- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
871

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Krokna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRO

KRO

871

KROKNA, v. n. 4. Blifva krokig. —
Krok-nan de, n. 4.

KROKODIL, –H, m. 3. 4) Elt slägte af
Ödlorna, med plattad stjert, rygg och svans
bc-täckta med hårda fjällskal, buken med släta fjäll.
Crocodilus. Till detta slägle höra den egentliga
Krokodilen, Gavial, Kajman och Glasögonkajman.
— 2) Den allmännaste arten af förenämde slägtc,
30 fot lång, med 6 rader fyrkantiga fjällplåtar
långsåt ryggen, en bcnartad sköld på hufvudet,
munnen försedd med 60 till 70 länder. C.
vul-garis. [Crocodil.]

KROKODILTÅRAR, - - fltårarr, m. 2. pl.
(fig.) Gräla k., hyckla sorg, i afsigt att bedraga.

KROKREFFLAD, a. 2. Så kallas en
reffel-bössa, då rdllorna gå rundt om, ej rakt fram i
pipan.

KROKSABEL, m. 2. pl. — sablar. Sabel
med krokig klinga.

KROKSKÖLD. m. 2. Ett slags fordom
bruklig bugtig sköld af lätt trä, ulliålkad och med
läder Öfverdragen.

KROKTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Krokig
tång.

KROKVÄG, m. 2. 4) Väg. som gör en krok,
i jemförelse med en annan, och således är längre.
Taga en k. — 2) (fig. fam.) Omväg, omsvep. Gä
k-ar, bruka omsvep, omvägar, list och konster.

KROLLHÖNA, krå’llhö’na. f. 4. Elt slags
höns med krusiga fjädrar och spräckliga. Gallus
crispus. Kallas äfv. Purrhöns.

KROLL-LILJA. f. 4. En art lilja, hvars
rödspräckliga blommor hafva tillbakaböjda kronblad.
Lilium Martagon.

KROM, sc Chrom.

KROMA SIG, krå ma, v. r. 4. (af Krum) 4)
(om häslar) Kröka halsen på ett sätt, som ger ett
stolt utseende. — 2) (fig. fam.) Visa sig stolt. —
Syn. Se Brösta sig.

KROM ATI K, KROMATISK, se Chromalik,
Chromalisk.

KROMGÄDDA, kramjädda, f. 4. (af Krum)
Kokt gädda, serverad hel och upplagd i ring på
fatet.

KRONA, f. 4. (lat. Corona) 4) Kransformig,
vanligen med ädla stenar och perlor smyckad
huf-vudprydnad af guld eller silfvcr, som regerande
ocb furstliga personer vid högtidliga tillfallen bära
på hufvudet eller eljest föra i sina vapen, till
tecken af sin värdighet. Man har sålunda
Kcj-sar-, Konunga-, Hcrligkrona. Brukas äfven af
högre adeln i vapen. Man har således grefiig och
friherrlig krona, m. m. Bära en k. Sälla cn
k. på hufvudet. (Fig.) Sälla k-n på ver kel,
fullborda det. —,2) (fig.) a) Regeringen i en stat.
Han fråntog honom k-n. Slräfva, fika efter
k-n. Afsäga sig. nedlägga k-n. Förlora k-n.
Arfvinge till k-n. Sälla k-n på ens hufvud,
förläna honom regeringen. — b) Stat, styrd af en
konung eller kejsare. K-n Sverige. Dc
nordiska k-norna. — c) Renämning på sialen, det
allmänna, i motsats till undersålerna. K-ns
em-belsmän, rättigheter, gods, jord, inkomster.
Kongl. Maj:l och K n. Tjena k-n. — 3)
(fordom) a) Tonsuren på de andliges hufvuden. —
b) Prydnad i form af krona, som fordom mör
ägde rätt att bära. Deraf ännu: — 4) Prydnad
i form af krona, sorn cn brud på sin bröllopsdag
äger rätt alt bära, då hon som mö träder i
brudstol. Brudkrona. — 5) (fig.) Säges om person
eller sak, som är den förnämsta i sill slag, cn
prydnad för de Öfriga af samma slag. Hon är

cn k. för sill kön. Han är en k. för bönder.
Han dr k-n för hela slåglen. Brukas äfven
skämtvis, då man vill berömma, smickra någon,
t. ex.: Du är en k., som så vänskapsfultt hjelpt
mig i denna sak. — 6) Den uppslående delen
af en infattad ädelsten. — 7) Det öfversla af
något. K-n på hjorthorn. K-n på en land, den
del deraf, som är uppom tandköttet. K. på elt
träd, grenarne’ på ell träd, då de högt upp på
stammen utgå ål alla håll och bilda liksom en
löfkrona. K-n på en tornklocka, öronen på
densamma. K-n i en häslhof, öfra randen af
hornväggen deri. K-n på en tryckpress, tvärslå. som
upptill sammanbinder ståndarne deri. — 8) En
del på en press-skruf. — 9) a) Ett slags
guldmynt i Gustaf I:s och Erik XlV:s lid. — b) Ett
af Carl Xll:s mynttecken. — c) Ett engelskt
guldmynt = 5 sh. slerling. — 40) Den sidan på
svenska kopparmynt, som är försedd med konungens
bild eller namnchiffer. K. och klafve ell. K.
och vase, ett slags enkelt spel emellan två
personer, då den ene uppkastar en slant i luften,
och den andre gissar, innan den faller till
marken, om den kommer alt visa krona eller vase.
— 44) (skepp.) a) Se Ankarkrona. — b) Ell
slags förbindning af lågparlerna i toppen af en
knop. — 12) (astr.) Norra k-n, en sljernbild nära
Bootes. Södra k-n, en sljernbild nedanom
Skytten. — Ss. Kr on formi g.

KRONÄRFVINGE, m. 2. pl. — arfvingar.
Se Tronarfvinge.

KRONRAKBLSE, m. 3. Elt slags
mandelbakelse i form af krona.

KRONBECK, n. sing. Bästa sorten beck.

KRONBLAD, n. 3. (bot.) Blad på en
blomkrona.

KRONDUFVA, f. 4. En ostindisk dufva, stor
som en kalkon, gråblå, med långa ben och cn
fjäderbuske nå hufvudet. Columba coronata.

KRONDaRE, m. 2. pl. — dårar, (fam.) Högst
dåraktig menniska, erkenarr.

KRONGLAS, n. sing. En sort ganska fint,
klart kristallglas.

KRONGULD, n. sing. Guld, som haller 48
karat 4 grän, med 2 gräns remedium ocb legeradt
med silfver.

KRONHJORT, m. 2. En art af hjortsläglef,
stor som en liten häst, men smalare och af
rödbrun färg, vintertiden mera grå, med slora,
frin-da, åt framsidan gieniga horn. Honan kallas Hind.
Cervus Elaphus.

KRONHJUL, n. 3. Se Kamhjul.

KRONILL, kråni II, f. 3. En buskaktig ört på
Gottland. med gula blommor. Coronilla Em<rus.

KRONISK, krå nissk, a. 2. (af grek. Chronos,
tid) 4) Som sker, infaller på vissa lider. — 2)
Långvarig, ihållande. Säges isynn. om sjukdomar.
Skrifves äfv. Chronisk.

KRONJUVEL, kronjuvel, m. 3. Se
Riks-klenod. ,

KRONLILJA, f. 4. Ell Örlslägte af Liljorna.
Fritillaria.

KRONMOSSA, f. 4. Ett moss-slägte.
Te-traphis.

KRONO, gam. böjd kasus af Krona. Brukas
i kameralstil, om jord och hemman, adjektivt, och
betyder då: kronan tillhörig, t. ex.: Del
hemmanet är k. Göra ell hemman Ull k.

KRONOALLMOGE, m. sing. Allmoge, som
siller på kronohemman.

KRONOALLMÄNNING, m. 2.
Allmännings-skog, som tillhör kronan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0881.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free