Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lärgirig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
LÄR
LÄS
LÄRGIRIG, a. S. Begärlig alt lära. —
tar-girigt, adv.
LÄRGIRIGHET, f. 3. Begärlighet att lära.
LÄRGOSSE, m. 2. pl. — gossar. Se
Lär-Ung.
LÄRJUNGE, m. 2. pl. — jungar. En, som
inhämtar undervisning af någon i lära, vetenskap,
lärdomsgren eller konst. Chrisli l-gar. L-garne
i en skola. Rafaels l-gar.
LÄRKA, f. i. Ett slägte af SpariTåglarna,
med rak, kägelformig, trind, vid roten mera hög
än bred näbb. Alauda. Se f. Ö. Sånglärka,
Tofs-lürLn TriidlärkA
LÄRKFALK. m. 2. Roffågel af Falkslägtet,
med nedra delen af kroppen rödbrun, näbbhud,
ögonlock och ben gula, bröst och mage med långsåt
gående svarta fläckar. Falco Subbuleo.
LÄRKNÄT, n. S. Jagtnät till lärkors
fångande.
LÄRKPIPA, f. 1. Pipa af två sammanlagda
benskifvor med ett hål igenom, hvilken nyttjas att
locka lärkor och morkullor.
LÄRKTRÄD, n. 8. Ett slags barrträd i
Si-berien, på Alperna och Karpaterna. hvaraf fås
den så kallade Venediska terpentinen. Pinus
Larix.
LÄRLING, m. 2. Yngling, som är i lära hos
mästare i ett handtverk. — Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom Snickar-, Skomakar-,
Skräddarlärling, m. fl. — Syn. Lärgosse,
Lärpojke.
LÄRMÄSTARE ell. LÄROMÄSTARE, m. 8.
-RINNA, f. 4. Se Lärare, Lärarinna.
LÄROBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
innehåller undervisning i vetenskap, konst, yrke.
LÄROBYGGNAD, m. 3. Vetenskapligt
system.
LÄRODIKT, f. 3. 1) Den del af
skaldekonsten, hvars hufvudändamål är att i ett poetiskt
språk försinliga och åskådliggöra en lära. — 2)
Skaldestycke, som tillhör denna del af
skaldekonsten.
LÄROEMBETE, n. 4. Embete, hvars
inne-hafvare det åligger alt lära och undervisa i
vetenskap eller i religionsläran.
LÄROFRIHET, f. 3. Frihet för en offentlig
lärare, alt för sina lärjungar föredraga, hvad han
i sin väg funnit såsom resultat af sina
forskningar.
LÄROGRUND, m. 3. 4) Sanning, sals, som
utgör grunden för en lära, ett lärosystem^ — 2)
(i teologien) Trosartikel, som utgör grunden, på
hvilken de Öfriga hvila.
LÄROHUS, n. 3. Byggnad, der offentlig
undervisning lemnas i vetenskap och allmän lärdom.
LÄROKONTRAKT, - - kånnlräckt, n. 3. o. S.
Kontrakt, innefattande vilkoren för den
undervisning i ett yrke, som lärling af handtverksmäslare
skall åtnjuta.
LÄROMENING, f. 2. Särskilt mening,
föreställning. som tillhör ett lärosystem.
LÄROMETOD,–––––-6d, m. 3. Metod, som
följes vid undervisning.
LÄROMÄSTARE, se Lärmäslare.
LÄRORIK, a. 2. Säges om det, hvaraf mycket
kan läras. En l. bok.
LÄRORIKT, adv. På ett lärorikt sätt. Tala,
skrifva l.
LÄROSAL, m. 2. Sal, större rum, der
offentlig undervisning meddelas.
LÄROSATS, m. 3. Sals, som utgör en del
af ett lärosystem.
LÄROSPRÅK, n. 8. Se Tänkespråk.
LÄROSPÅN ell. LÄRSPÅN, m. 8. Första
prof-vet af den kunskap eller färdighet, någon genom
undervisning förvärfvat.
LÄROSTIL, m. sing. Det slags skrifsätt, som
tillhör lärodikten eller dogmatiken.
LÄROSTOL, m. 2. Professorsembetet vid ett
universitet.
LÄROSTUND, f. 3. Stund, timme för
offentlig eller enskilt undervisning.
LÄROSTYCKE, n. 4. Del af ett lärosystem,
som utgör ett för sig afslulet helt.
LÄROSTÅND, n. 8. Det stånd i samhället,
som ulgöres af statens offentliga lärare, d. v. s.
prestcr och skollärare.
LÄROSYSTEM,–––––-stä m. n. 3. Ordnad,
sammanhängande uppställning af de särskiita
sanningar, satser och meningar, som tillsammans
utgöra en lära (teori).
LÄROSÄTE, n. 4. Offentlig högre
undervis-nings-anstalt i vetenskap och allmän lärdom.
LÄROSÄTT, n. 8. Sätt att lära, undervisa.
LÄROTID, m. 3. Den tid, hvarunder någon
inhämtar undervisning i vetenskap, konst,
handtverk.
LÄROVERK, n. 8. Högre eller lägre,
offentlig undcrvisnings-anstali i vetenskap och allmän
lärdom, eller konster och yrken.
LÄROÅR ell. LÄRÅR, n. 8. 4) År af ens
lärotid. 2) (i plur.) Se Lärotid.
LÄRPENNINGAR, m. 2. pl. Betalning, som
lemnas någon för erhållen undervisning. (Fig.
fam.) Ge l., på bekostnad af sin kassa vinna
erfarenhet af något.
LÄRPOJKE, m. 2. pl. — pojkar. Se
Lärgosse.
LÄRPROF, se Läroprof.
LÄRSPÅN, se Lärospån.
LÄRSTYRMAN, m. 8. pl. — män. Se
Un-derstyrman.
LÄRÅR, se Läroår.
LÄSA, v. a. 2. I. 4) Medelst lås tillstänga.
L. en dörr, ell rum, en ko/ferl. L. med
hånglas. L. igén, se Tillåsa. L. ihop, med lås
hopfästa, fängsla tillsammans. X. i’n, se Inläsa. L.
någon inne, instänga någon medelst dörrens
läsande. L. sig inne, stänga in sig inom läst dörr.
L. néd, nedlägga (l. ex. i kista, koffert) och läsa
igen om^ något. L. Ull, se Tilläsa. L. undan,
inläsa något, hvarifrån man vill afslänga en
person. L. upp, se Uppläsa. L. ute, läsa en dörr,
för alt uteslänga nagon. — Syn. Igenläsa,
Till-läsa, Slänga, Tillstänga. — 2) L. i kedjor,
belägga med kedjor, hvilka medelst lås lilläsas, så
alt de ej utan nyckel kunna aftagas. — X. sig,
v. r. Säges om kedjor, keltingar, då länkarne
trassla in sig i hvarandra, så atl knutar uppkomma.
[Låsa.]
LÄSA, v. a. o. n. 2. II. (Isl. Lesa, egentl.
samla; sedan: samla boksläfver.) Impf. äfv. Las,
föråldr. 4) Genom hopläggning af boksläfver,
slaf-velser, ord och meningar inhämta innehållet af
tryck eller skrift. L. en bok, i en bok. L. på
ell papper. L. runor. Den boken läses
öfver-alll. Lära en all l. L. innantill, i bok. L.
om något. (Fig.) L. i ens ögon, inse, märka,
förslå något af ens blickar. L èfler, läsa såsom
någon läst före. L. igenom, se Genomläsa. L.
öm, läsa ånyo. L. på, hålla på att läsa någoL
L. upp, ut, se Uppläsa, Ulläsa. — 2) a) Högt
uppläsa. L. en bok för någon. L. messan, se
Messa. (Fig. fam.) L. texten, lagen för någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
