- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
33

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Ljudhål ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJU

LJUDHÅL, n. 5. Utskuret hål på en
resonansbotten.

LJUDPINNE, m. 2. pl. — pinnar. Se
Stämpinne.

LJUDSPRICKA, f. 4. Se Röstspringa.

LJUDSKIFTE, n. 4. (gram.) Förändring af en
vokal eller slafvclse i ett ord, som likväl
bibehåller sin grundform.

LJÜDSTRÅLE, m. 2. pl. — strålar, (fys.)
En rak linie, som är vinkelrät emot en
ljudvågs yta.

LJUDTECKEN, n. 3. (gram.) Skriftccken,
hvarmod elt bokstafsljud betecknas.

LJUDVIGT, f. 5. Se Tonvigt.

LJUDVÅG, f. 4. (fys.) Våg af luft, som bildar
sig vid hvarje svängning af en anslagen kropp.

LJUF, a. 2. Som gör ett ganska behagligt
inlryck på det yttre eller inre sinnet. En högre
grad af Angenäm, Behaglig Brukas ej gerna i
frig» om smaksinncl. En l. anblick. Eli l-l
löje. L. musik. L-va toner. L. lukt. L-va
vindar. En l. sömn. L-va drömmar. Elt l-t
äktenskap. I l-l och ledt, i glädje och sorg. —
Syn. Se Behaglig.

LJUFHET, f. 3. Egenskapen alt vara ljuf.

LJUFLIG, a. 2. Se Ljuf, hvaraf Ljuflig är
bloll en förböjning i uttrycket. Brukas icke gerna
i fråga om synsinnet, men väl (i molsais till Ljuf)
om smaken. Ananas har en l. smak. L.
musik. Näktergalens l-a sång. En l. röst. L.
lukt. L-l väder. L-a ord. En l. sömn. —
Syn. Se Behaglig.

LJUFLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
ljuflig.

LJUFLIGT, adv. På elt ljufligt sätt.
Näktergalen sjunger l.

LJUFT, adv. På elt ljuft sätt. Hon log så
l. Sofva, drömma l.

LJUGA, v. a. o. n. 3. (Impf. Lög ell. Ljög,
Ifv. Ljugde. Sup. Ljugit. Part. pass. Ljugen.)
4) Med vett och vilja säga, skrifva, uppgifva del
som osanl är. L. fräckt, skamlöst. Del har
han l-git. L. som en häst, som en
borslbin-dare o. s. v., öfvcrdrifvel. L. för någon. (Pop.)
Ah ljug! del är icke möjligt. L på någon, se
Beljuga. L. pa sig ell brott, falskcligen
uppgifva sig vara deriili skyldig. L. ihöp, se
Hop-ljuga. L. sig fram, in, igenom, till, ul, genom
lögn bana sig väg fram, &c. L. sig ifrån
nå-Öl, genom lögn befria sig derifrån. — 2) (aktivt)
tsa. L. vänskap. — S. n. oböjl. (pop.) Det
skall bli L, del skall bli ingenting af.

LJUGARE, m. 6. Se Lögnare. Ingår för
öfrigl i sammansättningen Slorljugare.

LJUM, a. 2. 4) Som kännes blott helt litel
varm. L. mjölk. L-l vallen. En l. vind. —
Syn. Se Varm. — 2) (fig.) Föga varm, föga liflig,
eldig, innerlig. En l. vän. L. vänskap.

LJUMHET. f. 3. Egenskapen all vara ljum;
lägsta grad af värme. Brukas både egenll. och
fig. Luflens l. L-en af hans vänskap.

LJUiMMA, v. a. 4. Göra ljum. L. mjölk.

LJUMSKE, m. 2. pl. — skar. Den del af
människokroppen, som har sill läge mellan
un-derlifvel och Öfra delen af låret.

LJUMSKEBRÅCK. n. S. Bråck, som har sitt
läge i ljumsken.

LJUMSKEBÖLD, m. 3. Böld, som har sill läge
i ljumsken.

LJUMT, adv. Helt litel varmt. Del blåser l.

LJUNG, m. sing. Ett växtslägle af fam.
Midl-blommige. Erica. Allmän L, en art deraf, med
n.

LJU 53

röda blommor, allmän på mager skogsmark. E.
vulgaris. — Ss. L-blomma, -hed, -mark,
-mo.

LJUNG A, v. n. 4. 4) Blixtra. Brukas endast
i högre stil och poesi. Det l-de starkt. — 2)
(fig.) Fara med blixtens hastighet. L. fram,
förbi. Rc’n solen fram på fästet l-r. Kometer,
som l. fram genom rymden. — V. a. (i högre
stil o. poesi) Slunga med blixtens fart. Den hand,
som hämdens åska l-r. (Fig.) L. straffdomar,
anklagelser emol någon, med vredgadt,
brinnande nit framföra dem. — L-nde, part. pres.
L. vältalighet, i högsta grad eldig och kraftfull.

LJUNG ANDE, n. 4. Blixtrande. Kan brukas
äfv. i fig. mening.

LJUNGELD, m. 2. Se Blixt.

LJUNGJORD. f. sing. Elt slags mager mylla,
som bildas, der ljung växer.

LJUNGPINNAR, m. 2. pl. (bot.) Se
Tagg-puke.

LJUNGPIPARE, m. 3. Fågel af Vadarne,
44% lurn lång; grå och gulprickig. Charadrius
apricarius.

LJUNGSILKE, n. 4. En parasilväxt, som
förekommer på ljung, timjan, m. fl. Cusenta
Epilhes-mum.

LJUNGSPOLE, m. 2. pl. — spolar. Se
Ljungpipare.

LJUS, a. 2. 4) Som har mycket eget ljus,
eller ålerkasiar mycket ljus. En l. himlakropp.
Eli l-l sken. L-a färger. L. till färgen. L-l
hår. (Pop. o. fam.) Stå i l-an låga, brinna med
klar låga. — 2) Klart upplyst. L-a moln, skyar.
Ell l-l rum. Del är ej l-l nog i rummel. Del
blef l-l i luflen. Del är l-a dagen, del är l-l,
solen är uppe, det är dager. På l-a dagen. —
Syn. Klar. — 3) (fig.) Som har tydliga, klara
begrepp. Eli l-l hufvud, förstånd. En l. idé,
som sprider ljus öfver något ämne i en
angelägenhet. — 4) I sammansättningar med färger
betyder L en klarare, mer i hvilt fallande färgton,
t. ex.: Ljusblå, -brun,- grå,- grön,-gul,
-röd, m. fl.

LJUS, n. 3. I. (utan plur.) 4) (i allm.) Del
ovägbara ämne, som gör kropparna synliga, d. v.
s. det medel, hvarigenom vi kunna med Ögonen
varseblifva (se) föremålen. L-el utgår
förnämligast ifrån solen och sljernorna, men alstras
äfven genom alla slags förbränningar. L-ens,
gam. gcnit. (Bibi.) L-ens ell. l-cls fader, Gud.
En l-ens engcl, en god engel; (fig. fam.) en
utmärkt god eller vacker menniska. — Syn.
Ljusämne, Lyse. — 2) (särskilt) Detla ämne, då det
utgår ifrån någon viss kropp. Solens, månens l.,
det ljusämne, som ifrån dessa himlakroppar
kommer till våra ögon. — Bildar sammansättningarna
Sol-, Dags-, Eldsljus. — 3) (i bibeln) a) Lysande
himmelskropp. Gud skapade tu stora l. — b)
Synförmåga. Hans ögons l. — 4) Belysning.
Detta rum har för litel l. — 3) (mål.) Se
Dager, 2. L. och skugga. Se, ställa någol i dess
rälla l., se Dager, 2. Falskt l., se Falsk dager
(under Dager). — 6) (fig.) a) Upplysning. Få,
gifva l. i en sak. Komma i l-et, blifva
uppdagad, offentliggjord. Framdraga i l-el,
uppdaga, offentliggöra. Vän af l-el, af upplysningen.
L-els fiender. Förnuftets l., den andliga
upplysning, förnuftet gifver. — b) Person, som äger
öfverlägsen själsbildning och sprider upplysning
bland andra. Han var ell l. för sin lid. —
II. (med plur.) 4) Konstgjord, af vissa brännbara
ämnen (talg, vax, spermaceti, stearin, o. a. v.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free