Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kranbalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRA
KRE
865
KRANBALK, m. 2. (skepp.) En på hvarje
sida om förstäfven, Öfver bogrelingen, snedt
fasl-buliad bjelke, i hvars ända äro skifgalt för
ankarets kallning.
KRANBALKSVIS, adv. (sjöt.) Säges om ett
utomhords varande föremåls läge, då det synes i
riktningen af någondera kranbalken.
KRANBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. Bjelke,
hvarigenom en kran kan vändas åt alla sidor.
KRANHJUL, n. 5. Hjul, hvarmedelsl
hjulstocken i en kran kringdrifves.
KRANIOLOG, - - ålå’g, m. 3. En, som är
kunnig i kraniologien.
KRANTOLOGI, –ålåjf, f. 3. (af grek.
Kra-nion. hufvudskål) Läran om utrönandet af själens
egenskaper efter hufvudskålens olika form.
KRANK, krånngk, a. 2. (lam.; tyskt ord)
Illamående, opasslig.
KRANKHET, f. 3. (föråldr.) Sjukdom.
KRANLINA, f. 1. Lina, tillhörande en kran,
hvarmedelst tyngder lyftas.
KRANPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift för
begagnande af en kran.
KRANS, krånns, m. 2. i) Krctsformig fläta
af blad eller blommor. Bära en k. pä hufvudel.
Belönas med en k. Se Brud-, Bröllops-,
Blomster-, Eklöfs-, Segerkrans, m. fl. — 2) Figuren
på tvenne kort i cambioleken; äfv. hvarje af dessa
kort. — 3) Kretsformig valk, som lägges på
huf-vudet, att bära bördor på. — 4) Kretsformig,
stoppad eller med luft uppblåst persedel, alt sitta
på. — 5) Hvad som ringformigt går ulomkring
elt föremål, t. ex. periferien på vattenhjul,
skif-vor, rullar. — 6) Den öfre betäckningen på ett
föremål, isynn. då den är rund. K-en pä en
mur, en brunn, en-spisel, pä pelare, skåp, o.
.s. v. K-en på en varggrop, öfra timringen
deraf. — 7) (skepp.) Sammansplissadt tåg, som
brukas lill hindrande af skamfllning. — St.
K-flä-lare, -flälerska, -flätning, -formig.
KRANSA, v. a. 4. 1) Se Bekransa. — 2)
Förse med krans. — Kransande, n. 4.
KRANSH1RS, m. sing. En art Hirs, med 4
småax i krans. Panicum verticillatum.
KRANSLIST, f. 3. (byggn.k.) List, som
bildar en krans på ett föremål.
KRANSNTNG, f. 2. Handlingen, då man
kransar.
KRANSORMBUNKE, m. 2. pl. — bunkar.
K-kar, ett slags ormbunkar med trind, pipig ell.
ihålig stam, merendels med flera kransar af smala
grenar och med frukta* i toppen.
KRANSTEGE, m. 2. pl. — stegar. 1) Stock
ined pinnar alt stiga på. — 2) (mek.) Vind, som
liknar en slege.
KRANTALJA, f. 1. 4) Talja, som tillhör cn
kran. — 2) Se Kallblock.
KRAPP, m. sing. i) Apoteksväxt af fam.
Rubiaceæ, hvars rot begagnas i medicinen och
till färgning. Rubia tinctorum. — 2) Det röda
färgstoftet af nyssnämda rot. Färga med k.
KRAPPRÖDT, n. sing. Den röda färgen af
krapp.
KRAS, s. oböjl. (af Krossa) Brukas endast i
uttrycken: Gå i k., krossas; slå i k., slå sönder
i stycken. (Ordspr.) Lycka och glas gå snarl i
k., lyckan är ovaraktig. — Inl. Härmar ljudet
af något, som krossas. K.! låg glaset i stycken
på gnlfvel.
KRASA, v. n. 4. 4) Äta på något saftigt af
tät och köttig textur, t. ex. äplen. Hör, hur han
k-r! K. sö nder. — 2) Gifva sådant ljud ifrån
sig, vid ätning. Äplet k-r mellan tänderna. —
K ra sande, n. 4. o. Krasning, f. 2.
KRASCHAN, -ån, m. 3. (fr. Crachal)
Kom-mendörstecken. [Crachan.]
KRASLA, kråssla, v. n. 4. (fam.) Se Hängla.
K. sig fram, med möda och svårighet hjelpa sig
fram, hur man kan.
KRASLARE, kråsslare, m. 5. (fam.) 1)
Kras-lig menniska. — 2) Stackare. — Äfv. Krasslare.
KRASLIG, kråssligg, a. 2. (fam.; egenll.:
som lätt kan krossas) 4) Som har svag hclsa. —
2) Illamående, lindrigt sjuk, opasslig. — Äfv.
Krasxlig.
KRÅSLIGHET, kråssligghét, f. 3. (fam.) 4)
Svag helsa, sjuklighet. — 2) Illamående,
opasslig-hel. — Äfv. Krasslighcl.
KRASSE, m. sing. (bot.) 4) Örtslägtet
Lepi-dium. — 2) (särskilt) En art deraf, hvilken
begagnas som salad. L. sativum. — 3) Indiansk
K-, köksväxt, ursprungligen ifrån Peru, hvars
ampra frukt inlägges med sall och ättika till
salad. Tropæolum majus.
KRATER, kråCr, m. 2. o. 3. pl. kratrar o.
kralerer. (grek. Kralär, bägare) Den öfra,
traltformiga öppningen på elt eldsprutande berg.
KRATS, kråtts, m. 2. 4) Verktyg alt kratsa
med. — 2) Dubbelkloig skrul, hvarmed ell gevär
plundras; äfv. grof sådan skruf, hvarmed djur
utdragas ur lyor och gryt. — 3) Se Kralsborste.
KRATS, krålls, n. sing. Hvad som af- eller
utfaller vid kraisning.
KRATSA, kråltsa, v. a. 4. 4) Med något
skarpt, bvasst och sträft borttaga små delar ifrån
en yla. — K. upp, se Uppkralsa. — 2) Med
krals eller kralsborste rengöra. K. lös, lossa
genom kratsning. K. ut, se Ulkralsa. —
Kratsande, n. 4.
KRATSBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Litet
verktyg af tunn messingstråd eller af jerntråd,
som i vissa fall användes lill polering.
KRATSCH, kråtlsch! Interjeklion, hvarigenom
härmas ljudet af något, som går i kras.
KRATSNING, f. 2. Förrättningen, då man
k rat sar
KRATSTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. Se
Kardlistel.
KRATTA, f. 4. (fam.) Dålig märr.
KRATTA, f. 4. Se Harka.
KRATTA, v. a. 4. Se Harka, v. a. —
Krattande, n. 4. o. Krattning, f. 2.
KRATTARE, m. 3. En, som krallar.
KRAVALL, -åll, m. 3. (t. Krawall)
Gatupp-lopp af det lägre folkel. Ordet bar nyligen
börjat brukas i tidningsstilen.
KRAVEL, kråv’1. (Skepp.) Bygdl på k.
säges ell fartyg vara, då kanterna af dess
bordlägg-ningsplankor ligga invid hvarandra och formera
nåt, som äro fyllda med dref och betäckta med
beck.
KRAXA, v. n. 4. Säges om korpens och vissa
andra fåglars läten. — Kraxande, n. 4.
KREATUR, –ür, n. 5. (lat. Crealura, af
Crcare, skapa) 4) (egentl.) Skapad varelse. Har
i bibeln denna bem. — 2) Djur. K-en på
marken. — Brukas af bondfolk vanligen i mening
af nötboskap och hästar, samt uttalas af dem
KriTl’r. — 3) (fig. fam.) Menniska, som liknar
ett oskäligt djur. — 4) (fig.) Blindt verktyg.
Maklens k. [Cre —
KREATURSMARKNAD, - - ürsmårrknadd,
m. 3. Marknad, der isynnerhet nötboskap hålles
till salu. Skeninge k.
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
