Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kroppdufva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRO
KRÜ
873
8) (fam. skämtv.) Menniska. En lustig k. Jag
är inte k. alt kunna öfvertyga honom derom,
förmår ej Sec.— Ss. E-sbeska ffenhet, -s dr l,
•sfel, -slängd, -srörelse, -sskapnad,
-ssmärla. -s stor lek.
KROPPDUFVA, f. 4. (t. Kropflaube, af Kropf,
kräfva) Elt slags dufva med mycket slor kräfva.
Columba gutturosa.
KROPPERT, krå’ppärrl, f. 2. (t. Kropfer) Se
Kroppdufva.
KROPPKAKOR, f. 4. pl. Elt slags
mattillredning af hackadi kött och fläsk, hvilket
blandas tillsammans med mjöl och vatten, hvarefler
af massan formas bollar, som kokas. — Ordet är
beslägladt med det i Vestergölland brukliga
Kropp-ningar, k limpar i soppa.
KROPPSARBETE, n. 4. Arbete, som förrättas
med kroppens lillhjelp (i motsats till Själsarbete).
KROPPSBILDNING, f. 2. En mennisko- eller
djurkropps yttre bildning, gestalt.
KROPPSBYGGNAD, m. 3. En mennisko-eller
djurkropp med afseende på beskaffenheten och
dimensionerna af dess särskilta delar. En slor,
jällelik. liten, svag, klen, slark k.
KROPPSFÖRFÅTTNING, f. 2.
Kroppsbe-skaffenhct.
KROPPSKRAFT, f. 3. Kraft, som tillhör
kroppen. Brukas mesl i plur. Stora k-er.
KROPPSLIG, a. 2. t) Sorn har en kropp.
Gud är icke k. De k-a. varelserna. — Motsats:
Andlig. — Syn. Materiel, Sinlig. — 2) Som
tillhör, har afseende på kroppen. K. njutning,
smärta. K-l stra/f. — Motsats: Andlig. — Syn.
Lekamlig.
KROPPSLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
kroppslig, kroppsligt väsende. — Motsats:
And-lighet. — Syn Lekamlighet.
KROPPSLIGT, adv. På ett kroppsligt sätt, till
kroppen. I kroppslig, lekamlig måtto. K. straffa
någon. En ande, som k. uppenbarar sig för
någon. K. njuta. — Motsats: Andligen,
Andligt. — Syn. Lekamligen.
KROPPSPLIKT, f. sing. Se Kroppsslraff.
KROPPSSTRAFF, n. 6. Straff, som medför
kroppslig smärta.
KROPPSSTYRKA, f. sing. Inbegreppet af
kroppens krafter.
KROPPSSTÄLLNING, f. 2. 4) Människo-
kroppens naturliga bildning i afseende på mått
och symmelri. — 2) Den ställning, det läge, hvari
en mcnniskas kropp för ell visst ögonblick
bcfin-nes. — Syn. Attityd.
KROPPSVÄRME, m. sing. Se Ufsvärme.
KROPPSÖFNING, f. 2. Öfning i någon
kroppslig färdighet.
KROPPÅS, m. 2. Se Takås. — Ordet
kommer af Kropp, det öfversta af något, och Ås,
trä, bjelke.
KROSSA, v. a. 4. 1) Genom en slor tyngd,
häftig tryckning eller våldsam stöt upphäfva
sammanhanget emellan ett föremåls delar, så alt det
utplattas eller söndras i många delar. Muren föll
ned och k-de honom. K. en insekt med foten.
K. drufvor i en press. — 2) (fig.) Tillintetgöra,
förstöra, förderfva. K. en fiende. K. ens lycka.
Delta slag k-de hans hjerla, gaf honom en
dödlig hjertesorg. — Bros sande, n. 4. o.
Kross-ning, f. 2.
KROTONSLÄGTET, n. sing. def. (bot.) Ett
Växtslägle af Knölfruktfamiljen. Croton.
K RUBB A, f. 4. Foderrummet längst fram i
en stallspilla.
KRUBBITARE, m. 8. 4) Häst, som har den
ovanan att bila i krubban. — 2) (fig. fam.)
Gammal k., snål gubbe.
KRUBBITNING, f. 2. Ovanan hos en bäst
all bila i krubban.
KRUCIFIX, –fix, n. 3. o. 8. (af lat. Cruci
fixus, korsfäst) Kors med Christusbild.
KRUDITET, –ét, f. 3. (med.) K-er, osmälta
ämnen i magen och tarmkanalen.
KRUKA, f. 4. 4) Rundt, mera högt än bredt,
på midlen bukigt, upp- och nedåt någol
afsmal-nande kärl af lera eller sandsten, med tvenne
öron, ett på hvardera sidan, samt upptill öppet och
ulan lock. För öfrigt af olika form. En k.
vallen, dricka. Sälta en växt i k. (Ordspr.) K-n
går så länge till brunnen, Ulls hon spricker,
när man ofta återfaller i samma fel, blir det till
slut ens undergång, olycka; äfv. när man allt för
ofla utsätter sig för en fara, råkar man slutligen
i olycka. — Har sammansättningarna Vatten-,
Dricks-, Olje-, Blomsterkruka, m. fl. — 2) (fig.
fam.) Feg stackare, pullron, hare.
KRUKA, f. 4. (lat. Curuca) Ett slags fågel.
KRUKMAKARE, m. 8. Handlverkare. som
tillverkar allehanda slags slenkärl. — S».
Kruk-makararbele, -handlverk, -kons l,-ugn,
-vara.
KRUKMAKARGODS, n. sing. 4) Det ämne,
hvaraf krukmakare göra sina arbeten. — 2)
Hvarje-handa slags krukmakarvaror.
KRUKMAK ARLERA, f. sing. Benämning på
del slags lera, som begagnas till förfärdigande af
krukkärl. Är af två slag: Eldfasl K. och
Smäll-bar K.
KRUKMAKARSKIFVA, f. 4. Det slags
maskin. hvarpå krukkärl svarfvas.
KRUKRUSSIN. n. 8. En sort russin,
af-plockade och torkade qvarsittande på stjelken,
hvilka läggas i krukor eller lådor och sålunda
för-sändas.
KRUKÖRT, f. 3. Se Käringkruka.
KRULL, ell. KRULLTOBAK, m. sing. Dålig
tobak.
KRULLA, v. a 1. Göra krullig. — K. sig,
v. r. Kröka sig och blifva krullig.
KRULLIG, a. 2. Krökt i cirkelform
upp-eller nedåt.
KR ULLHÖNA, se Krollhöna.
K RUM. krümm, a. 2. Krokig.
KRUMBUGT, m. 3. 4) Krökning. hugt (I
språng). Säges om hundar och andra djur. Göra
k-er. — 2) (fig. fam.) Listig omväg, undflykt,
omsvep.
KRUMBUGTA, v. n. 4. 4) Löpa i
krumbug-ter. — 2) (fig. fam.) Bruka knep och konster,
gripa till undflykler, nyttja omsvep.
KRUMCIRKEL, krümmsi’rrk’l, m. 2 pl. —
cirklar. Cirkel med krökta ben och trubbiga
spetsar, hvarmed diametern af cylindrar och
andra runda kroppar uppmätes.
KRUMELUR, - - ür, m. 3. (fam.) Krokig släng.
KRUMHORN. n. 8. Ett slags numera
för-åldradl biåsinstrument af trä. nedtill krökt i en
halfcirkel, med 6 ljudbål på öfra sidan och på den
nedra ett för tummen.
KRUMHULT, n. 8. (skepp.) 4) Krokigt trä,
knä. — 2) (i plur.) Mörka vrår.
KRUMHULTSGAST. m. 2. (skepp.) Sjöman,
som håller sig undan, när någol är alt göra.
KRUMMEJSEL, m. 2. pl. — mejslar. Elt
slags krokig mejsel.
KRUMPEN, a. 2. neutr. — el. 1) Krökt
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
