- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
38

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lommegräs ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

LOM

LOT

LOMMEGRÄS, n. 5. Se Örten Thlaspi Bursa
pastoris.

LOMVIA. f. 1. Se Sillgrissla.

LONGITUD, lånngity’d, f. 3. (lat. Longiludo)
En orts vinkelräta afslånd ifrån Törsta meridianen:
geografisk längd.

LONKE, se Lånke.

LOPP, n. 5. 4) (utan plur.) a) Handlingen,
då någon löper. Säges både om menniskor och
djur, mindre i tal än i skriftspråket. Ifinna
någon i l-ct. Hjortens l. — Syn. Språng. b)
Fortgående, oafbruten rörelse ål elt visst håll, i
en viss bana. Vattnets l. Sljernornas l. —
c) (fig.) Fortskridande, fortgång. Tidens, årens,
seklernas l. Lifvets l. Under l-el af
processen. Händelsernas, lankarnes l. Ver Idens l.,
händelsernas gång. Det är så verldens L, det
plägar så gå. Följa l-el af en sak,
uppmärksamt gifva akt på gången deraf. Gifva, lemna
fritt l. åt, ej ålerhålla, t. ex.: Gifva fritt l. åt
sina tårar. — d) (fig.) Se Lefnadslopp. Väl
fullända sitt l.— 2) (med plur.) a) Fördjupning,
ränna, hvari något löper. — b) Den cylindriska
urborrningen i elt skjutgevär. Äfv. Kullopp. —
c) Så mycket hampa, som repslagaren på en gång
tar på sländan eller om lifvet.

LOPPA, f. 4. (af Löpa) Allmänt bekant,
hoppande insekt med stickborst. Pulex irrilans. —
Ss. Loppbelt.

LOPPA, v.* a. 4. Söka efter och befria från
loppor. L. någon. L. sig. — Loppande, n.
4. o. Lappning, f. 2.

LOPPFRÖ, n. 4. eller

LOPPFRÖGRÄS, LOPPGRÄS, n. 5. En ört,
hvaraf infusion ined kallt vallen nyttjas till
appre-lcring af sidentyger, m. m. Plantago psyllium.

L0PP1G, a. 2. Full med loppor.

LOPPKNOTT, n. 5. Tvåvingad, stingande
insekt, ganska liten, men, der den finnes, en svår
plåga för boskap, i anseende till dess oerhörda
mängd. Simulium reptans.

LOPPMASK, m. 2. Se Jordloppa.

LORD, lå’rd, m. 3. Titel för högre adelsmän
i England, äfvensom för innehafvare af vissa högre
embelen.

LORGNERA, lårnjèra, v. a. 4. (fr. Lorgner)
Bekika.

LORGNETT, lårnjä’tl, m. 3. (fr. Lorgnette)
Liten kikare.

LORT (o slutet), m. 2. (lågt ord) 4)
Orenlig-het, smuts, träck. (Ordspr.) Ju mer man rör i
l-en, dess värre luktar han, ju mer man
forskar i en dålig sak, dess flera dåligheler komma
i dagen. — 2) (fig.) a} Skräp. Del är bara l.
— b) Dålig karl. Del är en l.

LORTA, v. a. 4. (i lägre språket) Smutsa.
L. néd, fullsmutsa.

LORTIG. a. 2. (i lägre språket) Smutsig.

LORTIGHET, f. 3. (i lagre språket)
Smut-sigbet.

LORTKARL, m. 2. (fam.) Dålig karl.

LORTLOLLA, f. 4. (fam.) Orenlig qvinna.

LORTPUSS, m. 2. (fam.) Vattenpuss med
smutsblandadt vatten.

LORTVASKER, m. sing. (fam.) Orcnlig, oren
pojke.

LORTÄTARE, m. 5. (lågt) Se Smulgråt.

LOSAFIR , lösafi r, m. 3. Se Dichroil.
LOSLITEN, se Luggsliten.

LOSS, a. oböjl. Lös, lossad. Brukas i
dagligt tal och sjömansspråket. Bli, vara l. Kasta
l. seglen.

LOSSA, v. a. 4. 4) Göra lös, upplösa; göra
lösare, slakare, vidare. L. något bundet, spändl,
snördl. L. något ur sin fogning. L. något, som
fastnat. L. något limmadt, fasthakadt. L. en
knut. (Neutralt) L. på något, göra det en smula
lösare. L. af, se Aflossa. — Syn. Lösa, Aflossa,
Upplösa. — 2) Afskjuta. L. en kanon, en bössa.
L. ell skoll. — Syn. Se Afskjuta. — 3) Uttaga
laddningen ur ell fartyg. Har till objekt både
fartyget och sjelfva lasten. L. ell farlyg, ell
skepp. L. en laddning af säd. L. barlast. —
Syn. Aflasta, Aflossa. — Lossande, n. 4.

LOSSARE, m. 6. Arbetskarl, som bjelper till
alt lossa farlyg.

LOSSNA, v. n. 4. Blifva lös, gå lös, gå upp
(i söm, fog, o. s. v.). Tänderna l. Knuten har
l-t. Spiken l-r. Snörningen l-r. L. ifrå’n,
gå lös ifrån. — Lossnande, n. 4.

LOSSNING, f. 2. 4) (af Lossa) a)
Handlingen, hvarigenom något göres löst. — b) Lastens
uttagande ur elt fartyg. — 2) (af Lossna)
Uppgående i fog, söm, limning, o. s. v.

LOSTA, lå’ssta, f. 4) En årlig gräsväxt med
flera arter. Bromus. — 2) En art af delta slägte,
allmän i råg. Kallas äfv. Råglosta, Faxe, Gasse,
Gåshafre. Bromus secalinus.

LOSTEN. löstén, m. 2. Se Belemnil.

LOTS, lölls, m. 2. (t. Lolhse) 4) Person, som
åtager sig att vägvisa farlyg vid den kust, der
han är boende. — 2) Eli slags fisk, som ålföljer
hajarna i de varma klimaten, för att förtära
deras exkremenler. Gasterosteus ductor.

LOTSA, löllsa, v. a. o. n. 4. Betjena
främmande farlyg som vägvisare i farvattnet vid en
kust. L. in, ut, se Inlolsa, Ullolsa. —
Loisande, n. 4.

LOTSAFGIFT. f. 3. Se Loispenningar.

LOTSBÅT, lötlsbå t, m. 2. På eget sätt byggd
båt, som lotsar begagna, för att lättare kunna
våga sig ut i stormig sjö.

LOTSFLAGG, f. 4. Flagg, som hissas på elt
fartygs förtopp, för att derigenom tillkännagifva,
alt det behöfver lots.

LOTSHEMMAN, n. 5. Kronohemman,
anslaget till boställe ål en lots.

LOTSINRÄTTNING, f. 2. Offentlig
inrättning för fartygs lotsande i ell visst farvatten.

L0TSN1NG, f. 2. Vägvisning för främmande
fartyg genom lots,

LOTSPENNINGAR, m. 2. pl. Afgifl för
lots-ning.

LOTSVERK, n. 5. Se Lotsinrältning.

LOTT, m. 3. 4) Särskilt öfverenskommet
föremål, som användes vid lottning, för att dymedelst
afgöra något emellan flera särskilta personer eller
ting. L-erna, hvarlill användes numererade
papperslappar, la des i en pung, ur hvilka hvar
och en drog en l. Draga l. Kasta l. om
något, genom tärningkast afgöra något vid lottning.
L-en har fallil på honom» han har fått den
af-görande lotten. — 2) Del af något, som genom
lottning skiftas eller blifvit skiftadl emellan flera.
Skifta lösegendom i l-er. Gården har fallit
på hans l. Få något utom l. och byte, utom
hvad som faller på ens lott. Hvar och en fick
på sin l. 1000 Bdr. — Syn. Del, Andel,
An-part. — 3) (fig.) Hvad som af Ödet blifvit någon
förelagdt. Del är hans l. att lida. Lidande
är hans l. Vara nöjd med sin l. — Syn.
Skickelse. öde. — 4) Se Lottsedel.

LOTTA, v. n. 4. Låta slumpen genom lott
afgöra något emellan flera personer. L. om nd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free