [Kostumera, Co —.]
KOSVAMP, m. 2. Elt slags hattsvamp, som
ätcs af kor. Boletus bovinus. Kallas äfv. Kosopp,
Koticka.
KOTA, f. 1. 4) Hvart och ett af de ben, som
utgöra ryggraden. Indelas i Hals-, Bröst- och
Ländkotor. — 2) (veter.) Den del af hästens ben,
som är emellan karleden och hofkronan. — 3)
(på jaglgevär) En sluten, härdad panna af stål
eller jern, som inskrufvas i pipan, och hvarigenom
fånghålet går.
KOTHURN, kotürn, m. 3. (grek. Kolhornos)
4) HalfstÖfvel med hög sula, som grekiska och
romerska skådespelare brukade i sorgspel. — 2)
(fig.) a) Sorgspelct. — b) Högtrafvande, pompös
stil. [Co -.]
KOTICKA, f. 4. Sc Kosvamp.
KOTLETT, kåtla tt. m. 3. (fr. Cötelelle, af lat.
Costa, refben) Ett st j eke rcfben med åtföljande
kött af kalf, får, svin &c., stekt i panna öfver
glöd. [Korllett, CoVlett.]
KOTRÄD, n. 5. Ett högstammigt träd i
Guyana, hvars saft liknar komjölk och njutcs sorn en
födande dryck af landets inbyggare.
Tabernemon-tana utilis.
KOTTE, m. 2. pl. kottar, (bot.) Benämning
på elt honhänge, då dess fjäll efter blomningen
utväxa, samt blifva läder- eller Iräartade. Åtta
barrträd hafva k-ar.
KOTTERI, kåttcrf, n. 3. (fr. Cölerie) Slutet,
förtroligt sällskap af personer, som alltid puffa för
hvarandra, och förena sina bemödanden alt arbeta
för eller emot andra, allt efter som desse stå väl
eller illa anskrifne hos dem. [Colleri.]
KOVÄNDA, v. n. 2. (sjöt.) Vända för-de-vind.
KOXA (slutet o), v. n. 4. (pop. o. fam.) Skåda,
se. K. på någon, något. — Syn. Se Se. —
— Ko æande, n. 4.
KOÖGA, f. 4. (skepp.) Se Palenlglas.
KRABAT, -åt, m. 3. (förvrängdl af Croal)
Skymford, hvilket brukas i samma mening som
Lymmel, ofla äfven skämtvis. Din k.! Betydde
ursprungl.: våldsam, men oduglig karl;
öfversit-tarc.
KR ABB, a. m. (sjöt.) K. sjö, sjögång med
höga, koria och toppiga vågor.
KRABBA, f. 4. Tiofotadt skorpdjursslägte,
liknande en kräfta, men med en bred, näsian
fyrkantig eller rund bröstdel och mycket kort buk
eller stjert, som ligger inböjd under brösldclen.
Cancer. Vanliga K-n, stor som en handlofve och
femiandad på sidorna. C. Moenas. Stora K-n,
dubbelt större och niolandad. C. Pagurus. Båda
slagen kallas äfv. Taskkräflor eller Krabbtaskor.
KRABBTASKA, f. 4. Se Krabba.
KRACK! (t. krach!) Interjcktion, hvarmcd
härmas ljudet af något, som brytes af, brakar
sönder.
KRAF, n. 5. (af Kräfva) 4) Kräfvande. För
all undgå borgenärerncs k. — 2) (fig.) Fordran,
tarf, behof. Naturens k. Tidens k.
KRAFLA, kravla, v. n. 4. (pop. o. fam.)
Kry
pa med mycken möda, släpa sig på händer och
fölter. (Fig.) K. sig fram, hjelpa sig fram med
mycken svårighet. — Kr af lande, n. 4.
Anm. Ordet torde böra anses såsom en annan
form af Kräla. Jfr. d. o.
KRAFS, kråffs, n. sing. 4) (egentl., mindre
brukl.) Frön, maskar o. d., som af höns
upp-krafsas. — 2) (fig. fam.) Hvarjehanda småsaker
utan allt värde. Del är bara k. — Syn. Plock,
Sinåplock, Skräp. Lappri.
KRAFSA, kråffsa, v. n. o. a. 4. 4) (om fåglar
och en del däggdjur) Med klorna rifva i marken
eller på ytan af en sak. Hönsen k. på
sopbacken efler mask. Hunden k-r i snön. En
hund, som k-r med foten på dörrn. Apan k-r
kastanier ur elden. K. bort, fram, se
Borl-krafsa^ Framkrafsa. K. igén, genom krafsning
fylla. K. ihop, hopsamla genom krafsning; (fig.
fam.) hopsamla smårede från alla håll. K. upp,
se Uppkrafsa. — 2) Rifva med fingerändarna på
någol. K. på dörren, för all slippa in. —
3) (fig. fam.) K. al sig, se Skrapa ål sig. —
Krafsande, n. 4. o. Krafsning, f. 2.
Anm- Förmodas vara härledl af Kvaw, klo.
KRAFT, kråffi, f. 3. 4) (i allm.) Förmåga att
verka, vare sig fysiskt eller andligt. K.
frambringar verkan. Fysiska k-er, sorn frambringa
rörclse. Organiskt bildande k-er, som
frambringa ting, försedda med organer. Andeliga k-er,
hvilka yttra sig i förmågan alt tänka, känna och
begära. Dan magnetiska, elektriska k-en.
Kroppens, själens k-er. Denna ört har slor k. all
läka sår. — 2) (i fysiken) a) Allt hvad som kan
åstadkomma en förändring hos kropparna. — b)
Det, som sätter en kropp i rörelse. K-en, som
drifver en qvarn. — 3) a) (mest i plur.)
Förmåga bos menniskan att verka i kroppsligt
hänseende. Han har slora k-er. Arbeta af alla
k-er. Använda, bruka, uppbjuda alla sina
k-er (säges äfv. i andeligt hänseende). — Syn.
Kroppskraft. — b) Förmåga att bibehålla Hfvet.
Han har ännu mycken k. i behåll och kan
lefva länge. Liderlighet har förstört hans k-er.
Delta medel ger den sjuke nya k-er. Få k-er.
Få nya k-er. — Syn. Lifskraft. — c) Andlig
förmåga (omfallande både lanke, vilja och
handling). Den öfverlägsna k-en hos denna ande
gaf revolutionen en annan riktning. — Syn.
Själskraft. — d) Stark vilja jcmtc förmåga alt
sälla den i verket. Hans regering villnar om
mycken k. — Syn. Viljekraft. — 4) Stark
verkan, eftertryck. Arbeta, skjuta på med k., med
all k. — 5) (lagt.) Förmago, verkan. I k. af
1 Kap. 20 § Missg. Balk., i förmågo deraf,
enligt dess innehåll. Dom, som vunnit laga k.
Till den k. som lag förmår. — 6) Must. Draga
k-cn ur ell ämne.
KRAFTANSTRÄNGNING, f. 2. Ansträngning
af L ro fl pr
KRAFTFULL, a. 2. Se Kraftig.
KRAFTFULLHET, f. 3. Kraft hos en
rocn-niska, i fysisk eller andlig måtto.
KRAFTIG, krulTtigg, a. 2. 4) Som har
mycken kraft. Säges både i fysisk och andlig
mening. Eli k-l folk. En k. själ, vilja, känsla.
— 2) Som ger kiafter. K. föda, soppa. — 3)
Verksam. K-t botemedel, understöd. — 4)
Eftertrycklig. K. försäkran, uppmaning. K-t
förbehåll. K. förbindelse.
KRAFTIGT, adv. 1) Med kraft, eftertryck.
K. skjuta på. K. hjelpa någon. K. uttala
sin lanka. Pä del k-asle förbinda sig, all....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
