Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Läggande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄK
84 LÄG
o. s. v.) Tillfrysa. Sjön har lagt. — 2) (fam.)
L. å(, springa, löpa bort. L. in, ingifva
ansökning om något, t. ex. L. in till regeringen och
begära understöd. L. in all blifva borgare,
gifva in ansökning om burskaps erhållande. L.
in betyder äfv.: ingifva cessionsansökning; man
säger i samma mening äfv.: L. in och cedera.
(Sjöt.) L. bi, se Bi. L. om bord, säges om tvenne
fartyg, då de stöta emot hvarandra. L. i land,
se Land. L. ifrån land, från bryggan, se L.
ut. L. in i hamn, inlöpa med fartyg i h. L.
Ull, föra fartyg intill land, t. ex.: L. till vid en
kust, vid en hamn, en holme. L. till bryggan,
föra fartyget der intill. L. ut, utlöpa ur en hamn,
ifrån brygga. L. ul på redden. L. ul Ull
sjös. — L. sig, v. r. 1) Försätta sig i liggande
läge. L. sig på en soffa, på golfvet. Hunden
lade sig för dörren. L, sig på magen, med
magen ned. — 2) Begifva sig till sängs, gå till
hvila, till sömns. L. sig all sofva. L. sig sjuk,
gå till sängs och låtsa vara sjuk. Vi l. oss kl.
10 på aftnarna. — 3) (fam.) Falla. Han
snaf-vade och lade sig rak lång i smutsen. En
fluga kom och lade sig i soppan. — 4)
Intaga viss ställning i fält, emot fienden. L. sig i
ell befästadl läger. L. sig för en fästning. —
S) Nedfalla i lutande ställning. Säden har lagl
sig efter rcgnel. — 6) Nedfalla och utbreda sig
tätt öfver en yta. Der har lagl sig snö, dam.
— 7) (om eggen på eggjern o. d.) Vika sig åt
sidan. — 8)o(om sjö o. s. v.) Tillfrysa. Sjön har
lagl sig. An lägger sig i natt. Säges äfv. om
sjelfva isen, t. ex.: Isen lägger sig der sednare.
— 9) (fig.) Sakta sig, aftaga. Blåsten, vinden,
stormen har lagl sigt. Böljorna l. sig efter
hand. Sjön, vägen lägger sig. Svullnaden,
värken har lagt sig. Hans vrede lade sig
småningom vid detta tilltal. — 40) L. sig
brukas för öfrigt i en mängd talesätt, figurliga
uttryck och sammanställningar med partiklar, t. ex.:
L. sig i bakhåll, laga sin plats på ell ställe, der
man kan öfverraska en fiende. L. sig vinning
om, se Vinnlägga sig. L. sig efter kroppen,
sluta sig tält efter kroppens former. L. sig
emellan, medla emellan tvenne tvistande. L. sig emot.
sätta sig emot, söka hindra, motverka. L. sig i
någol, blanda’ sig i, befatta sig med, t. ex.: L.
sig i en sak, en tvist. Jag lägger mig inte
deri. L. sig i del. som inle angår en. L. sig
in med, inlåta sig i förtroligt umgänge med,
t. ex.: J.sig in med pack. L. sig inne, hålla
sig inne på sina rum, ej gå ut. L. sig om bord
med, se Bord, 2. L. sig pa , vinnlägga, befiita
sig om, egna sig åt, t. ex.: L. sig på studier,
på vetenskaperna, på lagfarcnhetcn, på
advo-kalur, på handel. L. sig pä spel, på
skälmstycken. L. sig på alt schackra, börja att
befalla sig med schackrande. Del lägger sig på
bröslet, angriper bröstet. Ftussen lade sig på
bröslel, flyttade sig dit. (Fam.) L. sig lill,
för-värfva, förskaffa sig, köpa, förse sig med; börja alt
nyttja; äfv. tillgripa, stjäla; äfv. (skämlv.) få, t. ex.:
L. sig lill en ny rock; han har lagl sig lill
bollforer, tulubb; den gynnarn lade sig lill
milt ur, men blef snart gripen; l. sig lill
snufva. L. sig ul för, medla för, söka verka
lill ens förmån, anlaga sig ens sak. L. sig
vidlyftigt ul, inlåta sig i stora, vidlyftiga förelag. —
Part. pass. Lagd brukas adjektivt i bem. af:
Skapad, danad, i. ex.: Han är l. all bli fet.
LÄGGANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
pågot lägges,
LÄGGARE, m. 8. En, som lägger. Mest i
sammansättningar, såsom: Tak-, Sten-,
Gatläg-gare. m. fl.
LÄGGMILA, f. 4. Kolmila, der veden är
lagd horisontell.
LÄGGNING, f. 2. Se Läggande.
LÄGGNÄT, n. 5. Nät, som utlägges i sjön
och vittjas efter någon lid, vanligtvis följande
morgon.
LÄGLIG, a. 2. Passande, tjenlig, lämplig.
Säges om tid, tillfälle, o. s. v. Vid l-l lillfälle,
när jag får l. lid, när del faller sig l-l, skall
jag göra det. Passa på en l. slund, ell l-l
ögonblick, för all framföra sin begäran. Del
faller honom ej l-l i dag. Han har ej l-l all
taga emot visiter.
LÄGLIGHET, f. 3. Godt, passande, beqvämt,
ijenligt, lämpligt tillfälle. Vid första l. skall
jag komma.
LÄGLIGT, adv. På läglig tid, vid ijenligt,
passande tillfälle. Komma l.
LÄGRA, v. a. 4. (lag.) Göra bafvande. — L.
sig, v. r. Slå läger.
LÄGRANDE, n. 4. 4) (lag.) En qvinnas
bäf-dande. — 2) Händelsen, då en krigshär lägrar sig.
I denna bem. föga nyltjadt.
LÄGRE, a. kompar. af Låg.
LÄGRING, f. 2. (lagt.) Se Lägrande, 4.
LÄGST, a. superi, af Låg.
LÄKA, v. n. 2. I. Se Läcka.
LÄKA, v. a. 2. II. Göra hel, hela. Säges
om sår o. d. L. ell sår. — V. n. o. L-s, v. d.
Blifva hel, helas. Såret vill icke läka. Del
läktes af sig sjelft. — L. igen, ihop, se
Igenläka, Hopläka. — L-nde, part. akt. Brukas
nästan adjektivt i vissa uttryck, l. ex.: L. kraft.
LÄKANDE, n. 4. I. Se Läckande.
LÄKANDE, n. 4. II. Helande. Eli sårs l.
LÄKARE, m. 5. En, som studerat
läkekonsten och ulöfvar den. — Syn. Doktor, Eskulap.
LÄKAREARVODE, n. 4. Arvode, som
tilldelas läkare för dess vård om en sjuk.
LÄKAREBEVIS, n. 8. Bevis, af läkare
ut-gifvet, angående en persons helsotillslånd.
LÄKAREBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
handlar om sjukdomar och deras botande.
LÄKAREKONST, f. sing. Se Läkekonst.
LÄKARELÖN, f. 3. Se Läkarearvode.
LÄKAREVETENSKAP, f. 3. Den vetenskap,
som handlar om sjukdomar och deras botande.
LÄKAREVÅRD, f. sing. Den helsovård, en
läkare egnar sjuk person, som anlitat honom.
LÄKEBLAD, n. 5. En art af Örtslägtet
Groblad, som brukas att läka sår. Planlago major.
LÄKEDOM, m. 2. Se Botemedel.
LÄKEDOMSKRAFT, f. 3. Kraft, förmåga att
läka. Eli medels l.
LÄKEKONST, f. sing. Konsten att bota alla
slags sjukdomar. — Syn. Medicin.
LÄKEKRAFT, f. 3. Se Läkedomskraft.
LÄKEMEDEL, n. S. Se Botemedel.
LÄKEMETOD,–––––6d, m. 3. Den mclod, en
läkare följer vid sjukas behandling.
LÄKETUNGA, f. 4. Örten Ophioglossum
vul-gatum.
LÄKEÖRT, f. 3. Ört, som har
läkedoms-kraft.
LÄKKÖTT, n. 5. (fam.) Ha godt, elakl l.,
kött, så beskafladt, att sår lätt, med svårighet
läka.
LÄKNING, f. 2. I. Se Läckning.
LÄKNING, f. 2. II, Se Läkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
