Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lagring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAM
LAG
sina predikningar företrädesvis talar om Guds lag,
menniskans synd och det straff, som derför
väntar henne.
LAGRING, f. 2. (geol.) Den plats, en bergart
intager i kedjan af andra bergmassor, under,
ofvan eller emellan.
LAGSAGA, f. i. Området för lagmans
doms-rätt.
LAGSKIPANDE, a. 4. Som skipar lag. Den
L maklen i samhället.
LAGSKIPARE, m. 3. En, som skipar lag.
LAGSKIPNING, f. 2. Domaremaklens
utöf-ning och sättet, huru delta sker. L-en i riket.
God, dålig L
LAGSPRÅK, n. sing. Samleliga de ord,
uttryck och talesätt, som uteslutande tillhöra lagen
och rättegångsväsendet.
LAGSTADD, a. 2. På laga sätt städslad. L-dl
tjenslehjon. L. tjensl, bvarlill man blifvit på
lagligt sätt städslad.
LAGSTIFTA, v. n. 1. (nytt ord) Stifta lagar.
— L-nde, part. prcs. Brukas nästan adjeklivt.
L. församling.
LAGSTIFTARE, m. 5. En, som stiftar eller
stiftat lagar. — Femininet Lag stiftar inna
förekommer äfven stundom.
LAGSTIFTNING, f. 2. Lagars stiftande. —
Ss. L-skonsl, m. 11.
LAGSTIL, m. sing. Det slags skrifsält, som
är vedertaget i allmän lag.
LAGSTÅNDEN, a. 2. neulr. — el. (lagt.) Som
vunnit laga stånd eller stadfäslelse.
LAGSÖKA, v. a. 2. Utkräfva en fordran
genom den offentliga maktens åtgärd.
LAGSÖKNING, f. 2. 4) En fordrans
ulkräf-vande genom den offentliga maktens åtgärd. —
2) Skrift, som i detta ändamål ingifves.
LAGTAFLA, f. 4. Tafla, fordom bruklig,
hvarpå någon viss del af clt lands lagar var
inristad, l. ex. hos Rornarne. — Lagens laflor
kallas de tvenne slentador, på hvilka de tio
budorden voro skrifna.
LAGTERM, m. 3. 1 lag- eller rältegångsslil
brukligt uttryck.
LAGTIMA, a. oböjl. Som sker, hålles,
förrättas i vanlig laga tid. L. ting, riksdag.
LAGUTSKOTT, n. 3. Så kallas det utskott
vid riksdagarna, som upptager frågor orn
förändring och förklaring af gamla eller stiftandet af
nya lagar.
LAGVADD, a. 2. L-dl mål, se Vädjemål.
LAGVERK, n. 3. 1) Samling af ett lands
allmänna lagar, eller någon viss del deraf, med
tillhörande ändringar, förklaringar och tillägg. —
2) Lagbok, antingen gällande till cflerlefnad,
sammanfattad till stadfäslelse, eller under utarbetning.
Del nya l-et.
LAGVRÄNGARE, m. 3. En, som förvränger
lagens rätta mening.
LAG VRÄNG NING, f. 2. Förvrängning af
lagens rätta mening.
LAGVUNNEN, a. 2. neulr. — el. Genom
laga dom vunnen, förvärfvad.
LAGVÄSENDE, n. sing. Allt hvad som angår
lagarna och lagskipningen i ett land.
LAJBRODER, m. 3. pl. — bröder, (under
katolska tiden) Tjenande klosterbroder.
LAKA. v. n. i. (gam.) Rinna smått, droppvis.
Björken l-r, har lake (jfr. d. o. II, 4). L. på’,
Ösa på. — V. a. Tvätta, byka. Deraf Vllaka.
LAKAN, n. 3. (t. Laken, kläde, tyg) Stort,
fyrkantigt stycke linne, hopsydt och falladt, som
nyttjas alt breda öfver bolstern i en säng eller
under täcket. Ligga mellan l., vara
sängliggande sjuk.
LAKE, m. 2. pl. lakar. I. Söllvattensfisk af
Torsksläglet, om 2 till 3 fots längd, ofvan mörk
med svarlbruna och gula fläckar, under hvit.
Ga-dus Lola.
LAKE, m. sing. II. (af Laka ell. Lacka,
rinna) 4) Den söta safve, som om våren kan
ul-tappas ur träd, t. ex.: Björklake, Lönnlake. —
2) Saltvatten, hvari matvaror inläggas, för att
bevara dem mot förskämning. L. på kött, sill,
smör.
LAKEGODS, n. sing. I lake inlagda
matvaror. Kallas äfv. Sallvaror.
LAKEJ, - kä’j. m. 3. Betjent i livré,
ursprungi. sådan, sorn följde sin husbonde på färder
och promenader.
Anm. Helle fordom Lackcve (löpare), af Lacka,
springa, och var allra först benämningen på
ell slags lägre tjenslemän, som förde omkring
konungens bud ocb befallningar.
LAKEKÄX, n. 3. Fiskredskap af tenn, som
liknar ett drag, och hvarmed lake fångas om
vintern, då han leker.
LÅKMUS, se Lackmus.
LAKONISM, –issm, m. 3. 4) Kort och
kraftfullt uttryck. — 2) Kort, men kraftfull och
innehållsrik stil. [Lac —.]
LAKONISK, a.2. (om uttryck ell. stil) Kort,
kraftfull och innehållsrik, på Lacedemoniernes sätt.
[Lac -.]
LAKRITS, låkritts, n. sing. Den utpressade
och hopkokta, söla saften af Lakritsväxtens rot.
LAKRITSROT, f. 3. pl. — roller. 4) Roten
af Lakritsväxlen. — 2) Se Lakrilsväxl.
LAKRITSSTÅNG. f. 3. pl. — slänger. Långt,
smalt, jemnljockt stycke, hvartill lakrits efler
kokningen formas.
LAKRITSVÄXT, f. 3. Ett slags Ärtväxt, som
odlas i södra Europa för sin söla rot, hvaraf
lakrits kokas. Glycyrrhiza glabra.
LAKRITSÖRT, f. 3. Se föreg. ord.
LAKRUNNEN, a. 2. neutr. — et. Som genom
läckning förlorat sin lake.
LAKTERHÅL, n. 3. (bergv.) Se Slagghål.
LAKTERHÄLL, f. 2. (bergv.) Se Damslen.
LAKTUK, lacktük. f. sing. En köksväxt med
mjölkfärgad saft; nyttjas som salad. Lacluca
sa-tiva.
LALLA, v. n. 4. 4) Säges om barn, då de
bjuda till alt uttrycka sina känslor, utan att ännu
kunna tala. — 2) (fig. fam.) Tala oredigt eller
enfaldigt, som ett barn. — Lallande, n. 4.
LAM, {a långt), a 2. I. 4) Som antingen .helt
och hållet eller till en del förlorat känseln och
rörelseförmågan, i hela kroppen eller en del deraf.
L. i hela kroppen, i en arm, i ländcn, höften,
ryggen. — 2) (orn klingor, fjädrar o. d.) Som
förlorat sin fjäderkraft. — 3) (fig.) Overksam, trög,
svag, slapp, malt, kraftlös. En l. styrelse. L-a
skäl, ursäkter. L. stil.
LAM, lamm, n. 3. II. (i äldre språket Lamb,
ännu bibehållet i biblisk och kyrklig stil) Unge
af får, ej fullväxt får. From som ell l. (Fig.,
bibi. o. kyrkl.) Guds l. (ell. lamb), benämning på
vår Frälsare, emedan han säges som ett lam
hafva blifvit offrad för verldens synder. — Ss.
L-fjerding, -koll, -skinn, -slek, -ull.
[Lamm.]
LAMA, lama, v. a. 4. (föga brukl.) Göra lam.
Vanligare Förlama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
