Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lånande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅN
låna, Utlåna. — Syn. Gifva, Jemna till låns,
Bortlåna, Utlåna. — 2) (Fig.) Hämta något ifrån
främmande håll. Månen l-r sill ljus ifrån
solen. Han har lånl den tankan ur Virgilius.
— Lånad eller vanligare Lån t, part. pass.
Lånta penningar. Lånl namn, som ej är ens
eget, ulan blott antaget. Lånade ord, uttryck,
bilder, o. s. v., från andras skriflcr hämtade.
LÅNANDE, n. 4. Handlingen, då man lånar
(i alla bem.).
LÅNARE, m. 5. 1) En, som bekommer något
till låns. — 2) En, som ofta lånar.
LÅNBIBLIOTEK,–––––ék, n. 3. o. 3.
Boksamling, hvarur böcker utlånas emot betalning.
Hålla j. [—thck.)
LÅNEANSTALT, m. 3. OfTcnllig anstalt för
penningars utlånande.
LÅNEBANK, m. 3. Af staten eller cnskilta
inrättad bank, hvarur penningar emot säkerhet
ocb ränta utlånas.
LÅNEINRÄTTNING, f. 2. Se LåneanslaU.
LÅNEKONTOR, –kånnlör, n. 5. Afdelning
af en lånebank.
LÅNG, a. 2. (Kompar. Längre; superi. Längst}
4) a} Angifver måttet af ell föremåls, cn ytas, en
linies utsträckning längs efter (i motsats till Bred).
Tre alnar l. och två alnar bred. Rummet är
Ho alnar l-l. Lika l. som bred. — b} (utan
åtföljande beslämningsord) Uttrycker en, i
förhållande till andra föremål, ytor eller linier,
betydlig utsträckning. — Motsats: Kort. Eli l-l
bord. L. väg. På l-l häll, på betydligt afslånd.
Se f. ö. Finger, Näsa och Syn. — 2) (om
men-niskor) Se Hög. 4, a. och b. Molsals: Kort.
Golialh var sex alnar l. En l. karl. L. Ull
växlen. L. och mager. L. och smal. Falla
så l. man är, så all man ligger utsträckt i hela
sin längd. — 3) (om tid) Som varar, påslår länge.
Motsats: Kort. L lid. För l. lid sedan. Huru
l. lid fordrar del arbetet? Man har ej sett
honom på l. lid. Tiden blir, faller mig l., jag
har ledsamt. Ell l-l lif. L. lefnad. L-l arbete.
En l. slund. Hela l-a dagen, från morgon till
qväll. L. resa, som fordrar lång lid. (Jfr.
Långresa.) (Talesätt) Så god som dagen är /..sjelfva
godheten. (Gram.) L. slafvclse, som fordrar
dubbelt längre tid alt uttala än en annan (kort). (I
musik) L. not, hvarpå länge ulhålles. — 4) (om
tal och skrift) Som innehåller mycket. Motsats:
Kort. L-l tal, bref. L-a meningar, perioder,
kapitel. — Syn. Vidlyftig. — Ss. L-ar mad,
-ben t. -b la di g, -fotad, -halsad,
-hal-tig,-hornad, -hårig, -hårighel, -händ,
-näbbig, -radig, -raggig, -skankig,
-skäggig. -svan si g.
LÅNGA , f. 4. Fisk af Torskslägtet, stundom
6 fot lång; ger bäsla kabeljon. Gadus molua.
LÅNGBEN, n. 3. (skämtv.) Karl med långa
ben.
LÅNG BOLSTER, m. o. n. 2. o. 3. Bolster,
som upptager sängens hela längd.
LÅNGBOM, m. 2. pl. — bommar. Slangen
emellan axlarna på en vagn.
LÅNGBYXOR, f. 4. Byxor, som räcka ända
Ded till foten.
LÅNG BÅT, m. 2. Se Barkass.
LÅNGBÄNK, m. 2. Benämning på hvardera
af de tvenne långa bänkrader, som voro ställde
Utefter begge långväggarna i de fordna
Skandina-Vemes gästrum. (Fam.) Draga ul på /-en, draga
ut på tiden med något. Komma på l-en, blifva
uppskjuten, råka i glömska,
n.
LÅN 49
o LÅNGDANS, m. 2. Kontradans, som utföres
på två rader.
LÅNGDRAGEN, a. 2. neutr. — el. Utdragen
på längden. L. stil, uttänjd, vidlyftigare, än som
behöfs.
LÅNG DYNA, f. 4. Dyna, som utgör sitsen
på cn soffa.
LANG ELD, m. 2. Eld, som vid gästabud var
upptänd längs efter midien af golfvet i våra
förfäders gästrum.
LÅNGFICKA. f. 4. Mycket djup ficka.
LÅNGFINGER, n. 3. Se Mcllanfinger.
LÅNGFINGRAD ell. LÅNGFINGRIG, a. 2.
Som har långa fingrar. Jfr. Finger.
LÅNGFREDAG, m. 2. Fredagen näst före
påskdagen, som i kristna församlingen firas
högtidligt till minne af Christi korsfästelse. Har sitt
namn deraf, all fordom gudstjenslen, tillika med
fastan. hölls då längre än på andra dagar.
LÅNGFREDAGSRIS, n. 3. Så kallades
fordom Dvcrgbjörken, emedan man trodde, all
densamma, som förut varit elt resligt träd, blifvit
förbannad, sedan bödelsknektarne brölo qvistar
deraf, för att dermed gissla Frälsaren.
LÅNGGRUND, a. 2. Säges om en sjöbotten,
då den vid stranden är grund långt utåt. L.
bollen.
LÅNGHALM, m. sing. Råghalm, hvarmed tak
täckas.
LÅNGHALS, m. 2. Litel skaldjur, som fäster
sig vid fartygs bollen. Lepas anatlfera.
LÅNGHALSDUK, m. 2. Lång, smal duk, som
begagnas till manshalsduk, och hvars ändar gå
långt ned på bröstet.
LÅNGHANDSKE, m. 2. pl. — handskar.
Handske, som går högt upp på armen.
LÅNGIFVARE, m. 3. Den, som åt cn annan
lernnar cn sak till låns.
LÅNGKATEKES,–––––tjés, m. 3. Katekes
i långt, small formai, såsom de vanliga upplagorna
äro. [— caleches.]
LÅNGKORK, m. sing. Ett slags rödt vin på
buteljer, med ganska långa korkar.
LÅNGKUDDE, m. 2. pl. — kuddar. Kudde,
som lägges tvärs öfver sängen till hufvudgärd.
LÅNGKÄRRA, f. 4. Elt slags åkarkärra,
beslående af tvenne långa sidoträn med slår emellan.
LÅNGLAGD, a. 2. Afiång. L-l ansigle, långt
och smalt. L. person, som har långlagdi ansigte.
LÅNGLEDAS, sammandr. LÅNGLEDS, v. d. 2.
(fam.)w Finna tiden lång.
LÅNGLIFVAD, a. 2. 4) Som lefver länge.
Se uln all bli l. — 2) Lång i lifvel (se Lif, B, 4, b).
LÅNGLIG, a. 2. Som varar mycket länge, l
l-a lider, ganska länge. För l-a lider sedan,
myckel länge sedan.
’ LÅNGLOSTA. f. 4. En hög, bladrik
foderväxt på skogsängar. Bromus giganteus.
LÅNGMJÖLK, f. sing. Ett slags tjock mjölk,
som i Norrland sommartiden tillredes och förvaras
ganska länge.
LÅNGMOD. n. sing. Se Långmodighel.
LÅNGMOD1G, a. 2. 4) Som länge har
fördrag med andra, ulan att vredgas. — 2) Säges
om Gud, då han af sin godhet i det längsta
uppskjuter straffets verkställande.
LÅNGMODIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
långmodig.
LÅNGMUR, m. 2. Muren på långsidan af hus
eller rum.
LÅNGMÅL, n. sing. (pop. o. fam») På l., på
längd; när det varar länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
