Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lådbakelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 LAD
sammansättningar, såsom: Bords-, Byrå-, Skåp-,
Dragkist-, Penning-, Kryddlåda, m. fl. — 2) (fabr.)
Den del af en klädesväfstol, hvari skeden är
infattad. — 3) Se Handlverkslåda.
LÅDBAKELSE, m. 3. Bakelse, gräddad i låda
af papper.
LÅDFACK, n. 3. Rum, hvari en låda är
inpassad, l. ex.: i en lådfakl.
LÅDFAKT, m. 3. (i handelsbodar) Väggfast
ställning af trä, hvari lådor för hvarjehanda varor
äro Inpassade.
LÅDHUGGARE, m. 3. (fam. skämtv.)
Bod-betjenl, som stjäl ur penninglådan.
LÅDMAKARE, m. 3. En, som gör lådor o. d.
LÅDRUSSIN, n. 5. Se Krukrussin.
LÅDSTÅL, n. sing. Brännslå!, inpackadl i lådor.
LÅG, a. 2. (Komp. Lägre; superi. Lägst.) (af
Ligga) 1 allm. motsatsen af Hög. i) Betecknar
ett, i förhållande till andra ytor och föremål,
ringa längdmålt af den lodräta linien ifrån nedersta
till Öfversla ändan af elt föremål. Ett l-l berg.
L-l rum, ej högt i taket. L-l land, ej högt
Öfver sjö eller haf. L. slrand. L-l vallen, då
det ej står högt i sjö eller ström. — 2) Säges om
toner. Jfr. Hög, 2. En låg lon, röst. L-l
målföre. Eli l-l ljud. Tala med l. röst, sakta.
— Syn. Djup; Sakta. — 3) (fig.) a) Ringa. De
lägre klasserna i samhällei. De lägre
embels-männen. L. börd, rang. Af l. härkomst. De
lägsta sysslor. L-l pris. L-l spel, om en ringa
penningsumma. L-a korl, som ingenting gälla i
spelet. Hysa, hafva l. lanke om någon, anse
honom äga brist på heder, insigter, duglighet.
Substanlivt säges: Höga och låga, personer af
högre och lägre ställning i samhället. — b) (i
moralisk mening) Nedrig, dålig. En l. själ. L-a
tänkesätt. En I. handling. — Syn. Nedrig,
Usel, Föraktlig. — c) (estet, o. gram.) Den lägre
stilen, den vanliga, hvardagslika, ulan prydnad
och behag. L-l ord, uttryck, endast brukligt
ibland del ringare folkel, eller belecknande något
för anständigheten sårande.
LÅGA, f. 4. I. (af Ligga) 4) Kullfallcl, på
marken liggande träd eller gren af elt sådant. —
2) Träd, slock eller gren på bottnen i kärr, flod
eller sjö.
LÅGA, f. 4. IL (Egenil. Låge, m., hvilket
ännu säges i dagligt tal, men endast i egentlig
mening; i fornspråket: Log, Loge.) De, vid
förbränning, ur den brinnande kroppen uppstigande
luftarter, som dervid utveckla ett mer eller
mindre starkt sken. L-n af en eldbrasa. Husel
slår i ljus L, är i full brand. Sätta i l., sälla
eld på; (fig.) uppelda, uppreta. Utbrista i full l.,
råka i full brand. (Fig.) Oenigheten ulbrasl i
full l., skred lill det yttersta. (Fig.) Kärlekens
l., innerlig kärlek. Snillets l., dess lefvande
fantasi och ingifvelse.— Bildar sammansättningarna:
Krigs-, Kärleks-, Tvedrägtslåga, m. fl.
LÅGA, v. n. 4. 1) Brinna med låga. En
stor brasa l-de på spiseln. (Fig.) Snillets eld
l-de ur hans ögon, röjde sig med styrka i hans
blick. — Syn. Brinna, Flamma. — 2) (fig.) Vara
betagen af någon häftig sinnesrörelse eller känsla.
Hans hjerla l-r af kärlek. — L-nde, part,
pres. En l. eld. (Fig.) L. kärlek, ifver,
brinnande, häftig. — Lågande, n. 4.
LÅGBENT, a. 4. Som har korta ben.
LÅGELD, m. 2. Fyrverkerield, beslående af
en blandning ulaf ämnen, som förbrinner med en
mer eller mindre lysande, för ögat synbar låga,
men icke utkastar några brinnande partiklar.
LÅN
LÅGHALT, a. 4. Som har ena benet kortaré
än det andra.
LÅGHET, f. 3. 4) (utan plur.) Egenskapen
atl vara låg (i alla bem. utom 3, c) a) I.ande Is l.
— b) Röstens, tonens, ljudets l. — c) Prisets l.
L-en af en handling. — 2) (med plur.) Låg
handling. Begå en l. Jag föraktar hans l-er.
LÅGLAND, n. 3. pl. — länder. Lågslätt af
belydlig rymd.
LÅGLÄND, a. 2. Lågt belägen. L. strand,
trakt.
LÅGLÄNDT, adv. Med lågt läge. Släden
ligger l., har lågt läge.
LÅGMÄLT, a. 4. Som har lågt målföre.
LÅGSINNAD, a. 2. ell. LÅGSINT, a. 4. Som
har en låg själ, ell lågt sinne.
LÅGSLÄTT, m. 3. Slätt med en blott ringa
höjd öfver hafvet.
LÅGSTAMMIG, a. 2. Som har låg slam. L-l
träd.
LÅGT (d långt), ady. (Komp. Lägre: superi.
Lägst.) 4) Betecknar lågt läge, eller rörelse, som
ej går högt upp. L. belägen. Solen står l. på
himmelen. Ligga l., vara lågt belägen; äfven
hafva låg hufvudgärd. Växa l., få låg växt.
Flyga l., ej högt Öfver marken. — 2) (om ljud)
Med låg röst, stämma, i låg lon. Tala, läsa l.
L. stämd säges om ett musikinstrument, som är
slämdt lägre än andra af samma slag i allmänhet
äro. — 3) Ej högt, ej långt upp (i afseende på
ordning, rang, o. s. v.). Sitta l., ibland de lägre.
— 4) (fig.) a) Ringa. L. skatta, värdera något.
Spela l.. om en ringa summa. L. sälja en vara,
lill lågt pris. — b) (i moralisk mening) På ett
lågt, oädelt sätt. Tänka l., hafva låga, oädla
tänkesätt.
LÅGTÄNKT, a. 4. Som har låga tänkesätt,
oädell tänkande.
LÅN, n. 5. 4) Den handling, då man lånar
en sak af någon eller ål någon utlånar en sak.
Göra ell l. Begära, gifva, få, hafva lill l-s.
Hans böcker gå beständigt i l., utlånas från den
ene till den andre. Tack för l-et! — 2) Sak,
som ägaren iemnal ål en annan alt bruka och
begagna för någon tid, hvarefter den skall
återställas. Jag skall snart lemna dig l-el
tillbaka. (Fig.) Helsan är ell l. af Gud, cn gåfva
af Gud. (Fam.) Guds l. (uttalas i dagligt tal:
güsslå’n) säges, för all beteckna mat, t. ex.: Man
kastade Guds l-el åt honom. Aldrig ell Guds
l., icke en smula mat. Der fins inlel Guds l.
till bästa.
LÅNA, v. a. 4. o. 2. 4) a) Af någon erhålla
en sak alt bruka och begagna för någon tid,
hvarefter den skall lill ägaren återställas. L.
böcker, penningar af någon. L. penningar
emot revers, inteckning i hus, o. s. v. L. på,
mot pant, gifva pant för det man lånar. L. eld,
se Eld. L. ihop, sammanbringa genom lån. L.
upp, se Upplåna. — Syn. Få, bekomma till
låns, Låntaga. — b) På nämde vilkor lemna
någon en sak all bruka och begagna. L. någon
kläder, penningar. L. på, mot pant, lemna
penningar lill låns emot del man får pant till
säkerhet för återbetalningen. L. på ränta, låna
ut penningar på det vilkor, alt man får igen dem
med ränta. L. sitt namn ål någon, gå i borgen
för honom. (Ordspr.) L. sin vän och kräfva
sin ovän, när man kräfver igen, hvad man lånat
någon, är del ofta slut med vänskapen. (Fig.) L.
sill öra ål någon, lyssna lill hvad han har alt
säga; sätta tro, tillit derlill. L. bort, ut, se BorL-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
