Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Krumpenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
RRU
KRÜ
genom nervernas sammandragning. — 2)
Hop-krympt, skrumpen.
KRUMPENHET, f. 3. Egenskapen att vara
krumpen.
KRUMPNA. v. n. 4. Blifva krumpen.
KRUMSPRÅNG, n. 5. 4) Spräng i krok.
Hundens, hästens k Göra k. af glädje. — 2)
(fig. fam.) Omsvep, undflykt.
KRUMSTAF, m. 2. pl. — stafvar. Sä kallas
biskopsstafven, emedan den har en krok eller krycka
i öfra ändan.
KRUMTARM, m. 2. En af tarmarna i magen.
KRUMTIMMER, n. 5. KRUMTRÄ, n. 4.
(skepp.) Krokigt trä, knä.
KRUS, n. 5. I. Rundt drickskärl af stengods
eller porslin, uppifrån ända ned jemnljockt, öppet
upptill och utan lock. Etl k. öl.
KRUS, n. sing. II. 4) Hvad som är krusadt eller
krusigt. Brukas i denna ordets egentliga bem.
numera föga. — 2) (fig.) Krusande. Ej lycka om
k. Ulan k.
KRUSA, v. a. 4. Göra krusig. K. hår.
manschetter. K.* i kanterna. En sakta väderpusl
k-de vattenytan. — V. n. (fam.) 1) På clt
tvunget och ceremoniöst sätt visa sig artig, höfiig,
ödmjuk, o. s. v. K. för någon. K. för de rika.
Lål oss inte k. K. med någon, behandla
honom med efterlålcnhel. K. med någol, af
efler-låtenhet o. s. v. gerna undvika något. — 2) Göra
svårigheter vid någol. Han k-ar för all göra
det. Jag k-de inte för alt säga honom
sanningen. — Syn. Draga sig (för någol).
KRUSANDE, n. 4. Handlingen, då man
krusar (både för v. a. och v. n.).
KRUSARE, m. 5. En, som är böjd för all
krusa.
KRUSBJÖRN, m. 2. (fam.) Sc Krushufvud,3.
KRUSBRÖD, n. 5. Ett slags krusadt
bakverk.
KRUSBÄR, n. 5. Dct ludna, allmänt kända
bäret af:
KRUSBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Bärbuske af fam. Ribcsiæ. Bibes grossularia.
KRUSERA. v. a. 4. Göra krusig. —
Kruseran de, n. 4. o. Krusering, f. 2.
KRUSERLIG, a. 2. 4) Som är mycket böjd
för alt krusa. — 2) Som röjer sådan böjelse. —
Kruserligt, adv.
KRUSERLIGHET; f. 5. Kruserligt skick,
väsende. uppförande.
KRUSFLOR. n. sing. En lätt, genomskinlig
och krusad väfnad af finaste silke. — Syn. Krepp.
KRUSHUFVUD, n. 4. pl. - hufvuden. 4)
Krusigt hufvud. — 2) Person med krusigt hår. —
3) (fig. fam.) a) Besynnerlig menniska, full af
infall och nycker. — b) En. som krusar myckel.
KRUSHÅRIG, a. 2. Som har krusigt här.
KRUSIG, a. 2. Säges om hår o. d., som är
vridet i spiralform. K-l hår.
KRUSIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
krusig.
KRUSJERN, n. 5. Friserjern, hvarmcd hår
krusas.
KRUSKAM, m. 2. pl. — kammar. Se
Friser kam.
KRUSKÅL. m. sing. En artförändring af den
Allmänna Kålen, med krusiga blad. Brassica
crispa.
KRUSLAF, m. sing. Ell slägle af Lafvarna.
Celraria.
KRUSMAKARE, m. 5. (fam. skämtv.) En, som
krusar myckel,
KRUSMOSSA, f. 4. Ett slägte af Mossorna.
Ulota.
KRUSMYNTA, f. sing. En art af örtsiägtet
Mynta, med rödlctta blommor. Mentha crispa. —
Ss. Krusmynlsprit. -le. -vallen.
KRUSMYNTOLJA, f. 4. Eterisk olja, som las
af Krusmynla.
KRUSMNG, f. 2. 4) Sc Krusande. — 2)
Dct krusade på en sak.
KRUSPINNE, m. 2. pl. — pinnar. Träpinne,
som af perukmakare brukas till krusande af hår.
KRUSSAM, a. 2. Se Kruserlig.
KRUSSALAD, krüssållat, m. sing. En
artförändring af Salad-Laktuk. Lacluca crispa.
KRUSTAGEL, n. 5. Krusigl tagel.
KRUSTISTEL, m. 2. pl. — tisllar. En
tistelart, i åkrar, med röda blommor och i brädden
krusiga blad. Carduus crispus.
KRUSTÅTEL, m. sing. En tvåårig gräsväxt,
på torra fält. Aira flexuosa.
KRUT, n. sing. (af t. Kraut, ört) 4)
Pulver-formig blandning af salpeter, kol och svafvel. som
exploderar, dä minsta gnista faller derpå, och
användes lill laddning i alla slags eldgevär. Kulor
och k. (Talesätt) Han dr som k., myckel häftig,
reilig. Icke vara värd etl skoll k., duga till
ingenting. Kosta k. på döda sparfvar. göra
ändamålslösa utgifter. Han var icke med, när
k-l uppfanns, är ganska inskränkt, dum. — •)
(Ordspr.) Ondt k. förgås ej, (egenll.: ogräs är ej
lätt alt utrota) det onda varar i evighet; de elaka
äro scglifvadc. — Ss. K-dam, -fjer din g.
-kärl,-laddning,-magasin,-pung, -
till-vcrkn in g, -tunna.
KRUTBRUK, n. 5. Ställe, inrättning, der krut
tillverkas.
KRUTBRÄNNARE, m. 5. 4) En. som
Inverkar krut. — 2) Tvåårig växt på Goltland: har
ljusrödt blomax med svartbrun spets. Orchis
uslulata.
KRUTDURK, m. 2. Förvaringsrum for krut,
på fartyg.
KRUTGUBBE, m. 2. pl. — gubbar, (fam.)
Struntgubbc. — Härleder sig af l. Kraut. ört,
och betydde ursprungi.: Gubbe, som gick
omkring och sålde hvarjchanda mcdikamenter och
pulver.
KRUTHUS, n. 5. Enkom bygdt hus. alt deri
förvara krut. — I samma mening brukas äfv.
ordet Krulhvalf.
KRUTKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. 4)
Se Krutdurk. — 2) Nedersta delen af en
böss-pipas lopp, der krutskottet inlägges.
KRUTKORN. n. S. Liten partikel af krut.
KRUTKORMNGSSÅLL, n. 5. Såll, hvarmed
krut kornas.
KRUTLÄSKARE, m. 5. Sc Kasedun.
KRUTMÅTT, n. 5. Mått, som begagnas lill
krut laddningens afmälande för bössor.
KRUTPROF, n. 5. Probering af kruts
godhet ellpr styrka.
KRUTPROFVÅBE, m. 5. Verktyg,
bvarme-delst krut profvas.
KRUTQVARN, f. 2. Se Krutbruk.
KRUTRÖK, m. sing. Rök af krut,
isynnerhet i fält. (Fig. fam.) Lukta, osa k-cn, \ara
med i krig. Han har ännu icke osal k-en.
KRUTSATS, m 3. Sats af ingredicntierna
till krut, vid tillverkning deraf.
KRUTSLANG A, f. 4. En omkring ’/. tum
bred slang, sydd af lärft eller läder och fylld med
krut, fur alt begagnas lill minors antändning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
