- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
8

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lama ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

LAM

LAN

LAMA, lama, f. pl. lamas- (sp. Liarna)
Hornlöst idlslande djur af Kamclslägtet i Sydamerika,
stort som en hjort, med tjock, brun ragg.
Hålles tam och begagnas som lastdragarc. Camelus
Lama.

LAMANTIN, - - i n, m. 3. Sc Sjöko.

LAMBERTSNÖT, låmmbärrlsnö’t, f. 3. pl. —
nötter. (egentl. Lamberlsk nöt, i st. f.
Lombar-disk n.) Den stora, aflånga nöten af:

LAMBERTSNÖTTRÄD, n. 3. Ett slags
sö-derländskt nölträd; trädgårdsväxt i södra Sverige.
Corylus tubulosa.

LAMDIGER, a. 2. (bibi.) Dräglig (om får).

LAMELL, - mä ll, m. 3. (lat. Lamella) 4)
Tunn skifva af metall. — 2) Skifva i allmänhet.

LAMENTERA, v. n. 4. (lat. Lamenlari) Jemra
sig, klaga. — Brukas mest i skämtsam stil. —
Lamenle rande, n. 4.

LAMHET, f. 3. Egenskapen att vara lam.
Brukas både i egentl. o. fig. mening. L. i ena
sidan, i höften. En styrelses l.

LAMMA, v. n. 1. (om får) Föda. —
Lämning, f. 2. — Ss. Lämning slid.

LAMPA, f. i. (af grek. Lampas) i) Kärl,
hvari olja, fett eller sprit gjutes, för all deruli
medelst en veke underhålla en brinnande låga. —
2) Sjelfva lågan deraf. L-ns sken. — Ss.
Lamplåga, -pulsare, -rök, -sol, -sken,
-lån-dare, -veke.

LAMPETT, lammpä tt, m. 3. (på franskt vis
bildadt diminutiv af Lampa) Ljusarm med
spegelglas, som fästes vid en vägg.

LAMPFOT, m. 3. pl. — föller. Foten,
ställningen till en lampa.

LAMPGLAS, n. 3. Cylindriskt glas, som
ställes omkring en lamplåga, för alt hindra
bildningen af lamprök.

LAMPRET, lammprä’tl, m. 3. Ett slags
ring-munt, smal, ormlik fisk, 3 fot lång, gul,
mar-morerad med brunt. Pctromyzon marinus ell.
Lampreta marina. Kallas äfv. Hafsnälling.

LAMPRÖR, n. 3. Rör, som leder oljan i en
lampa till veken.

LAMPSPR1T, m. sing. Sprit, som användes
till lampor.

LAMPSVÄRTA. f. sing. Ett slags fln svart
målarfärg, som beredes af lampsot.

LAMT, (a långt), adv. På ett lamt sätt, svagt,
trögt. Saken bedrifves 1.

LAMUNGE, låmmünnge, m. 2. pl. — ungar.
Unge af får, litet lam.

LAN, {a långt), m. 3. Bredvalsad tråd af guld,
silfver eller messing.

LANA, f. 1. Ett slags fiskredskap, bundet
nästan som en not, med fina maskor i kilen,
af starkt tvinnadt hampgarn, och hvilket nedsältes i
strömmar, vid hålldammar, all dermed fånga
sådan fisk, som följer med strömmen.

LANBORDER, lanbård’r, m. 3. pl. Border
med kelt af silke och inslag af guld- eller
silfver-tråd, eller af guld- eller silfvcrlan.

LANCIER, långsiä’r, m. 5. (franskt ord) Ryt*
tare, väpnad med lans.

LAND, n. 3. o. 3. i) (pl. land) a) Säges om
de fasla delar af jordklotet, som höja sig öfver
haf eller sjö. fast L, fasla l-el, se Fast. L-el
och sjön. L-el år välkommet för en sjöman^
som långe varil ule på sjön. På 1. Till l-s,
på land (i motsats till: på sjön). Förelaga en
resa Ull l-s. Krigsmaklen Ull l-s och, vallen.
— Syn. (i sjömansspråket) Landbacken. — b)
Kust, strand. Komma från andra l-el. /
Öre

sund ser man begge l-en. Se två l., ell på
hvardera sidass. Gå, sliga i l. Sålla i l.,
föra från fartyg upp på strand. Lägga i l., föra
fartyg, båt intill strand. Sälla på l., blifva
land-drifven, stranda; äfv. styra fartyget rakt på
kusten, så att det strandar, vid storm, o. s. v. Lägga
ut ifrån 1. Segla under, ulmcd l. (Fig.) Gå i
1. med något, lyckas dermed. Taga 1., aflöpa,
t. ex.: Jag vet ej, hvar del lager l., huru det
går, aflöper. — 2) a) (pl. länder) Särskilt del af
jordens fasta land, särdeles med begreppet af vissa
naturliga gränser. Italien år ell herrligl 1. Eli
kalll, bergigl, obebodl l. De europeiska
länderna. Del förlofvade L-el, Palestina. 1 alla
länder. Ett stycke L, en landsträcka, ett
mindre område af land. — b) (pl. land) En stats, ett
rikes område. Slyra ell 1. Regera 1. och folk.
L-els innebyggare. L-els välstånd, fördelar.
Älska sill 1. Från hvilket 1. är han? Han
har vistats i många 1. Här i l-el. Resa hem
i sill 1. Hvarje l. har sin sed. In i l-el, i
det inre af riket, staten. Långl in ål l-el. Upp
ål l-el, åt eller i de norra trakterna af riket;
ned ål l-el, ål eller i de södra. Utom l-s
(ul-talas: ütåmmiannds), utom riket, i främmande
land. In- och utom l-s (skrifves vanligen:
utomlands), både inom och utom riket. — Bildar en
mängd sammansättningar, isynn. geografiska,
såsom: Berg-, Hög-, Lågland, Ryssland, Tyskland,
England, o. s. v. — 3) 1 bestämd form och
endast för singular brukas ordet i motsats till stad.
Bo på l-el. Fara ul på l-el. Uppfödd på l-el.
Gård på l-el. Nyheler från l-el. — Man
säger dock äfv. absolut: siad och land, t. ex.: han
är känd i bad’ siad och 1. — 4) (pl. Land)
Odladt, mindre stycke jord, der hvarjehanda
rotfrukter m. m. planteras eller sås, såsom Kål-,
Rof-, Linland, m. fi. Eli l., besådl med rofvor.
Indela en trädgård il. — Ss. Landkrig,
Landsdislrikl, -sfursle, -sfursllig,
-sförderflig, -s f ör samling, -sskola,
-sträcka, -stycke, -sudde, -s
vårdande, La ndlbygg mästare, -tflicka, -Ifolk,
-tlefnad, -llif, -llufl, -Ipresl, -Islolt,
-trupper.

LANDA, v. n. i. Lägga till vid strand med
fartyg eller farkost. — Syn. Landstiga, Hamna,
Anlöpa.

LANDAMÄRE, n. 4. Ett lands gräns. Inom
Sveriges l-n.

LANDBRYGGA, f. 4. 4) Brygga vid en strand,
för fartygs landning, lossning eller lastning. —
2) Se Landgång, 2.

LANDDAG, m. 2. (ford.) Slämma, som hölls
med bönderna i elt landskap.

LANDDJUR, n. 3. Djur, som endast lefver
på land.

LANDERI, n. 3. Med jordbruk försedi
landt-ställe, anlagdt på en stads donerade jord.

LANDFAST, a. 4. 4) Som hänger fast med
landet. L. is. — 2) Faslgjord vid land.

LANDFÄSTA, f. 4. (skepp.) Tåg, hvarmed ett
fartyg är fastgjordt vid land.

LANDFÄSTE, n. 4. Fäste i, vid land. Isen harl.

LANDGILLE, n* 4. Se Hemmansrånla, Jor*
deboksränla.

LANDGÅNG, m. 2. (sjöt.) 4) Manskaps färd
ifrån fartyg till land, för att der roa sig. — 2)
Från ett fartyg utlagda plankor, alt derpå gå i
land eller ombord. — Syn. Landbrygga. — 3)
Benämning på de yttersta styckena af en brygga
mot land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free