Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kypra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884 KYP KYR
Kiep, skåra ell. reffla) Ett slags ylletyg, så väfdt,
att det ser ut att vara reffladt eller försedt med
upphöjningar.
KYPRA, v. a. 4. I. (fabr.) Väfva i fyrskäft.
— Kyprande, n. 4. o. Kypring, f. 2.
KYPRA, v. a. 4. II. K. vin, försätta vin,
som under transport blifvit omsqvalpadt, med
sådana ämnen, hvarigenom det klaras. —
Kypran-de, n. 4. o. Kypring, f. 2.
KYRASS, kyråss, m. 3. (fr. Cuirasse)
Bröstharnesk.
KYRASSIER, ky–ä’r, m. 3. Harneskklädd
ryttare.
KYRFVEL, se Körfvel.
KYRKA, tjy’rrka (uttalas i allm. ljö’rrka), f. 4.
(i äldre språket Kirkia, af grek. Kyriakä’ (oiki’a),
Herrans hus.) 4) a) En lill kristlig gudsljenst
invigd byggnad. Gå i k-n, infinna sig der. för
att bivista gudstjensten. Taga i k., se Kyrklaga.
(Ordspr.) K-n bör slå midl i byn. gemensamma
saker böra vara tillgängliga för alla; äfv. del bör
ske alla lika rättvisa; äfv. man bör hålla måtta i
allt. — b) Stort rum, sal, kapell i en byggnad,
som är invigd lill nämde ändamål. — 2) (teol.)
a) (i vidsträckt mening) K-n, det af Chrislus
stiftade samfund, inom hvilket den H. Ande genom
nådemedlen lillbjuder och meddelar menniskorna
den genom Christus förvärfvade nåden och
saligheten. K-ns Ijenare. — b) (inskränkt) Särskilt
bekännelse af kristna läran. Romersk-katolska,
reformerta, lutherska k-n. — c) Den erkända
statsreligionen i ett land. Svenska k-n. — d)
En rellgionsbekännelse personifierad, med afseende
på dess egendom, rättigheter, tillhörigheter. K-ns
egendom, gods. — e) Det andliga ståndet. K-n
beskyddade under medeltiden ofta del lägre folket
emol de högres förtryck. — Ss. Kyrkbänk,
-dörr, -fönster, -golf, -mur, -prydnad,
-stol, -tak, -torn.
KYRKBY, m. 2. By invid en kyrka.
KYRKDAGS, adv. (fam.) Tid alt begifva sig
till kyrkan.
KYRKENGEL, m. 2. pl. — englar. (fam.)
Engel. som man ser afmålad i kyrkorna.
KYRKFALK, m. 2. Se Tornfalk.
KYRKFOLK, n. sing. De, som gå till eller
komma ifrån kyrkogudstjenst.
KYRKKLÄDER, m. 3. pl. Bättre kläder, som
begagnas, när man går i kyrkan.
KYRKLIG, a. 2. Som angår kyrkan,
gudstjensten, religionen. K-a bruk. I k. stil. —
Syn. Andlig, Klerisk, Ecklesiaslisk.
KYRKLJUS, n. B. Ljus, som brännes i en
kyrka, vanligtvis längre och tjockare än vanliga.
KYRKMESSODAG, m. 2. Den fordom firade
årsdagen af en kyrkas invigning.
KYRKMUSIK, –i’k, m. sing. Det slags
musik, som uppföres vid den offentliga gudstjensten
i kyrkorna.
KYRKOBALK, m. 2. Se Kyrkolag.
KYRKOBANN, n. 5. Uteslutning ur kyrkans
gemenskap.
KYRKOBETJENING, f. 2. Personer, som
innehafva lägre tjenstebefattning vid en kyrka,
t. ex. klockare, organist, kyrkvaktare.
KYRKOBETJENT, m. pl. — beljenle.
Person, tillhörande kyrkobctjeningen.
KYRKOBOD. f. 2. Bod, tillhörande en kyrka,
och der hvarjehanda af kyrkans inventarier förvaras.
KYRKOBOK, f. 3. pl. - böcker, i)
Psalmbok, som man brukar medhafva till kyrkan, eller
•om man der har liggande till bruk vid gudstjenst.
— 2) Bok, hvari pastor bör anteckna födda, vigda
och döda i församlingen, m. m.
KYRKOBOT, m. sing. Offentlig bot, som den,
hvilken för grofva brolt blifvit utesluten ur
kyrkans gemenskap, måste göra.
KYRKOBRUK, n. B. Anlaget bruk rid den
offentliga gudstjensten.
KYRKOBYGGNAD, m. 3. Byggande eller
re-parcring af kyrka.
KYRKOBÖN, f. 3. Bön. antagen att läsas vid
den offentliga gudstjensten i kyrkorna.
KYRKOCEREMONI,–––––-ni’, f. 3. Ceremoni
vid den offentliga gudstjensten i kyrkorna.
K YRKODISCIPLIN, - - dissipli n, f, sing. Se
Kyrkotukt.
KYRKOEMBETE, n. 4. Andligt embete i
kyrkans tjenst.
KYRKOFANA, f. 4. Fana, som brukas i
katolska kyrkan, vid processioner o. s. v.
KYRKOFEST, m. 3. Fest med högtidlig
gudsljenst, lill minne af någon för religionen vigtig
händelse.
KYRKOFRID, m. sing. (hisl.) Lagen om k,
den af Birger Jarls fridslagar, som stadgade, all
kyrka och kyrkogård voro fridlysta, äfvensom vägen
till och ifrån kyrkan.
KYRKOFÄDER, m. 3. pl. Kristna
församlingens lärare och skriftställare från 2:dra lill 6:te
århundradet.
KYRKOFÖRBÜD. n. B. (ford.) Af påfven till
straff utfärdadl förbud atl hålla offentlig gudstjenst
i ett land.
KYRKOFÖRESTÅNDARE, m. B. En, som
förestår en kyrkas angelägenheter.
KYRKOFÖRFATTNING, f. 2. De kyrkliga
lagarne och inrällningarne i ett land.
KYRKOGODS, n. B. Kyrkan (bem. 2, d)
tillhörigt gods.
KYRKOGÅNG, m. 2. 4) Gudstjensten?
bivistande i kyrkan. — 2) Kyrkotagning. J. Maritr K.
KYRKOGÅNGARE, m. B. — GERSKA, f. 4.
En, som besöker kyrkan. Flitig k., som ofta går
i kyrkan.
KYRKOGÅNGSÖL, n. B. Gästabud, som
an-ställes, då cn barnsängshustru tages i kyrka.
KYRKOGÅRD, tjy’rrkogå’rd (uttalas i allm.
tjö’rrgå’l), m. 2. 4) Inhägnad plats omkring en
kyrka. — 2) Begrafningsplats. Nya K-en
utanför Norrtull. — Ss. K-smur.
KYRKOGÅRDSHOSTA, f. 4. (fam.) Hosta,
som lägger en i grafven.
KYRKOHANDBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok.
som tjenar presterna till ordning och rättelse vid
deras embetsförrätlningar.
KYRKOHEMMAN, n. B. Kyrkan (bem. 2, d)
tillhörigt hemman.
KYRKOHERDE, tjy’rrkohérde (uttalas i allm.
tjÖ’rrkhä’rrc), m. 2. pl. — herdar. Presl, som
föreslår själavården i en församling. — Ss. K-b
o-ställe, -syssla.
KYRKOHISTORIA, — störia, f. sing.
Pragmatisk framställning af kristna religionens och
kyrkans ursprung, utveckling, Öden, förändringar
och verkningar.
KYRKOHÅF, m. 2. pl. — håfvar. Se Båf.t.
KYRKOKASSA, f. 4. Kassa, som tillhör en
kyrka. [—cassa.]
KYRKOKISTA, f. 4. En kyrkas kassakista.
KYRKOKÄRL, n. B. Kärl, tillhörigt en kyrka.
KYRKOLAG, m. 2. Inbegreppet af gällande
laga stadgar rörande kyrkan ocb dess medlemmar.
Romerska k-en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
