Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Läppgäld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄP
LÄR
S7
Har sammansättningarna öfver-. Underläpp. —
2) (bot.) Hvardera af de tvenne hufvuddelarna ulaf
brämet på en läppformig blomma. — 3) Undre
bälAen af hanen på elt flintlås. — 4) (skepp.) En
trähvarfvel, hvars klack är fastspikad vid
bräd-gången eller en mast, och som brukas all dcri
lägga elt låg till afhåll. — Ss. L-for mig,
-lik.
LÄPPGÄLD, c. sing. 4) (fordom) Eli slags
straff för bakdantare, då de, i brist på böler,
ristades igenom läppen. — 2) (fam.) Näpst för
obetänksamt tal.
LÄPPJA, v. n. 4. Med läpparna beröra något,
för att smaka derpå. L. på cn dryck. —
Läppjande. n. 4.
LÄR ell. LÄRER, v. n. Har blott prcs. indik.
sing. Lär ell. Lärer: pl. Läre ell. Lära, Ldren,
Lära. Oegenlligt hjelpverb, uttryckande en
förmodad verklighet, som närmar sig lill visshet.
Jag lär aldrig få se honom mera. Ni lär
Iro, all del är blott narri; men del lär vara
sant. Vi lära vara bedragna.
LÄRA, v. a. 2. 4) Undervisa i något. L.
någon en vetenskap, en konsl, ell yrke. L.
någon språken, musik. L. någon all läsa, skrifva,
rita, rida, dansa. L. någon dygdens utöfning.
L. någon all vara dygdig. Förnuftet lär oss
det. L. bort, undervisa annan i något
hemligt, förborgadt, svårt, som man sjelf fått lära,
L ex.: Å. bort en kortkonst, en laskspelarkonsl,
elt hushållsgrepp. L. upp, ut, se Upplära,
Utlära. — Brukas stundom, för att antyda en
hotelse, l. ex.: Jag skall l. honom all veta hut;
lig, eljesl skall jag l. dig. — Syn. Undervisa (i),
Bibringa. — 2) Emotlaga undervisning i något.
L. ell språk, en konst, ell yrke, ett handtverk.
L. något af någon. L. läsa, skrifva, rita. Han
har lätt, svårt för att l. Den konsten är tält
lärd. L. känna, blifva bekant med. t. ex.: Jag
lärde känna honom för två år sedan; jag har,
till min skada, lärt känna hans illfundighet.
L. ut, se Utlära. — Syn. Inhämia — 3)
Erfara. inhämta, inse. Deraf har jag lärt, alt
man bör vara tålig. — L. sig, v. r. Sjelf
bibringa sig kännedom, kunskap, färdighet i något.
L. sig all sjunga, all dansa, all rita. Han
har lärt sig språket på två månader. Han
har lärt sig sjelf att spela fortepiano. L. sig
sin lexa, Öfverläsa den, så all man kan den. L.
utantill, så att man kan uppläsa ur minnet.
LÄRA, f. 4. 4) Inbegreppet af alla sanningar
eller föreskrifter, som tillhöra en vetenskap, en
konst. Så t. ex. Språklära, Rältslära,
Religions-lära, m. fl. — Syn. Teori. — 2) Särskilt
sanning eller föreskrift, som utgör en del deraf.
Filosofiens, religionens läror. — Syn.
Lärosats. Lärobegrepp. — 3) Troslära, religionsjäro.
Kristna, katolska, lutherska l-n. — 4)
Påslående, sals, som innebär anspråk på sanning och
•tt gälla till efterrättelse. Många af hans läror
äro grundlösa. Denna l. kan jag icke lemna
milt bifall. Delta är en l., som förslör all
tro på elt tillkommande. — B) Lärdom.
Mången nyUig l. kan deraf hämtas. — 6)
Undervisning i de till elt handtverk eller en konst
börande hufvudsakliga kunskaper och
färdigheter. Gå, vara i l. hos någon, af honom lära
en konsl, ett handtverk. Sälla någon i I.,
efter träffad t aftal låta någon (son, myndling,
o. i. v.) komma lill en person, för all af
honom undervisas. Komma, blifva sall i l. hos
någon. Taga i l., emottaga någon att under-
a
visas i konsl, handtverk. Vara ur l., hafva lärt
ut. — Bildar en mängd sammansättningar,
såsom: Skräddar-, Skomakar-, Snickarlära, m. fl.
LÄRAKTIG, a. 2. Som med håg och lätthet
lärer. En l. gosse. — Läraktighet, f. 3. —
Läraktigi, adv.
LÄRARE, m. B. - RINNA, f. 4. En, som ger
undervisning i vetenskap, konst, yrke. L. i
engelska språket, i musik, rita. — Ss.
Lärare-beställning, -kall, -syssla, -yrke.
LÄRBREF, n. B. Skriftligt betyg, som
meddelas en utlärd handtverkslärling. öfver hans
färdighet i yrket och uppförande.
LÄRD, a. 2. (egenl). part. pass, af Lära) 4)
Som besitter lärdom. En l. man. L-l folk.
L-l sällskap, sällskap af lärda män. Den t-a
verlden, de lärde. — Syn. Beläst, Boksynt. —
2) Som tillhör eller liar afseende på lärdom. L-a
studier. L-a ämnen. Eli l-t verk, i ämnen,
som tillhöra lärdomen. De l-a språken, grekiska
och latin. — S. Lärd man. De l-e. Sällskap
af l-a.
LÄRDOM, m. 2. 4) (utan plural) a)
(objektivt) Inbegreppet af vetenskapliga kunskaper. Har
isynnerhet afseende på de filosofiska, filologiska
och historiska kunskapsarterna. Vara väl
bevandrad i alla l-ens särskilta grenar. — b)
(subjektivt) Genom studier förvärfvad insigt deri.
Han äger mycken l. En man af grundlig l.
— Syn. Boksynlhet, Rokvelt. — 2) (med plural)
Nyttig underrältelsc, råd, som gifves någon, i
sedligt afseende, i fråga om uppförande,
lefnads-sätt, affärer, o. s. v. Gifva, få, emotlaga goda,
nyttiga, dåliga l-ar. Erfarenhetens l-ar, hvad
man lär af erfarenheten. Historiens l-ar. —
Ss. L-sidkare, -sprof, -syrke,
-söf-nin g.
LÄRDOMSAPPARAT, ––åt, m. 3. Lärda
verk och skrifter, som begagnas vid utarbetandet
af en skrift, en afhandling, ell verk.
LÄRDOMSGRAD, m. 3. Se Grad, B, c.
LÄRDOMSGREN, f. 2. Särskill art af
lärdom: lärd kunskapsart.
LÄRDOMSIDKARE, m. B. Lärd man, som
sysselsätter sig med lärda arbeten.
LÄRDOMSLJUS, n. B. (fig.) En, som i hög
grad utmärker sig genom lärdom.
LÄRDOMSPROF, n. B. Prof på lärdom, som
af någon aflägges.
LÄRDOMSSKOLA, f. 4. Lägre läroverk, hvarcst
den högre bildningen grundlägges.
LÄRDOMSVÄG, m. sing. / l-en, i fråga om de
lärda kunskapsarterna.
LÄRDOMSYRKE, n. 4. Yrke, som fordrar
lärda studier.
LÄRDT, adv. På elt lärdl sält. Tala I.
LÄRER, se Lär.
LÄRFLICKA, f. 4. Flicka, som af någon
undervisas i ett frunlimmersyrke. Sömmerskan har
två l-kor.
LÄRFT, lä’rrfl, n. sing. Väfnad af lingarn,
hvari varp och inslag rätvinkligt korsa
hvarandra. Holländskt, Irländskt l. — L-er, pl.
Säges om olika sorler deraf. — Ss. L-slakan,
•snäsduk, o. s. v.
LÄRFTSBOD, f. 2. Handelsbod, der alla slags
linväfnader hållas till salu.
LÄRFTSKRAMHANDEL, m. sing. Handel
med alla slags linväfnader.
LÄRFTSKRAMHANDLARE eller
LÄRFTS-KRÄMARE, m. 5. En, som idkar
lärflskram-handel.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
