Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kraftkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
KRA
KRA
— 2) På ett sätt, som ger krafter. En k.
närande spis. — 3) Verksamt. EU k. lidande
vnedd.
KRAFTKYRKA, f. 4. Underjordisk kyrka.
K-n i Lund.
Anm. Ordel kommer ej af Kraft, ulan af grek,
ordet Kryptii, underjordiski bvalf.
KRAFTLÖS, a. 2. 1) Ulan kraft (fysisk eller
andlig). — Syn. Svag, Mall, Maktlös. — 2) (lagt.)
Overksam, utan laga kraft och verkan. Göra
lagen k. K. dom, ’ af handling. — Syn. Se
Ogiltig.
KRAFTLÖSHET, f. 3. Egenskapen all vara
kraftlös.
KRAFTLÖST, adv. Ulan kraft, ulan verkan;
overksamt.
KRAFTORD, n. 5. Eftertryckligt ord,
uttryck, yttrande.
KRAFTSOPPA, f. 4. Soppa af godt oxkött,
sorn långsamt och länge fåll koka i blott litet
vatten.
KRAFTVUNNEN, a. 2. neulr. — et. (lagt.)
I.aga k., som vunnit laga kraft, t. ex.: Lagak-el
utslag.
KRAFTYTTRING, f. 2. Yttring, företeelse
af kraft (isynn. viljans) hos cn menniska.
KRAFVEL, m. 2. Benämning på ett slags
fordom brukliga krigsfartyg.
KRAGE, m. 2. pl. kragar. 1) Den del af ett
klädesplagg, som går uppomkring halsen. K-cn
pä en rock, en frack, en kappa, en skjorta.
Taga, flyga någon i k-en, falla honom i kragen,
för alt anfalla honom. — Bildar liera
sammansättningar, såsom: Rock-, Frack-, Kapp-,
Skjortkrage. m. fl. — 2) Se Löskrage. — 3) V1dt,
vanligen rundt stycke af kambrick o. s. v., som
fruntimmer fästa kring halsen, så alt bröst och
axlar deraf beläckas. — 4) Den del på vissa slags
stöflar (Kragslöflar), som bcläcker knäet. — 3)
Dol på vissa slags handskar (Kraghandskar), sorn
går uppom handlofven. — 6) (med.) Snanska k-en,
venerisk sjukdom, då förhuden är sa uppsvullen,
alt den ej kan dragas ned öfver ollonet. — 7)
(skepp.) Målad segelduksremsa, som fästes kring
bogsprötet, kring cn mast, en pump eller
ror-hufvudet, för atl hindra vatlnels inträngande i
fartyget.
Anm. Ordel förmodas af Ihr* ursprungligen
hafva belydl delsamma som Hals.
KRAGEBLOMMA, f. 1. örtslägtet
Chrysan-themum.
KR.AGSTEN, m. 2. (byggn. k.) En ifrån en
vägg framskjutande sten eller slock till
uppbärande af en balkong o. d.
KRAGSTÖFVEL, m. 2. pl. — stöflar.
Stöf-vel med krage (bem. 4).
KRAKE, m. 2. pl. krakar. 4) (egentl.) a)
Spenslig, afhuggen trädstam, svagt afqvistad, så
alt den längs efter är beläckt med spetsar af
grenarna. — b) Inrättning lill torkning af ärter
och bönor, bestående af en ställning, hvarpå
sådana trädstammar äro lagda ändlångs. — 2) (fig.)
a) (prov.) Öknamn på långa och magra menniskor.
Rolf Krake hade deraf sitt tillnamn. — b) (fam.)
En, sorn duger till intet; svag stackare. Säges
äfv. allmänt, i denna bem.. om häslar.
KRAKE, m. 2. pl. krakar. Ett fabelaktigt
hafsvidunder, likt en simmande ö, som omtalas i
Pontoppidans Norska Naluralhistoria. Kallades
af Isländarne Hafgufa.
KRAKEL, -kä’l, n. 3. (fam.; l. Krakcel)
Träta och slagsmål.
KRAKMANDEL, m. 2. pl. — mandlar.
Mandel i sitt skal.
KRALLA, v. n. 4. (fam.) Gå sakta och
vacklande, af brist 1 på krafter. Gubben gär än
uppe och k-r. K. sig hem, börl etc., sakta
be-gifva sig hem, <fcc. Det k-r lill, det går an. —
Kr allande, n. 4.
Anm. Ordel torde egenlligen vara detsamma som
Krafld, uppkommet deraf genom assimilation.
KRALLIG, a. 2. (fam.) Smått sjuklig,
illamående. — Krallighel, f. 3.
KRAM (a långt), a. 2. K. snö, våt och mjuk.
KRAM (a långt), n. sing. Hvarjehanda slags
varor, som tillhöra minuthandeln. (Fig. fam.)
Del är just i hans k., något som ban kan,
förslår. befaiiar sig mcd.
KRAMA, v. a. 4. Trycka med handen. K.
ens hand. K. en cilron. (Fig. fam.) Jag skall
k. honom för omaket, jag skall vedergälla
honom det. — K. ihjél, ihop, in, sönder. K.
ur, ut, se Urkrama, Utkrama. —
Kramande, n. 4.
KRAMAS.-ås, n. sing. (fam.) Se Krimskrams.
KRAMBAMBULI, krammbåmmbuli, n. sing.
Glödgadt brännvin med socker, smält i
brännvins-lågan.
KRAMBOD, f. 2. En kramhandlares salubod.
KRAMGODS, n. 3. Varugods, som tillhör
kramhandeln.
KRAMHANDEL, m. sing. Minuthandel med
hvarjehanda slags varor.
KRAMHANDLARE, m. 3. Minuthandlare,
som idkar kramhaiidel.
KRAMLA, kråmmla, f. 4. 4) Se Klamra. —
2) Ankar i byggnader.
KRAMNING, kråmninng, f. 2. Handlingen,
då man kramar.
KRAMP, kråmmp, m. sing. (af Krympa)
Sjukligt kroppens tillstånd, beslående i
musklernas eller nervernas ofrivilliga, ofta smärtsamma
sammandragning. K. i benen, i magen. — Sä.
K-slillande.
KRAMPA. kråmmpa, f. 4. 4) Litet
jernan-kar, hvarmcd tvenne trän sammanhållas. — 2)
Jernslycke. med två rätvinkliga spelsar. en i
hvardera ändan, hvilka inslås i clt trä, för alt i
öppningen emoltaga en kolf eller regel.
KRAMPAKTIG, KRAMPARTAD, a. 2. Som
liknar kramp. — Krampaktig hel, f. 3.
KRAMPDRAG, n. sing. Se Kramp.
KRAMPFISK, m. 2. Se Darr-rocka.
KRAMPFRÖ. n. sing. eller
KRAMPRÄTT1KA, f. 4. En art Rätlika, i
åkrar bland korn, med gula blommor. Dess frön
tros förorsaka krampsjuka. Raphanus
Rapha-nistrum.
KRAMPHOSTA, f. 4. Hosta, förenad med
kramp.
KRAMPSILL, f. 2. Soltorkad sill.
KRAMPSJUKA, f. sing. Se Dragsjuka.
KRAMPSTILLANDE, a. 4. (med.) Som
stillar kramp. K. medel.
KRAMPSTÅL, n. sing. Ett slags med
mycken konst sammanlagdi stål.
KRAMSFÅGEL, kråmms–, m. 2. pl. —
fåglar. (t. Krammetsvogel) Vanlig ätbar småfågel,
såsom snöskator, sidensvansar, m. fl.
KRAMVARA, kråmvåra, f. 4. Sådan slagg
vara, som tillhör kramhandeln.
KRAN, m. 2. Maskin, hvarigenom svåra
tyngder lyftas, och som begagnas lill all lasta
varor ur och i skepp, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
