Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Landtmilis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAN
LAN
11
LANDTMILIS, - -is, f. 3. Sc Milis.
LANDTMÄTARE, m. 3. i) Edsvuren
tjensle-man, som förrättar mätning af jord å landet. —
2) (skämtv.) Loppa. — Ss. Landlmälarkonst,
• tjenst. -yrke.
LANDTMÄTARSTÅNG, f. 3. pl. — stänger.
Uppmätt stång, som begagnas vid
landlmäteri-förrättningar.
* LANDTMÄTARTAFLA, f. 1. Planbräde,
hvarpå en landtmätare gör sina uträkningar.
LANDTMÄTERI, n. 3. 1) Konsten att mäta
jord. — 2) (ford.) Benämning på ett rikets
allmänna verk, hvilket ålåg alt upprätta kartor
öfver landskaperna äfvcnsorn öfver hvarje särskilt
hemmans åker och äng. — Ss. L-elev,
•examen, -förrättning, -yrke.
LANDTMÅTERI-KONTOR,–––––-kånntör. n.
3. Särskilt embetsverk i hvarje län, genom hvars
föranstaltande alla landlrnäLeri-förrältningar
verkställas. Fongl. General-L-et, det rikets
embels-verk, som har högsta tillsyn öfver landtmäleriet i
riket. [— conlor.)
LANDTMÄTNING, f. 2. Mätning af jord.
LANDTNÖJE, n. A. 1) Nöje, som tillhör
landet. — 2) Landtsiälle, der man för sitt nöje
sommartiden vistas.
LANDTPRODUKT, - - dückt, m. 3. Produkt
af åkerbruk, boskapsskötsel eller
landlmannanä-ring.
LANDTQVÄDE, n. A. Qväde, skaldestycke,
hvari landllifvet skildras.
LANDTRANSPORT, lånndtrannspå’rrt, m. 3.
Transport till lands, landvägen.
LANDTREGEMENTE, n. A. Indell regemente,
som bar sin station på landet (i motsats till
värf-vade eller garnisonsregementen).
LANDTREGERING, f. 2. Se Länsstyrelse.
LÄNDTRESA, f. 4. Resa, som ifrån stad
företages ut åt landet, åt landsorten.
LANDTRIDDARE, m. 6. (ford. i yissa länder)
Ett slags beriden polisbeljcnt på landet.
LANDTRÅD, n. 3. Embelsman i vissa tyska
länder, som har styrelsen i ett visst distrikt.
LANDTRÄNTERI, n. 3. Kassakontoret i hvarje
län.
L/kNDTRÄNTMÄSTARE, m. 5. Kassören i
hvarje län, som emottager och förvarar
uppbörds-medlen.
LANDTSKÖLDPADDA, f. 1. En liten art af
sköldpaddor, svart och gul, liksom marmorerad, i
Grekland och Italien. Testudo græca.
LANDSOLDAT, m. 3. Soldat vid ett
landt-regemente.
LANDTSTAT, m. 3. Sanilcliga embcts- och
tjenslemän i ett län.
LANDTSTÄLLE, n. A. Lägenhet på landet,
som en stadsbo äger, och der ban endast
sommartiden för sill nöje vistas.
LANDTSTÄNDER, s. 3. pl. Så kallas i vissa
länder folkombuden, då de äro sammankallade och
församlade, för alt öfverlägga i frågor, som röra
det allmänna.
LANDTUDDE, m. 2. pl. — uddar. Udde,
som skjuler ut i hafvet.
LANDTULL. m. 2. Tull, som fordom
uppbars för varor, hvilka försändes inom riket, ifrån
ort till annan.
LANDTUNGA, f. 1. Lång och smal, vanligen
låg landremsa, som skjuter ut i hafvet eller
förenar tvenne slörre land med hvarandra.
LANDTVISA, f. 4. Se Bondvisa.
LANDTVÄRN, n. sing. Benämning på den
milis, som vid början af 1808 års krig utskrefs
af konung Gustaf IV Adolf.
LANDTVÄRNSMAN, m. 5. pl. — män. 1)
(ford.) Öfverbefälhafvare för en konungs huskarlar
eller hirdmän, med hvilka han skulle värna
landet för oförmodade ficndlliga anfall. — 2) Karl,
som tillhörde landlvärnet (se föreg. ord).
LANDTÅG, n. 5. Tåg, hvarmed fartyg
fasl-göras i land.
LANDVIDD, f. 3. Vidd af land eller länder.
LANDVIND, m. 2. Vind, som under viss lid
af dvgnel blåser ifrån land.
LANDVINNARE, m. 5. Eröfrare.
‘LANDVINNING, f. 2. Eröfradt land.
LANDVÄG, m. sing. Väg lill lands (i
motsats till Sjöväg). Det är endast l. titt den staden.
Fara len.
LANDÅ, laniigdå’, m. 3. (t. Landauer) Ett
slags resvagn, hvars tak är deladt i midlcn och
kan nedfällas både fram- och bakåt. Har sitt
namn af staden Landau, emedan kejsar Josef I
först begagnade en sådan, då han tågade mot
denna siad.
LANER, lån’r, m. 3. pl. Dc båda tandfria
kanterna i bakkäken af hästens mun, nedanför
oxcltänderna.
LANGA, v. a. 1. 1) Gifva, räcka, lata gå
från hand lill hand emellan flera personer. L.
vatten (ill en brandspruta. — 2) (i
sjömanna-språkel) Lcmna något åt någon. — Langande,
n. 4. o. Lan gnin g, f. 2.
LANGFEDGATÅL, n. 3. (i gamla språket)
Släglregisier.
LANK, lanngk, m. sing. Del slags sämre,
svaga bränvin, som sist går öfver ifrån
brännvinspannan.
LANS, m. 2. 4) o) En smal, vanligtvis fyra
alnar lång stång med hvass, tveeggad spets af
flinta, brons eller stål; brukades som kastvapen.
— b) Elt längre och tyngre sådant vapen, som
begagnades af riddare. Bryta en l. med någon,
se Vdøa en dust (under Dust}. — 2) En i
harnesk rustad riddare med 4 eller 5 beväpnade
sven-ner. — Ss. L-brytare, -brytning, -skaft,
-stång, -spels.
LANSETT, lannsä’tt, m. 3. (fr. Lancetle) Se
Snäppare. — Ss. L-form i g.
LANSETTLIK, lannsä’tlli k, a. 2. (bol.) Så
kallas eli blad, då dess längd är mer än tre
gånger slörre än bredden, och det är ål båda ändarna
afsmalnande och hvasst.
LANSKNEKT, m. 2. Så kallades i
medeltiden de väl öfvade fotknektar, som voro
beväpnade rncd lans och sidogevär, bröstharnesk, hjelm,
arm- och benskenor, samt emot hög sold tjente
hvilken som helst. — Skrifves orätt Landsknekt.
LANSMÄRKE, n. 4. Fördjupning, som utgår
ifrån manken på en häst.
LANTAN, lannlån, m. sing. Elt slags metall,
upptäckt af Mosander.
LANTER, lånnt’r, m. sing. (fr. Lansquenel]
Elt slags kortspel, hvari knekiarne äro högsta
korten. (Fig. fam.) Spela l. med någon, drifva
gäck med honom.
LANTERNA. lånnlä’rna, f. 4. (fr. Laterne)
1) Lykta. — 2) (byggn.k.) öfverbyggnad på en
döme, merendels med fönster på alla sidor och
spetsigt lak. — Skrifves rätlast Lalerna.
LAPA, v. a. 4. (prov.) Slicka. (Ordspr.) Gamla
kattor l. också mjölk, de gamle vilja också roa sig.
LAPIDARSTIL, - - årsti’l, m. sing. Se
Sten-stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
