Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 UT
LIT, f. sing. i) Hopp om hjelp, beskydd o. s. v.,
som man sätter till person eller sak. Hafva,
satta sin l. till någon ell. något. Sälla sin l.
till Gud. Han sältcr all sin l. till rättvisan
af sin sak. — Syn. Förtröstan, Förlitande, Hopp,
Tillförsigl. — 2) Förtroende. Sälla l. Ull hvad
någon lofval.
LITA, v. n. i. Irnpf. äfv. Let. i)(ursprungi.)
Se. Allas ögon lita till dig. Herre. För öfrlgt
i denna bem. numera obrukligt. — 2) Lila på:
a) Sälta sitt hopp och sin förtröstan till. L. på
Gud, på rättvisan af sin sak. — Syn.
För-trösta på. — b) Hafva förtroende till, förlita sig
på. L. på någon. Han är ej all l. på. L.
på ens löflen, eder, försäkringar. Jag l-r på,
all ni del gör. Kan jag l. derpå? — Syn.
Förlita sig, Slola, Bygga på. — c) (om tyngder)
Stödja sig på. Hela tyngden l-r mest på denna
bjelkc. L. ån, lill, se Anlita, Tillila.
LITANIA, –fa, f. 4. (grek. Lilaneia, bön)
4) a) (hos katolikerna) Kyrkobön lill Guds, den
heliga jungfruns och helgonens ära, i det man
anropar dem, den ena efter den andra. — b) (hos
protestanterna) Allmän kyrkobön, som på
böndagar, eller vid tillfällen af allmän nöd, vexelvis
läses af presten och sjunges af församlingen. Sjunga
l-n. — 3) (fig. fam.) Lång berättelse, ramsa af
klagande innehåll.
LITEN, a. 2. neutr. — el. (def. sing. Lille,
Lilla: pl. Små; kompar. Mindre, Smärre; superi.
Minst, Smärsl; se dessa ord) Säges om allt hvad
som i sitt slag jemförelsevis är ringa, obelydligl,
både i fysisk och andlig mening. L. bro. L-l
torg. L-l hus. L. karl, menniska. L-l djur.
L-l antal. L. armé. L. lid. L. bokslaf. L.
åkomma. L-l fel. L. harm, förtret. L.
förmögenhet. L. lill växten. L. inkomst. L. själ,
småaktig, föraktlig. — Säges stundom elliptiskl,
i samma mening som: barn, gosse: t. ex.: Jag
var ännu l., då det hände. Brukas äfv.
sub-slantivt i samma mening, t. ex.: Hon har fåll
sig en l., fått ell barn. — Syn. Klen, Ringa,
Stackig, Kort, Obetydlig. — Lilel, s. n. indef.
Något ringa, obetydligt; föga. Nöjd med l.
Något l. Helt l. Ganska l. L. eller intet,’
Hvarken l. eller myckel. Få för l. Bekosta så l.
som möjligl. L. och godt. Gif mig l. vin, l.
vallen, l. penningar, nagot vin, <5ec.
LITENHET, f. 3. Egenskapen alt vara liten
(jfr. d. o.). — Syn. Ringhet, Obetydlighet,
Stac-kighet. Korthet
LITET, adv. 4) Föga, ringa, obetydligt. Har
i denna bem. tonen. Äta, dricka l., vara
måttlig i mat och drick. Sofva l. Om del regnar
aldrig så l. Om han går aldrig så l., blir
han trött. Del lör nog hända, ehuru l. jag
än tror del. Jag vel del lika l. som du. Han
kommer lika l. i morgon som i dag. — 2)
Något obetydligt, någon mån, liten smula. Har i
denna bem. aldrig tonen. Drick l. Låt mig
sofva l. Jag vill (ala l. med honom. L. mer
eller mindre, L- blek. L. skäggig.
Anm. En och annan har börjat skrifva Lite för
både s. n. och adv. Litet. Detta är dock en
oriklighel, som icke bör vinna efterföljd, ehuru
del är i öfverensslåmmclse med del vårdslösare
uttalet. Man skulle då af samma skäl äfven
skrifva mycke i st. f. mycket.
LITOGRAF, litågråf, m. 3. (från grek.)
Sten-tryckare. [Lithograph.]
LITOGRAFI, lilågrafi’, f. 3. 4)
Stentryckar-konst. — 2) Aftryck af en stenritning, stentryck.
[Lilhograpbi.]
LJU
LITOGRAFIERA. lita––, v. a. 4. RiU
på sten; göra aflryck deraf. [Lithograph —.]
L1TOGRAFISK, litå–, a. 2. Som har
afseende på stentryck. [Lithographisk.]
LITOKROMI, lilåkråmf. f. 3. (från grek.) 4)
Konsten att med oljefärger måla på sten, för atl
aflrycka del målade på duk. — 2) Stentryck,
be-lagdt med färger, så att det liknar
oljefärgsmål-ning. [Lilhocbromi.]
L1TS, liTls, m. 5. Infattning af snören, smala
galoner eller broderi kring knapphål.
LITSA, f. 4. (skepp.) Benämning på hvarje
af de träringan med hvilka ett stagsegel är
fä-sladl eller far på ett slag eller en lejdare.
LITTERA, Ifttera, f. sing. (lat.) Bokstaf.
Under l. A.
LITTERAT, - - åt, a. 4. Som har akademisk
bildning; studerad.
LITTERATUR, –-ty’r, f. 3. Inbegreppet
af hela menniskoslägtets ell. ett folks, ett lands,
ett lidehvarfs i skrift eller tryck utkomna alster
i vitterhet eller vetenskap. Sveriges l.
Medeltidens l. Säges äfv. för särskilia grenar af
vitterhet eller vetenskap, t. ex.: Sveriges sköna l.
Matematisk, astronomisk l.
LITTERATUR-HISTORIA,–––––––ür ––-, f. 3.
Historia om litteraturens öden, antingen l
allmänhet eller särskilt för elt visst folk, en viss lid
eller en viss gren af litteraturen.
LITTERATUR-TIDNING.- — lörlidninng.f. 2.
Tidning, som sysselsätter sig endast med litterära
ämnen.
LITTERATÖR,––––––lör, m. 3. Författare,
skriftställare, som ger ut litterära arbeten.
LITTERÄR, –ä’r, a. 2. Som har afseende
på litteraturen i allmänhet eller på kunskapers
förvärfvande och utbredande. L. tidning. L-l
arbete. L-a bemödanden. L. strid,
granskning. — Syn. Boklig. Vitter, Vetenskaplig.
LITURGI, lilurrjf, f. 3. (af grek. Lilai,
böner) Kyrkoordning.
LITURGISK, litürrjisk, a. 2. Som har
afseende på liturgien.
LIVRÉ, n. 3. (fr. Livrée) Betjenldrägl. —
Skrefs fordom Liberi, Liveri, Livri.
LIVRÉBETJENT, Iivrèbetjä’nt, m. 3. Beljent,
klädd i livré.
LJUD. n. 3. 4) Den dallring i luften, som
uppkommer, då en kropp anslås.
L-clsfortplantning, fortgång genom luften. — 2) Intrycket deraf
på hörselverktygen. L-el af en klocka. L-els
styrka eller svaghet. L-els bestämda höjd eller
djup kallas en Ton. Läran om l-el. Gifva l.
ifrån sig, låta höra ell ljud. Han gaf ej ett
l. ifrån sig, var alldeles liflös. Taga l-el af
någon, tala, sjunga, skrika o. s. v. så högt, att han
ej höres. Åska l., anhålla om, bjuda tystnad, då
man vill tala.
LJUDA, v. n. 3. (Ind. pres. sing. Ljuder.
Impf. Ljöd. Sup. Ljudit. Böjes I poesi äfven
efter 4 konjug.) Gifva ljud. Bönklockan,
trumpeten l-der. — 2) (gram.) Uttalas. Ord, som
l. lika, Den bokslafven l-der ej. — L-n de,
part. pres. (Bibi, fig.) En l. malm och en
klingande bjellra, sken ulan verklighet, bedräglig
yta.
LJUDANDE, n. 4. Verkningen, då något
ljuder. En klockas l.
LJUDBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar. Se
Resonansbollen.
L JUDE LIG, a. 2. Högt ljudande. Med l,
röst utropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
