- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
56

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Längods ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 LÄN LAP

lid, t. ex.: Jag väntade l. och väl, men
ingen kom.

LÄNGODS, sc Länegods.

LÄNGRE, a. kompar. af Lång. Göra en
kläd-ning l. En /jerdedel l. Elt helt hufvud l. —
Adv. Kompar. af Långt. L. bort, fram, in,
ned, upp, &c. Bo l. bort. L fram på dagen.
L. fram i en bok, cll stycke från ifrågavarande
ställe, närmare slutel. Han får ej dröja l. än
tre veckor. Han gick l. i den konsten än
någon annan. — Jfr. Långt.

LÄNGS ell. LÅNGS, adv. Utåt längden af
ett föremål. Stryka en kall l. ryggen. Fara
på ångbåt l. floden. L., l. efter, l. utmed,
l. vid, på längden uiefter kanten, brädden,
stranden, t. ex.: Segla l. stranden, l. efter, l.
utmed, l. vid kusten, landet. Gå l. genom
skogen, genom den i hela dess längd. Såga ell trä
l. efter, på längden.

LÄNGST, a. superi, af Lång. L-a vägen.
L-a nallen. I del l-a, så länge som möjligt,
t. ex.: Vänta i del l-a. — Adv. Superi, af
Långt. L. bort, fram, in, inne, ned, o. s. v.
L. i söder, i norr. L. borlifrån, från del längst
bort belägna hållet, o. s. v. L. uppifrån
norden, från aflägnasle trakt uppe i norden. (Farn.)
Hvari skall ni gå som l.? hvart ämnar ni er?
L. före delta, för myckel länge sedan.

LÄNGTA, v. n. i. (af Lång) Med otålighet
åtrå, önska sig, motse. Jag l-r, all han skall
komma, l-r efter hans ankomst. L. efter
våren, efter förlossning. Alla l. efter honom, alt
få se, träffa honom. L. all komma borl cll.
blott l. borl. L. hem, med otålighet önska alt
komma hem. Jag l-r all få höra, att få vela,
huru del slår lill. L. ifrån jorden, längta alt
komma derifrån. L. (ill sill fädernesland. L.
in, ut, tillbaka. — Syn. Tråna cfier.

LÄNGTAN, f. sing. indcf. Otålig åtrå^ alt
träffa en person, komma lill en ort eller ernå en
sak. Brinna af I. efter någon. L. efter
hemmet. L. efter förlossning. — Syn. Åtrå.

LÄNGTANSVÄRD, a. 2. Som förljenar all
eflerlängtas.

LÄNK, lä’nngk, m. 2. (i fornspråkel Leckr)
4) Så kallas hvar och en af dc små ringar, hvaraf
cn kedja består. — 2) (fig.) Föreningsband.

LÄNKA, lä’nngka. v. a. 4. (t. lenken) Leda,
foga, styra, skicka. L. talet på något annat.
L. allt lill del goda. Gud l-r menniskornas
öden. — L. ihop, tillsammans, sammanfoga,
förknippa. — L. sig, v. r. Rälla sig, foga sig,
jemka sig. X. sig efter cn annans vilja. —
L ä n k a n d e, n. 4. o. Länknin g, f. 2.

LÄNKKULA, lä’nngkküla, f. 4. (krigsk.) Med
en messings- eller slållråd hoplänkade blykulor.

LÄNS, lä’nns, adj. oböjl. (t. lens) 4) (sjöt.)
Uttömd på valten. Pumpen är l. Pumpa l. —
2) (fig. fam.) Som lider brist på något. Vara
l. på penningar. [Lens.]

LÄNSA, )ä’nnsa, v. a. 4. Göra läns. Brukas
äfv. i fig. mening. L. pumparna. (Fig.) L.
någon på penningar. — V. n. (sjöt.) Pumpen l-r,
säges, då den under pumpning gifvcr elt
snarkande ljud, hvilket är elt tecken, all valtnet
minskas. L. undan, segla så, att vinden kommer
rält akter ifrån. [Lensa.]

LÄNSAFG1FT, lansåvjifft, f. 3. Afgift till
länsherre.

LÄNSBOKHÅLLARE, m. 3. Tjensteman, som,
i egenskap af landskamererarens närmaste biträde,
speciell reviderar alla till landskontoret
inkom

mande räkningar samt uppgör bokslulel ellet
Landsboken.

LÄNSBREF. n. 3. Urkund, som innehåller
vilkorcn för af landsherre gjordt öfverlåtande af
ett län till en person.

LÄNSED, lä’ns-éd, m. 3. Ed, hvarigenom
låntagare förbinder sig lill lydnad, trohet och
tjenst-skyldighel ernol sin länsherre.

LÄNSFÖRBINDELSE, f. 3. Den förbindelse*
hvari länsinnehafvare slår till länsherren.

LÄNSFÖRFATTNING, f. 2. Del slags
slats-förfaltning, då regenlen står i länsherrligt
förhållande lill de högsta och mäktigaste i staten,
hvilka åler i sin ordning äro länsherrar i
förhållande till sina vasaller.

LÄNSHERRE, m. 2. pl. — herrar. Den, af
hvilken någon såsom länsinnehafvare beror.

LÄNSHERRLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på cn länsherre. L-a rättigheter.

LÄNSHERRSKAP, n. 3. o. 3. Det
förhållande, hvari länsherre befinner sig lill den, som
af honom innehar län, och de rätligheter, som
dcraf följa.

LÄNSHÖGHET. f. 3. Inbegreppet af
statsmaktens rättigheter öfver i landet befintliga län.

LÄNSINNEHAFVARE, m. 3. Innehafvare af
förläning.

LÄNSKARTA, f. 4. Karla öfver cll län.
[— charla.]

LÄNSMAN, m. 3. pl. — män. 4) (fordom)
a) Innehafvare af en ulaf konungen gifven
förläning. — b) LandshÖfding. — 2) (nu) En
kronans lägre uppbördsbeljent, hvilken tillika är
polisljensieman inom ell mindre landldislrikl. —
3) (skämtv.) Qvarliggande lemning af ej utbrunnen
lobak på bollnen af en lobakspipa.

Anm. Ordet uttalas för bem. 4. Iä’nsniann, för
bem. 2. o. 3. lännsmann.

LÄNSNOTARIE, m. 3. Landssekreterares
biträde med kansligöromålen, ètt slags sekreterare
hos konungens befallningshafvandc.

LÄNSPLIGT, f. 3. Länsinnehafvares pligt
emot länsherren. Bryta sin l.

LÄNSPLIGTIG, a. 2. Som står i
länsförbin-delse till någon.

LÄNSREGERING, f. 2. Se Länsstyrelse.

LÄNSRIKE, n. 4. Rike, dér länsförfallning
är stadgad och gällande.

LÄNSRÄTT, m. sing. Inbegreppet af de lagar,
som bestämma rättsförhållandet emellan länsherre
och länsinnehafvare.

LÄNSSAK, f. 3. Sak, mål, som hör under
länsrällcn.

LÄNSSTAT, m. 3. Samteliga embets- och
tjenslemän sarnl beljente, som tillhöra den civila
förvaltningen i ell län.

LÄNSSTYRELSE, f. 3. Styrelse öfver elt län.
beslående af landshöfdingen, landssekreteraren och
landskamereraren.

LÄNSTOL, lä’nnstdl, m. 2. (l. Lehnsluhl) Stol
med hel ryggläning och sidoslöd. [Ländstol.]

LÄNSVÄSENDE, n. sing. Se Länsförfatl*
ning.

LÄNTAGARE, m. 3. En, som af länsherre
emouager eller innehar en förläning.

LÄPP, m. 2. 4) Benämning på hvardera af
de båda ansiglets delar, som lillsammans bilda
munnen. Öfra, nedra l-en. Säges äfv. i fråga
om vissa djur. Hänga l., egentl.: låta nedre
läppen hänga ned; (fig. fam.) gå och se nedslagen
eller ond ut. (Fig. fam.) Falla på l en, vinna
ens tycke, u ex.: Del vinet faller honom på l-en.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free