Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kupunge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882
KUP
KÜS
KUPUNGE, m. 2. pl. — ungar. Ett slags
snäcka. Turbo littoreus.
KUR, m. sing. I. (fr. Cour, hof) Uppvaktning
vid hofvet eller hos en förnäm, en förman. Göra
någon sin k., göra uppvaktning bos någon; äfv.
söka vinna ett fruntimmers ynnest. [Cur.]
KUR, m. 3. II. (lat. Cura, skötsel) 1)
Läkarevård. — 2) Botningssätt. En svår, lätt,
lycklig k. — Har sammansättningarna: Brunns-,
Svält-, Druf-, Häslkur, m. fl. [Cur.]
KUR, m. 2. III. (af Kura, II) 1) Litet ifrån
en vägg utskjutande regntak. En k. öfver
ingången lill ell hus. — 2) Betäckning af läder
öfver en vagn. K. på en vagn. — Syn. Sutflett.
— 3) Se Vaktkur.
KURA, v. n. i. I. (fam.; af fr. Cour) Göra
sin kur hos någon. K. hos sina förmän. —
Kurande, n. 4.
KURA, v. n. 1. II. (fam.) Ursprungl.: Huka
sig ned och gömma sig. Deraf leken K. gömma
(i äldre språket K. och gömma), då de lekande
gömma sig i vrår och vinklar, under det den,
som skall leta rätt på dem, står bortvänd eller
på ett ställe, der han ej kan se dem. Sitla och
k., sitta aflägse för sig sjelf, utan att deltaga i
sällskapet. Silla hemma och k., sitta hemma
för sig sjelf, ej söka sällskap. — Kur ande,
n. 4.
KURAGE, se Courage.
KURANT, a. 1. (fr. Couranl) Löpande,
gångbar. — S. Löpande, gångbart mynt. [Cu—.]
KURATEL, se Curalel.
KURATOR, se Curalor.
KUR BETT, kurrbä’tt, m. 3. (fr. Courbelle)
Krumsprång af en häst. [Cur-.]
KURBETTERA, v. n. 1. Göra krumsprång.
Säges om hästar. — Kurbetlerande, n. 4. o.
Kurbellering, f. 2.
KURBITS, kurrbflts, m. 3. (t. Kürbiss) Se
Pumpa. Jonæ K., se Ricin. [Kurbis.]
KURERA, v. a. 1. (lat. Curare) Bota, hela.
K. någon för en sjukdom. Säges äfven i fig.
mening, skämtvis, t. ex.: K. någon för lättja.
— Kur er ande, n. 4. o. Kurering, f. 2.
[Cur -.]
KURFURSTE, kürfürrste, m. 2. pl. — furslar.
(t. Churfürst, af fornt, kören ell. kuren, kora,
utvälja) Titel på hvar och en af de furstar i
Tyskland, som fordom ägde rätt att välja tysk
kejsare. [Ch —.]
KURFURSTENDÖME, n. 4. Det land, en
kurfurste regerade öfver. [Ch—.]
KUR FURSTINNA, f. 4. En kurfurstes gemål
eller enka efter en kurfurste. [Ch —.]
KURFURSTLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en kurfurste eller kurfurstarna. [Ch—.]
KURHATT, m. 2. En för verldsliga
kurfurstar rund, för andliga fyrkantig mössa af rödt
sammet, som de buro lill tecken af sin värdighet.
[Ch -.] •
KURHUS, n. 5. Hus, ställe, der veneriska
sjuke intagas, för atl kureras.
KURIOSITET, se Curiosilet.
KURIR, -i’r, m. 3. (fr. Courrier, af Courir,
löpa) 1) Person, som ifrån ett hof eller en
person af hög rang afsändes med någon
underrättelse eller i ett ärende, som fordrar så mycken
skyndsamhet, alt det ej kan befordras med posten.
Ilbud. Affärda en k. — 2) Titel, som vissa
tidningar antagit. [Cu-.]
KURIRHÄST, -i’rhä’sst, m. 2. Häst, som
begagnas af kurir, ridande eller åkande. Åka med k-ar.
KURIRPISKA, f. 1. Piska med kort skift
och lång rem, hvarmed en åkande kurir fordom
pådref den framför honom ridande posliljonens bast
KURIRSTÖFVEL, m. 2. pl. — slöflar.
Rid-stöfvel med stoppning för knäet, som begagnas af
kurirer.
KURIÖS, kurrjö’s, a. 2. (fr. Curieux, af lat,
Curiosus) Besynnerlig.
KURMETOD, kurmetöd, m. 3. Den metod,
som följes vid sjukas kurering. [Cur —.]
KURPRINS, m. 2. Tronarfving i elt
kurfur-slendöme. [Ch —.]
KURPRINSESSA, f. 4. Gemål åt eller enki
efter en kurprins. [Ch —.]
KURRA, f. sing. (pop.) Fängelse. Silla i k-n.
Nödgas krypa i k-n. — K. betydde i äldre
språket äfv.: Säng.
KURRA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Gifva ett
sorlande, porlande ljud. Del k-r i magen.
-Kur rande, n. 4. o. Kurrning, f. 2.
KURRE, m. 2. (fam.) Skämtsam benämning
på Ekorren. Lustig k. (uttalas äfv. lüsslikürrej,
munter och lustig person.
KURS, kürrs, m. 3. (fr. Cours, af lat. Cur/uf)
4) (sjöt.) Riktningen ifrån etl ställe lill elt annat;
kosa. Styrd k., det kompass-streck, som styres.
— 2) Viss utstakad bana för ens akademiska
studier. Akademisk k. Han har absolverat den
filosofiska k-en, slutal sin k. — 3) Hela följden
af föreläsningar i en viss vetenskap. En k. i
filosofiens historia. — 4) En myntsorts omlopp
eller gångbarhet. — 5) Gällande pris på
penningar, vexlar, statspapper, m. m. [Curs.]
KURSA, v. n. 4. (fam.) Uppgöra köpslut i
helt liten skala. — Kursande, n. 4.
KURSIV, kurrsfv, a. 2. Lutande. Säges om
latinsk boktryckarstil. [Cursif.]
KURSIVT, kurrsfvt, adv. Läsa k., ulan att
behöfva slå upp i lexikon. [Cursifl.]
KURSLÄDE, körslä’de, m. 2. pl. - Ä
Släde med kur öfver.
KURSVINGLARE, m. 5. En, som köper upp
vexlar, statspapper, aktier o. d., för att vinna derpå.
KURSVINGLERI, n. 3. Vingleri med vexlar,
statspapper, o. d.
KURTAGE, se Courlage.
KÜRTIN, kurrtfn, m. 3. (forlif.; fr. Courline)
Den del af hufvudvallen, som är emellan tvenne
baslionsflanker.
KURTIS, kurrti’s, m. 3. (fr. Courloisie)
Hyllning, som man visar elt frunlimmer. — J)
(fig. fam.) Artighet, som visas någon.
KURTISAN, kurrtisån, f. 3. (fr. Courlisane)
Sköka med finare bildning.
KURTISERA, v. a. 4. (se Kurtis) Göra sin
kur hos ett fruntimmer. — 2) (fig. fam.) Visa sig
artig emot, smickra, ställa sig in hos någon.
-Kurtiserande, n. 4. o. Kurtisering, f-s-
KURTISÖR, m. 3. En, som gerna gör sm
kur hos fruntimren.
KURVAGN, m. 2. Vagn med kur öfver. —
Syn. Sufllettvagn.
KURVATUR, kurrvalür, f. 5. (lat. Curratara)
Krokighet, krökning. [Cur —.]
KURVÄRDIGHET, f. 3. En kurfurstes
dr-dighet. [Ch —.]
KUSA, f. 4. Se Kaus.
KUSA ell. KUSCHA, v. n. 4. (fr. Coucher;
om hundar) 4) Lägga sig ned och krypa pa
gen. — 2) (fig. fam.) Visa sig undergiven. —
Ku sande ell. Kuschande, n. 4.
KUSE, m. 2. pl. kusar. 4) (ursprungl.) Kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
