Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Låta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
LÅT
LÄG
Det låter något, säges, då man får underrättelse
om något myckel lyckligt, stort, förmånligt, som
händt någon; äfv. om slormodiga ullåtelser o. s. v.
Hvad man säger om honom, låter ganska illa,
är högst oförmånligt för honom. Brukas i denna
mening ofta impcrsonelt» t. ex.: Del låter godt,
väl för honom, innehållet af hvad man talar om
honom är till hans fördel. Huru låter det för
oss? Illa. Det låler, som jag skulle vinna
processen, alt döma af folkets tal, af
vederbö-randes yttranden, har jag hopp alt v. p. Det
låler på honom, på hans tal, som vore han &c.,
hans tal ger anledning förmoda, alt...
LÅTA, v. a. 3. 11. (ImpC Läl. Imper. Låt.
Sup. Låtit.) 1) Låta gå ifrån sig, lemna,
förlora. L. sill valten. L. sill lif Fordom: L.
blod, förlora blod: äfv. öppna ådern, liksom man
nu i samma mening säger L. åder. — Häraf
Öf-vcrlåla, Aflåta, Utlåta, Förlåta, Eflerlåta,
Underlåta. — 2) Upphöra. Numera ondast i
sammanställningarna L. af, igén, hvilka båda hafva samma
betydelse. — 3) Underlåta. I talesättet: Göra
och l., l. ex.: Han gör och låler efter behag;
del är godt all vela, hvad man bör göra och l.
— 4) Tillsluta, slänga. Numera endast i det
liktydiga uttrycket: L. igén. — L. upp, öppna. —
5) Brukas isynnerhet som oegenlligt hjelpverb,
och betyder då: a) Tillåla, tillstädja, medgifva
all något sker, ej sälta sig emot. Låler barnen
komma till mig och förmener dem icke. L.
någon gå, komma, sälla sig, tala. L. någon
göra som han vill. I.ål mig omfamna dig.
L. se sig. L. fånga sig. Lål ej della hindra
er. Lålom oss eil. lål oss gå, sluta, o. s. v.,
må vi gå, &c. Lål så vara, må så vara. L.
säga sig, taga skäl. L. bli, l. vara, afhålla sig
ifran, lemna orörd, i fred, l. ex.: Låt bli äplena;
lål bli mig ell. låt mig vara; lål bli all
förarga mig. L. blifva dervid, se Blifva. L. sig
göra, vara görligt, möjligt, t. ex.: Del låler sig
icke göra. Om sig så göra låler. Del låler
sig begripa, all..., det är begripligt, all...
Jag har låtit mig berätta, all. ... man har
berättat rnig, att... — b) Föranstalta, göra, all
något sker. L. göra sig en klädning. L. bygga
ell hus. L. arrestera någon. L. veta, gifva
tillkänna, underrätta, t. ex.: Han har lålil mig
vela sin vilja; jag skall låta honom vela, huru
ni beter er. Författaren låler sin hjelle säga,
all..., framställer honom sägande... L. djuren
lata, föreställa dem talande (i någon litterär skrift,
l. ex. i fabler).
LÅTANDE, n. 4. Görande och l., se
Görande.
LÅTAS, v. d. (pop.) Brukligt endast i infinitiv.
Se Låtsa.
LÅTSA, lå‘ttsa, v. n. 1. I ord, gerning, miner
clL åtbörder gifva sig utseende af något visst
tillstånd, läge, af någon viss sinnesstämning, känsla,
föreställning, vilja, o. s. v. L. vara sjuk. Han
l-r vara fattig. ond. Han l-r, ej förslå det.
L.. som om ell. som man ej hör. Jag skall L,
som jag ej såg honom. (Fam.) L. om
ingenting, ställa sig, sorn om ingenting hade händt,
som om man ingenting visste; icke låta sig
bekomma. — Syn. Ställa sig. — L-d, part. pass.
L. vänskap, hjertlighel. — Syn. Tillgjord,
Förställd, Falsk, Konstlad, Föregifven.
LÄ, n. sing. oböjl. (sjöt.) 4) Del håll, hvaråt
vinden blåser. Hålla i l., bibehålla sitt läge till
ett fartyg eller annat föremål, så att man ständigt
är i lovart om detsamma. (Neutralt) Hålla i l.
om, falla af med fartyget, så alt man kommer i
lä om något föremål. Vara i l. om, vara längre
från vinden, än det föremål, hvarom fråga är. —
2) Den sidan af fartyget, som af vinden hålles
nedtryckt eller lutande. Häraf bcnämningarne
Lä b ord, L ä brassar, Läboli n er, Län o c k,
m. fl. — 3) Ställe, der man har skydd för vinden.
LÄCK, a. oböjl. Olät, så att vatten eller
annat flytande ämne kommer in eller ut.
Farly-gel, tunnan är l.
LÄCKA, f. 4. Ställe, der farkost ellcr kärl
läcker; hål, öppning derpå, hvarigenom vatten
o. s. v. kommer in eller ut. Fartyget, tunnan
har fåll en l.
LÄCKA, v. n. 2. Vara otät. Säges om kärl
och farkoster. Fartyget, tunnan l-ker. —
Uttalas och skrifves äfv. Läka. — Syn. Rinna. —
Läckande, n. 4. o. Lä ckning, f. 2.
LÄCKAGE, (läckåsch) n. sing. Förlust,
af-gång genom läck ning. Ordet brukas i
handels-och affärsspråket.
LÄCKER, a. 2. 4) (om sak) Ganska
välsmak-lig. L. mal, mållid. — Syn. Delikat, Deliciös,
Finsmakande, Ulsökl. — 2) (om person) a) Som
icke tycker om annat än del, hvilket har fin och
utsökt smak. — b) (fig. i allm.) Som endast tycker
om det, hvilket är utsökt. Vara l. i fråga om
musik. Man säger äfv. i samma mening: L-l öra.
LÄCKERBIT, m. 2. (fam.) Bil, stycke af
något läckert.
LÄCKERHET, f. 3. 4) (ulan plur.)
Egenskapen alt vara läcker (i begge bem., både om
sak och person) — 2) (med plur.) Hvad som är
läckert., Tycka om l er. — Syn. Läckerbit,
Delice.
LÄCKERMUN, m. 2. pl. — munnar, (fam.)
En, som tycker om läckerheter. — Syn.
Läckertand.
LÄCKERT, adv. På elt läckert sätt. Smaka l.
LÄCKERTAND, f. sing. (fam.) Se
Ldckcr-mun.
LÄCKT, LÄCKTARE, m. fl., se T Akt,
Läktare, m. fl.
LÄDER , n. sing. Genom garfning beredd
djurs-hud eller skinn. Seg, mjuk som l. (Fig. pop.)
Ge en på lädret, tukta, piska ell. lexa upp en.
— Si. L-ar be lare, -arbete, -arlad,
-beredare, -beredning, -garfveri,
-handel, -handlare, -lik, -rem, -remsa,
-säck.
LÄDERBAND, n. 5. Bokband af läder.
LÄDER BOD, f. 2. Handelsbod, der läder af
alla slag hålles till salu.
LÄDERFIL, m. 2. Polersticka med
buffelhud på.
LÄDERFLASKA, f. 4. Ell slags flaska af
läder, som brukas i vissa länder till förvaring af
åtskilliga flytande ämnen, t. ex. vin, olja.
LÄDERHUD, f. sing. (anat.) Den del af
men-niskans hud, som närmast omkläder musklerna
eller köttel.
LÄDERKANON,–––––-ön, m. 3. (ford.) Kanon
af starkt sammanrullad!, fast ihopsydt, inuti med
ett trä eller kopparrör fodradt läder.
LÄDERLAPP, m. 2. Benämning på Slora
Flädermusen. Vesperlilio noclula.
LÄDERSKÖLDPADDA, f. 4. En art
Sköldpadda. som har sköldarna öfverdragna med en
tjock hud, i stället för sköldpaddsplåtar. Sphargis
coriacea.
LÄGE, n. 4. (af Ligga) 4) Den plats, ett
föremål har i förhållande till andra kroppar. Huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
